Eva laborerade fram ordet ”vetenskap”. Denna logik skall nu få reagera i en lösning med ”kreativitet”. Det här är vad jag ger tillbaka.
“Logic will get you from A to B. Imagination will take you everywhere.” – Albert Einstein
Balansen är lika svår som den är fängslande. Den ger mig liv. Den får mig att hoppas. Jag är lika kluven som världen i sig, men klart är att jag låter logik styra en stor del av min vardag. Logik och vetenskap. Trots detta har jag i och med Umbria byggt en värld som är logisk, men ändå full av mystik och osannolikheter. Jag har många gånger hamnat i intressanta och respektfulla diskussioner kring kyrka och vetenskap. Saken är den att jag inte ens tror att vi har en själ. Jag tror att vi alla ingår i ett evigt kretslopp av materia. Vi är en sällsamt lyckad kombination av grundämnen, vars sammansättning ger oss den falska bilden av en medvetenhet. Jag tror inte ens att vi har ett medvetande värd namnet.
Tänk dig att du går med slutna ögon. Bakom dig går ditt undermedvetna, med händerna på dina axlar. Denna svårtillgängliga del av ditt sinne styr allt du gör. Den dirigerar och ger order. Allt vi gör, det vi uppfattar som vår fria vilja, är bara reaktionen på allt det som redan är bestämt. Nu tvivlar du. Trevligt. Ett exempel. Jag kopplar dig till den nya formen av MRI-scanner, som idag används i många experiment där både moral och beteende skall kartläggas. Där kan jag bland annat avläsa blodtillförseln och dess fördelning i din hjärna. Framför dig på ett bord har du en stor röd knapp. Du har handen på den. Av mig får du det som livet hela tiden slänger vår väg: Ett val. Du ska lägga till eller dra ifrån 2 på siffran 10. Så fort du valt, skall du trycka ned knappen. Det intressanta är att ungefär 0,5-1 sekund innan du blir medveten om vilket du ska välja, så kan jag på scannern se vad du kommer att välja. Lägg till och dra ifrån ligger på olika ställen i hjärnan och blodtillförseln avslöjar hur du kommer att göra. Med andra ord kan jag se ditt val, innan du ens själv blir medveten om det. Har vi då en fri vilja? Detta gäller alla val i livet. De är redan fattade av en plats i sinnet, som vi inte har tillgång till. Otäckt, eller hur? I ”Vägen till Umbria” är vägen mellan dessa två delar inte lika lång, av både naturliga och onaturliga orsaker.
Detta är vad jag tror och jag låter logik och vetenskap strö rosenblad på min livsstig. Men även om detta är min tro, så är det långt ifrån mitt hopp. I mitt debutepos har jag vävt in allt det som inte riktigt får plats i vare sig logik eller sannolikhet. Jag har låtit allt blandas till en salig röra. En röra så god att du blir beroende. En del känner bara en smak, en del till och med avsmak. Men vissa kommer att vilja finna alla ingredienserna. Faktum är att även om mycket i boken har inslag av både science-fiction och fantasy, så finns det hela tiden en bakomliggande logik. I mitt huvud kan jag ge en förklaring till allt, som åtminstone låter vettig. Med andra ord har min kreativitet ställt sig över min tro. Den bibliska tron, i stort sett all religiös samtro, avfärdar jag som nonsens och en evolutionär nödvändighet, som nu spelat ut sin roll. Vi behövde den för att bygga en kultur. Vi kan släppa det där nu. Vi är mer än att lita på låtsasvänner och gamla sagor som skapats för hopp, men som missbrukats för makt. Jag har släppt taget och det är väldigt skönt, samtidigt som världen delvis kan sakna mening. Bra då att jag kan skapa egna världar och fylla dem med meningar.
Det här är nog lite av en spoiler, men ”Vägen till Umbria” är en form av postapokalyps och då krävs det en hel del vetenskap. Det är osannolikt att en svart pelare, 150 mil i diameter och 3000 meter hög, kan stå mitt på en kontinent rätt vad det är. Att husvagnsstora kloförsedda varelser svävar i intighet, samtidigt som en liten flicka stirrar på en ek utanför 1890-talets New York. Men jag kan förklara det. Eish Val har en fullständigt naturlig förklaring. Dia’volerna har ett syfte och Gwendolyn hade alltid längtat. Men jag låter inte mina tvivel måla fram berättelsen. Misstro och hopplöshet får bara missbildade monster som avkomma. Tro och hopp får däremot vackra och bevingade monster. Allt finns i Umbria. Vågar du öppna dörren?
Love / Jan-E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar