Dialoger

En sak som kan vara väldigt kul (men som säkert ses av misstänksamhet av dem som inte själva skriver... ;-) ) är att lyssna på andra personer som pratar. Det är ett sätt att förbättra sina egna dialoger att lyssna och analysera hur andra uttrycker sig.

Som idag när jag var ute och åt så satt ett par vid bordet intill. det gick inte att undvika deras samtal även om jag velat det så jag har inte alltför dåligt samvete... ;-)

Han pratade med hög röst och var uppenbart mycket säker på sig själv. Det var många påståenden och inga frågor. Emellanåt sa han älskling till sitt sällskap så jag drog slutsatsen att de var ett par även om jag inte gissat det baserat på hur de pratade med varandra. Hans älskling lät besynnerligt malplacerat. ordet kändes inte som om det hörde ihop med vad han sa och hur han uttryckte sig.

Hon pratade med låg röst och med många men. Jag hörde inget älskling eller något liknande. Jag fick inte alls någon tydlig bild av henne.

När de sedan reste sig och gick därifrån och gick bredvid varandra gav de ett helt annat intryck. Mycket mer jämspelta.

Dialogen ger en väldigt tydlig bild av personerna även om du inte ser dem. Det gäller att få till dialogerna i texterna så att de lika tydligt ger en bild av de personer som talar samtidigt som dialogen måste föra berättelsen framåt. Det är inte alltid enkelt...

Tjuvlyssna på andra är kanske inte så artigt, men när du skriver kan du verkligen lära dig av det.

Så har du tjuvlyssnat på någon på sistome?