Idén bakom Kedjor känns bara när du rör dig

Jag får så ofta frågan om hur jag kom på idén till Kedjor känns bara när du rör dig att jag tänkte skriva ett inlägg kring det. Hela historien är ganska lång och snårig så vi fokuserar på den där inledande idén. Det är den som ger mig det där knytnävsslaget i magen som får mig att tappa andan och inse att det här måste jag skriva om.

Det började med en helt vanlig kväll i soffan framför TVn…  ;-) Vi satt och tittade på ett faktaprogram om rymdresor. De gick igenom de olika sätt vi då kunde tänka oss för rymdresor till andra stjärnsystem. Det är långa avstånd och inte helt lätt att komma fram till ett sätt att ta sig till ett annat stjärnsystem. Vår närmaste stjärna ligger 4,22 ljusår bort. Det är 39 900 000 000 000 km bort. Avstånd som är omöjliga att föreställa sig.

Ett av alternativen var flergenerationsrymdskepp. Då har du alltså ett rymdskepp där du kan leva på i generation efter generation ända tills du kommit fram till ditt mål. Det jag inte visste då var att en person konsumerar ett kilo syre, 0,6 kilo foder och ca 2,5 kilo vatten per dag. Jag insåg däremot att det skulle vara svårt att på en begränsad yta få fram tillräckligt med mat och vatten om du var alltför många personer. Det borde alltså vara en ganska begränsad grupp människor som kan bo på ett rymdskepp på det sättet.

I tankarna hade jag då den där lilla gruppen människor som ger sig av från jorden. De är uppfyllda av sin uppgift och fyllda av förväntan. Ganska snart kan de inte längre ha kontakt med jorden. De blir isolerade och måste lita på varandra. Generation efter generation följer varandra. Det är en begränsad yta de lever på. De måste hålla sams annars blir konsekvenserna stora. Behovet av kontroll och styrning växer. När de väl kommer fram har det gått hundratals år. Minns de då att de befinner sig på ett rymdskepp? Poff och där kom knytnävsslaget och jag visste att jag måste skriva om dessa människor.

Det var upptakten till arbetet med Kedjor känns bara när du rör dig. Det har varit en fascinerande resa när jag följt Lola, Pellas och de andra på rymdskeppet. Boken har nu också funnits för alla att läsa i två månader och jag har fått mycket positiv respons vilket är jätteskoj... :-)

Inlägget ovan har tidigare varit publicerat som ett gästblogginlägg på Bokeribloggen.