När jag började skriva på allvar insåg jag inte hur viktigt det var att låta berättelsen vila mellan varven. Nu blev det automatiskt vila medan manuset skickades till förlag och jag insåg strax att den vilan borde det fått INNAN jag skickade iväg det. Avstånd från din text gör att du ser den med färska ögon. Du ser då lättare det som du enbart har i ditt huvud och faktiskt inte skrivit ner på papperet. Du ser också tydligare strukturen och om den fungerar. Jag har därför numera med vilan i min skrivprocess. Nedanstående steg är naturligtvis väldigt övergripande och gjorda mest för att du ska se var vilan kommer in i min skrivprocess. Steg 7 - 9 upprepas tills berättelsen håller för olika typer av läsare.
- Utveckla idén och faktaletande
- Skriva första utkastet
- VILA minst en månad
- Läsa första utkastet och komma fram till vad berättelsen egentligen handlar om
- Kompletterande faktaletande
- Redigera tills jag är nöjd
- Skicka till provläsare
- VILA
- Redigera baserat på provläsares kommentarer
- VILA
- Korrekturläsning och redigering
- Layout...
Som sagt en något förenklad bild... :-)
Det du kan se är att jag tvingar mig själv till att låta berättelsen vila. Den längsta tiden efter att första utkastet är skrivet. Det gör att berättelsen blir bättre.
Brukar du låta berättelsen vila någon gång under din skrivprocess? Isåfall när? Ser du behovet av att låta berättelsen vila eller anser du att jag överdriver det?
Vill väldigt gärna höra dina tankar i ämnet!
Det du kallar "provläsare", är det en amatörlektör?
SvaraRaderaNej, det är läsare som vet om att det är ett utkast de läser. En del skriver själva, en del tillhör målgruppen, en del brukar inte alls läsa den typen av böcker, ... De får frågor att svara på efter läsningen. Det jag är ute efter är en normal läsares reaktion på texten. Har använt lektörer också bl.a. för Kedjor känns bara när du rör dig, men då har det varit efer att provläsare har läst och jag har redigerat efter det.
SvaraRadera