Det har blivit ett antal sena kvällar p.g.a. att jag fastnat i böckerna jag läser. I söndags var jag bara tvungen att lyssna färdigt på Scott Siglers Infected så det blev sent innan jag la mig. Sedan skulle jag bara läsa en liten stund i nästa bok som var Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Jag fastnade där också så den korta stunden blev flera timmar innan jag lyckades lägga ifrån mig boken. Samma sak hände i måndags. En kort läsning blev flera timmar (det är synd om maken som måste störas av min tända nattdukslampa).
Även om det är en smula besvärligt när jag inte lyckas sluta läsa är det också en fantastisk känsla när en bok fångar mig så. Det är den känslan jag strävar efter att ge mina läsare, men det är inte lätt. Själv är jag så inne i historien som spelar i huvudet så jag är lättflörtad när det gäller mina egna böcker. Hur ska man då veta om man lyckas ge samma känsla hos läsarna?
Hur gör du? Vill du få läsaren att fastna i berättelsen? Om du vill det så vad gör du för att lyckas med det?
2 kommentarer:
Svårt det där. Jag tänkte på det mycket när kag läste Da Vinci-koden för några år sedan. Alla sa ju att den var så SPÄNNANDE, men jag tyckte den var skittråkig. Delvis berodde det nog på platt språk, massor av klichéer och fullkomligt oengagerande och platta karaktärer (men det var ungefär vad jag förväntade mig), men till stor del tror jag det berodde på hur tydligt det gick att se mallen den var skriven efter. Ungefär: plantering, bygg upp spänningen, sluta kapitlet med cliffhanger. Nästa kapitel, lösning, ny ledtråd, bygg upp spänning, cliffhanger. Och så vidare. När man var inne på typ tionde cliffhangern började de bli rätt så tröttsamma.
Ja, det är svårt också för att vi som läsare gillar så olika saker.
Skicka en kommentar