Kan du berätta lite om dig själv och din
bakgrund?
Sf-läsare sedan sex års ålder, övertygad ateist sedan nio, fanzineutgivare sedan tolv, därefter bland annat sf-föreningsaktiv, sf-kongressarrangör, litteraturvetare, studenttidningsredaktör, översättare, förlagsredaktör, litteratur- och ibland filmkritiker i tidskrifter och dagspress, bokförläggare, sf-magasinutgivare och författare till översiktsverk om främst litteratur. Fortfarande minst lika övertygad ateist, individualistisk anarkist, feminist, antirasist. Vid det här laget skyldig till ett dussin egna böcker, snart ett dussin antologier, ett par hundra boköversättningar, medarbetarskap i Encyclopedia of Fantasy, Encyclopedia of Science Fiction och Nationalencyklopedin.
Sf-läsare sedan sex års ålder, övertygad ateist sedan nio, fanzineutgivare sedan tolv, därefter bland annat sf-föreningsaktiv, sf-kongressarrangör, litteraturvetare, studenttidningsredaktör, översättare, förlagsredaktör, litteratur- och ibland filmkritiker i tidskrifter och dagspress, bokförläggare, sf-magasinutgivare och författare till översiktsverk om främst litteratur. Fortfarande minst lika övertygad ateist, individualistisk anarkist, feminist, antirasist. Vid det här laget skyldig till ett dussin egna böcker, snart ett dussin antologier, ett par hundra boköversättningar, medarbetarskap i Encyclopedia of Fantasy, Encyclopedia of Science Fiction och Nationalencyklopedin.
Vad är det som gör att du är intresserad av
liv på andra planeter?
Ursprungligen självfallet sf-läsande. Men se mest nedan.
Ursprungligen självfallet sf-läsande. Men se mest nedan.
Tror du att det finns liv på andra
planeter?
Ja. Det har alltid förefallit mig självklart. Vintergatan har runt 400 miljarder stjärnor. De senaste beräkningar jag har sett anger för universum totalt runt 500 biljoner miljarder stjärnor. Under de senaste åren har vi dessutom fått bevis för att de flesta stjärnor tycks ha planeter. Vi vet dessutom nu att liv inte ens behöver vara syreberoende och kolbaserat. Möjligheten att det inte skulle finnas liv på andra världar än jorden framstår därmed som befängt liten, men logiskt har den alltid tyckts mig orimlig. Eftersom jag ser universum som mekaniskt, och liv därmed som en följd av slumpmässiga men – bevisligen – förekommande kemiska processer, är det rimligt att anta att sådana processer uppstått på åtminstone ett antal världar bland de sannolikt tusentals biljoner miljarder som existerar.
Ja. Det har alltid förefallit mig självklart. Vintergatan har runt 400 miljarder stjärnor. De senaste beräkningar jag har sett anger för universum totalt runt 500 biljoner miljarder stjärnor. Under de senaste åren har vi dessutom fått bevis för att de flesta stjärnor tycks ha planeter. Vi vet dessutom nu att liv inte ens behöver vara syreberoende och kolbaserat. Möjligheten att det inte skulle finnas liv på andra världar än jorden framstår därmed som befängt liten, men logiskt har den alltid tyckts mig orimlig. Eftersom jag ser universum som mekaniskt, och liv därmed som en följd av slumpmässiga men – bevisligen – förekommande kemiska processer, är det rimligt att anta att sådana processer uppstått på åtminstone ett antal världar bland de sannolikt tusentals biljoner miljarder som existerar.
Hur vanligt tror du att det är?
Ingen aning. Men det skulle inte förvåna mig om det vore vanligt förekommande, i en eller annan form. På jorden är liv kolbaserat, men i dag vet vi att det är fullt tänkbart med också kiselbaserat liv, och andra former är också möjliga. Komplexitet är en följd av mångfald, och antalet stjärnor liksom det sannolika antalet planeter ger en oerhörd mångfald av experimentplatser.
Men att det är så är förstås inget bevis för att det verkligen finns en mångfald världar med liv. I så fall hänvisar jag gärna till en av mina idoler, Freeman Dyson, som i boken Disturbing the Universe säger att det egentligen bara finns två alternativ. Antingen finns liv på oräkneliga världar, och i så fall bör det bli vår självvalda uppgift att få kontakt med främmande livsformer, lära av dem (eller lära dem) och på så sätt nå större insikt om den tillvaro vi lever i. Eller också finns inget liv utanför jorden, och i så fall bör vår självvalda uppgift bli att sprida liv genom ett dött och därför meningslöst universum, eftersom liv är det enda som har någon betydelse. Jag misstänker att en sf-författare som till exempel Clifford D. Simak skulle hålla med om den tanken.
Ingen aning. Men det skulle inte förvåna mig om det vore vanligt förekommande, i en eller annan form. På jorden är liv kolbaserat, men i dag vet vi att det är fullt tänkbart med också kiselbaserat liv, och andra former är också möjliga. Komplexitet är en följd av mångfald, och antalet stjärnor liksom det sannolika antalet planeter ger en oerhörd mångfald av experimentplatser.
Men att det är så är förstås inget bevis för att det verkligen finns en mångfald världar med liv. I så fall hänvisar jag gärna till en av mina idoler, Freeman Dyson, som i boken Disturbing the Universe säger att det egentligen bara finns två alternativ. Antingen finns liv på oräkneliga världar, och i så fall bör det bli vår självvalda uppgift att få kontakt med främmande livsformer, lära av dem (eller lära dem) och på så sätt nå större insikt om den tillvaro vi lever i. Eller också finns inget liv utanför jorden, och i så fall bör vår självvalda uppgift bli att sprida liv genom ett dött och därför meningslöst universum, eftersom liv är det enda som har någon betydelse. Jag misstänker att en sf-författare som till exempel Clifford D. Simak skulle hålla med om den tanken.
Hur tror du att liv på andra planeter kan
se ut?
Nästan hur som helst, vilket är det fascinerande med det. När vi fantiserar om främmande livsformer utgår vi nästan ohjälpligt från dem vi känner till och börjar dilla om intelligenta dinosaurier, bläckfiskar eller anemoner. Men nog har verkligheten större fantasi än vi. Hur tänker och agerar en kiselbaserad livsform, en kristallin, en vätebaserad? I dagsläget bör man kanske i första hand beklaga bristen på rymdfartsvisioner, men jag inbillar mig åtminstone att den är temporär: hittills har mänskligheten rätt pålitligt ägnat sig åt att expandera och att upptäcka, och förhoppningsvis kommer den att fortsätta med det. I så fall är rymden nästa tillgängliga gränstrakt. Och finns det, som jag förmodar, liv på främmande världar är det rimligaste att anta att det är genuint främmande – men, gissningsvis, att vi inte kan utgå från att de dominerande livsformerna är annat än aggressiva. Evolutionen lär rimligtvis ha universell giltighet, och skälet till att det är vi snarare än hundar, delfiner eller murmeldjur som dominerar jorden är att vi är de samtidigt mest aggressiva och smartaste djuren på planeten. Detsamma lär gälla de varelser som behärskar andra världar. Man kan ju hoppas att xenofobi är ett passerat stadium hos de släkten som utvecklar avancerad rymdfart. Men hur sannolikt är det, när vi på vår egen jord samma år sänder robotfarkoster till Mars och får uppleva att talibaner försöker skjuta ihjäl 14-åriga tjejer för att de tycker att flickor inte ska få gå i skola. Så någon total optimist är jag inte; vi utvecklar ny teknik betydligt snabbare än vi verkar bli hjälpligt civiliserade, och varför skulle andra dominanta arter på andra världar skilja oss i det avseendet?
Nästan hur som helst, vilket är det fascinerande med det. När vi fantiserar om främmande livsformer utgår vi nästan ohjälpligt från dem vi känner till och börjar dilla om intelligenta dinosaurier, bläckfiskar eller anemoner. Men nog har verkligheten större fantasi än vi. Hur tänker och agerar en kiselbaserad livsform, en kristallin, en vätebaserad? I dagsläget bör man kanske i första hand beklaga bristen på rymdfartsvisioner, men jag inbillar mig åtminstone att den är temporär: hittills har mänskligheten rätt pålitligt ägnat sig åt att expandera och att upptäcka, och förhoppningsvis kommer den att fortsätta med det. I så fall är rymden nästa tillgängliga gränstrakt. Och finns det, som jag förmodar, liv på främmande världar är det rimligaste att anta att det är genuint främmande – men, gissningsvis, att vi inte kan utgå från att de dominerande livsformerna är annat än aggressiva. Evolutionen lär rimligtvis ha universell giltighet, och skälet till att det är vi snarare än hundar, delfiner eller murmeldjur som dominerar jorden är att vi är de samtidigt mest aggressiva och smartaste djuren på planeten. Detsamma lär gälla de varelser som behärskar andra världar. Man kan ju hoppas att xenofobi är ett passerat stadium hos de släkten som utvecklar avancerad rymdfart. Men hur sannolikt är det, när vi på vår egen jord samma år sänder robotfarkoster till Mars och får uppleva att talibaner försöker skjuta ihjäl 14-åriga tjejer för att de tycker att flickor inte ska få gå i skola. Så någon total optimist är jag inte; vi utvecklar ny teknik betydligt snabbare än vi verkar bli hjälpligt civiliserade, och varför skulle andra dominanta arter på andra världar skilja oss i det avseendet?
Är du också intresserad av tankarna kring liv på andra planeter? Om du vill berätta om vad du tycker så hör av dig. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar