Tänk er ett rum med tre jurymedlemmar som sitter vid ena sidan. Dörren öppna och en kvinna som ser väldigt nervös ut kommer in. Hon håller krampaktigt i en hög med papper. När hon kommit halvvägs glider halva bunten iväg och med ängsliga sidoblickar slänger hon sig på golvet för att plocka upp. Under tiden tittar de tre jurymedlemmarna nyfiket på. Ingen säger något.
Äntligen står hon framför dem och får ett torrt varsågod. Hon börjar läsa. Harklar sig ofta. Jurymedlemmen längst till höger lägger huvudet i händerna och skakar det fram och tillbaka. Kvinnan i mitten blir märkbart ännu nervösare och börjar stamma.
"Nej, nej", stönar jurymedlemmen till vänster. "Det är hemskt."
Kvinnan blir tyst.
"Alltså", säger jurymedlemmen i mitten. "Jag ska säga som det är. Du är ingen författare. Du har inga möjligheter att bli författare. Gräv ner dina texter i byrålådan så att andra slipper läsa."
Kvinnan blir blek. Papprena glideer ur hennes svettiga händer igen och landar med en duns på golvet.
Jurymedlemmen längst till höger reser på huvudet.
"Hej då", säger hon.
Kvinnan tittar på sin bok på golvet, suckar och går ut.
Hur hemsk refuseringar än är. Vi slipper i alla fall få dem framför större delen av svenska folket! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar