När det gäller deckare har jag en viss tendens att få vissa
författarfavoriter och sedan läsa alla deras böcker. Hans-Olov Öberg har med Djävulens
tonsteg blivit min senaste favorit. Den påminner om Ann Cleeves Shetlandsserie
även om den utspelar sig i en helt annan typ av miljö. Det är den typ av mysiga
deckare som jag är väldigt förtjust i.
Djävulens tonsteg utspelar sig i Västerås 1978 och
Hans-Olov har lyckats få fram 70-talskänslan väldigt bra. Eftersom jag själv
var tio år då, är igenkänningsfaktorn i de delar där vi följer tolvårige Elias,
väldigt hög. Berättelsen börjar med att Jimmy Magnusson blir mördad när han ska
hämta noterna till repetitionen med gosskören. Först verkar det obegripligt att
någon skulle vilja mörda en tolvårig pojke, men allteftersom polisen lyckas ta
reda på mer om Jimmy och hans relationer dyker det upp möjliga motiv. Jimmy var
kanske inte den oskyldige gossopran som han först gav intryck av att vara.
Berättelsen berättas från många olika synvinklar, men de
huvudsakliga perspektiven är Elias Fagervik och Benny Modigh. Elias Fagervik är
den duktiga killen som på sitt håll försöker ta reda på vad som hänt. Benny
Modigh är den musikintresserade polis-inspektören som tillsammans med övriga poliser
och krigskorrespondenten Annelie Fri löser gåtan med mordet. Karaktärerna är
trovärdiga med många bottnar. Alla har sina bevekelsegrunder som påverkar hur
de agerar och det ger ett djup till berättelsen. Det är tydligt att författaren
vet en hel del om musik och det berikar historien utan att det tillåts ta
överhanden. Vi möter trovärdiga karaktärer, bra miljöskildringar och en intrig
med överraskningar längs vägen. Kort sagt den perfekta boken för semestern.
Förlagets hemsida
Boken på bokus
Knuff recension
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar