Skriva skönlitterärt och journalistiskt - Joanna Björkqvist

Idag får ni möta Joanna Björkqvist. Vi möttes första gången i samband med arbetet inför att föreningen Egenutgivarna första gången skulle delta i bokmässan. Då hade jag kommit ut med första upplagan av Kedjor känns bara när du rör dig och Joanna hade kommit ut med sin debut Nära dig (en bok som jag inom parentes sagt uppskattade mycket). Nu när Joanna just kommit ut med en reportagebok bad jag henne att skriva om skillnaden mellan att skriva skönlitterärt och journalistiskt. Så här kommer Joanna... :-)

Det är en enorm skillnad på att skriva skönlitterärt och journalistiskt, tycker jag. Jag har testat båda, men det är ingen tvekan om vad jag tycker är både roligast och lättast. Det är helt klart i den journalistiska formen jag kommer bäst till min rätt och därför är det också det jag gillar mest.

När jag knäckte läskoden i sexårsåldern började jag läsa böcker direkt. Jag plöjde bok efter bok och begreppet ”att vara i bokslukaråldern” gällde för mig under hela min uppväxt.

Så småningom skulle jag börja plugga på universitet och då var det självklart för mig att börja läsa Litteraturvetenskap. Under ett härligt år fick jag ta del av det allra bästa och mest tongivande som presenterats inom litteraturens fantastiska värld. Ett trettiotal författare ingick i kursen varje månad och det betydde att jag i snitt läste en bok om dagen. En underbar tid då jag njöt av ordens magi och fick en massa verktyg för att analysera texter.

Året därpå började jag på Journalistprogrammet på universitetet och det blev en perfekt fortsättning. Jag, som alltid skrivit mycket och redan när jag började på journalistutbildningen hade flera års erfarenhet som nöjesreporter på en gratistidning i forna hemstaden, trivdes enormt bra.

När jag fick barn föddes idén till det som ett decennium senare kom att bli min debutroman, Nära dig, 2011. Lite journalistisk research ingick i boken eftersom dagböcker skrivna 1980 har en central roll i berättelsen. Det var roligt att googla fram händelser från just det året. 2013 omarbetade jag boken och döpte då också om den till Närmare dig. Det blev en bra bok, tycker jag själv, men samtidigt har jag ingen längtan om att skriva en uppföljare eller en annan roman. Trots att jag älskar att läsa romaner.

Jag är nog för förtjust i verkligheten för att sitta och hitta på. Verkligheten faller sig mer naturligt för mig. Jag läser gärna påhittade historier, men jag skriver själv hellre sanna.

I Förverkliga din bokdröm, som jag skrev 2012 tillsammans med Kristina Svensson, intervjuar jag 25 egenutgivare om allt möjligt och det var intervjuer som var väldigt roliga att göra. Förverkliga din bokdröm har kallats en bibel för egenutgivare och det är härligt att höra.

Även mitt senaste bokprojekt, Våra älskade orkade inte leva, bygger på intervjuer. Det är en reportagebok om människor som är nära anhöriga till någon som tagit sitt liv. Under fyra-sex timmar har den anhöriga och jag suttit och pratat om något av det allra svåraste och mest smärtsamma man kan råka ut för; att en älskad familjemedlem avslutar sitt liv på egen hand.

Slutresultatet har blivit en gripande reportagebok som inte kommer att lämna läsarna oberörda. Testläsarna har i alla fall både gripits och gråtit med de drabbade. Även om det låter hemskt blir jag lite glad över det, för det betyder att jag gjort ett bra jobb. De anhöriga är verkligen värda att få sina berättelser fint nedtecknade, för de delar med sig av sina tankar, erfarenheter och känslor på ett sätt som imponerar stort på mig.

Måndag 16 februari kommer Våra älskade orkade inte leva ut på Grim förlag och det blir mitt fjärde boksläpp. Jag vill gärna skriva fler böcker i framtiden, för jag älskar ju böcker. Särskilt om de är journalistiska och jag får skriva dem.

Romanskrivandet lämnar jag med varm hand över till andra.