I år var det betydligt svårare att nå i mål med NaNoWriMo. Mycket beroende på att jag hade inplanerat så många andra aktiviteter och därför hamnade efter redan från början. NaNoWriMo handlar mycket om disciplin. Eftersom du inte har krav på kvaliteten är det mer en fråga om att faktiskt sätta dig ner och skriva än något annat. det är det som NaNoWriMo är bra för. Du får in vanan att oavsett vad som händer runt om i livet se till att sätta dig och skriva de där orden.
När jag halkade efter fick jag många råd från nära och kära om att skriva beskrivningar och liknande. Men det är inte att hitta på vad du ska skriva som är problemet när du halkar efter. Det är att ha den där tiden för att sitta ner och skriva. Mitt angreppssätt är också att inte brodera ut det jag redan skrivit. Skrivet är skrivet och där ändrar jag inte. Angreppssättet är att hela tiden skriva framåt i berättelsen. I år har berättelsen alldeles för lite beskrivningar och det kommer jag behöva lägga till i redigeringsfasen.
Jag kämpade de sista dagarna med att skriva så mycket som möjligt för att komma i mål. Jag ville dessutom ha en dag i reserv så jag siktade på 29 november. Sent på kvällen var jag klar. Trodde jag. Det visade sig när jag skulle validera berättelsen att den var 1500 ord för kort. OpenOffice har en bugg som gör att den räknar fel. Det var då jag fick nytta av att ha jobbat som konsult i 19 år och vara van vid deadlines som måste mötas oavsett vad det krävs. Jag skrev med andra ord på tills jag kunde validera drygt 50000 ord. Det blev sent... ;-)
Så för att bli en vinnare i NaNoWriMo är det envishet som krävs. Sätt dig på stolen och skriv oavsett om du är inspirerad eller inte. Med tillräckligt med timmar på stolen så blir du en vinnare!
Deltog du i år? Hur gick det i så fall? Har du tänkt göra det nästa år?
Jag deltog i JanNoWriMo (finns det fortfarande?) men då hade jag inga barn, och var dessutom arbetslös..,
SvaraRaderaJag vill göra NaNo nästa år, men vi får väl se. Just nu är det största hotet mot mitt skrivande faktiskt inte tiden, utan orken.
Nej, ibland har man helt enkelt inte orken. Jag tror att man måste tillåta sig att ibland ta en paus så orken kommer tillbaka.
SvaraRaderaJa det var kämpigt men när jag väl kom över 52 tusen ord precis dagen innan så slog jag ned på farten. varit riktigt bra övning känns det, att efter massor av funderingar på just denna historia få ut den ur mitt huvud. Nu ska jag fortsätta skriva på den tills jag kommer till slutet (och känns som om jag bara hunnit 1/4-del in i historien än så länge... :)
SvaraRadera