Att jobba med illustrationerna till Attentaten i Gallus - Gästbloggare Ulrika Balla

Till Attentaten i Gallus arbetade jag med illustratören Ulrika Balla som gjorde både omslag, karta och illustrationer inne i boken. Jag bad henne att berätta lite om arbetet.

Jag kom i kontakt med Eva genom hennes annons på facebook, då hon behövde en illustratör till sin nya bok ”Attentaten i Gallus”. Då boken riktade sig till ungdomar passade det bra med min stil av bilder, manga inspirerat, och så började jag jobba. Till att börja med fick jag läsa igenom den ofärdiga boken och samtidigt så skissade jag på karaktärerna. Att rita en karaktär utifrån en text var nytt för mig och kontakten mellan mig och Eva var viktig för att båda skulle bli nöjda med resultaten. Fidesko och Lanka var svårast men också roligast att göra för att det var en helt unik varelse.

Att göra omslaget till Attentaten i Gallus har varit roligt och jag har lärt mig mycket under processen. Det bästa med att jobba med Eva Holmquist är att vi ofta hade samma tankar om hur upplägget skulle se bäst ut och det gick riktigt smidigt utan att det blev konflikter. Jag ser fram emot att fortsätta med andra illustrationer!

//Ulrika Balla

Skriva skönlitterärt och journalistiskt - Joanna Björkqvist

Idag får ni möta Joanna Björkqvist. Vi möttes första gången i samband med arbetet inför att föreningen Egenutgivarna första gången skulle delta i bokmässan. Då hade jag kommit ut med första upplagan av Kedjor känns bara när du rör dig och Joanna hade kommit ut med sin debut Nära dig (en bok som jag inom parentes sagt uppskattade mycket). Nu när Joanna just kommit ut med en reportagebok bad jag henne att skriva om skillnaden mellan att skriva skönlitterärt och journalistiskt. Så här kommer Joanna... :-)

Det är en enorm skillnad på att skriva skönlitterärt och journalistiskt, tycker jag. Jag har testat båda, men det är ingen tvekan om vad jag tycker är både roligast och lättast. Det är helt klart i den journalistiska formen jag kommer bäst till min rätt och därför är det också det jag gillar mest.

När jag knäckte läskoden i sexårsåldern började jag läsa böcker direkt. Jag plöjde bok efter bok och begreppet ”att vara i bokslukaråldern” gällde för mig under hela min uppväxt.

Så småningom skulle jag börja plugga på universitet och då var det självklart för mig att börja läsa Litteraturvetenskap. Under ett härligt år fick jag ta del av det allra bästa och mest tongivande som presenterats inom litteraturens fantastiska värld. Ett trettiotal författare ingick i kursen varje månad och det betydde att jag i snitt läste en bok om dagen. En underbar tid då jag njöt av ordens magi och fick en massa verktyg för att analysera texter.

Året därpå började jag på Journalistprogrammet på universitetet och det blev en perfekt fortsättning. Jag, som alltid skrivit mycket och redan när jag började på journalistutbildningen hade flera års erfarenhet som nöjesreporter på en gratistidning i forna hemstaden, trivdes enormt bra.

När jag fick barn föddes idén till det som ett decennium senare kom att bli min debutroman, Nära dig, 2011. Lite journalistisk research ingick i boken eftersom dagböcker skrivna 1980 har en central roll i berättelsen. Det var roligt att googla fram händelser från just det året. 2013 omarbetade jag boken och döpte då också om den till Närmare dig. Det blev en bra bok, tycker jag själv, men samtidigt har jag ingen längtan om att skriva en uppföljare eller en annan roman. Trots att jag älskar att läsa romaner.

Jag är nog för förtjust i verkligheten för att sitta och hitta på. Verkligheten faller sig mer naturligt för mig. Jag läser gärna påhittade historier, men jag skriver själv hellre sanna.

I Förverkliga din bokdröm, som jag skrev 2012 tillsammans med Kristina Svensson, intervjuar jag 25 egenutgivare om allt möjligt och det var intervjuer som var väldigt roliga att göra. Förverkliga din bokdröm har kallats en bibel för egenutgivare och det är härligt att höra.

Även mitt senaste bokprojekt, Våra älskade orkade inte leva, bygger på intervjuer. Det är en reportagebok om människor som är nära anhöriga till någon som tagit sitt liv. Under fyra-sex timmar har den anhöriga och jag suttit och pratat om något av det allra svåraste och mest smärtsamma man kan råka ut för; att en älskad familjemedlem avslutar sitt liv på egen hand.

Slutresultatet har blivit en gripande reportagebok som inte kommer att lämna läsarna oberörda. Testläsarna har i alla fall både gripits och gråtit med de drabbade. Även om det låter hemskt blir jag lite glad över det, för det betyder att jag gjort ett bra jobb. De anhöriga är verkligen värda att få sina berättelser fint nedtecknade, för de delar med sig av sina tankar, erfarenheter och känslor på ett sätt som imponerar stort på mig.

Måndag 16 februari kommer Våra älskade orkade inte leva ut på Grim förlag och det blir mitt fjärde boksläpp. Jag vill gärna skriva fler böcker i framtiden, för jag älskar ju böcker. Särskilt om de är journalistiska och jag får skriva dem.

Romanskrivandet lämnar jag med varm hand över till andra.

Jag älskar att tänka annorlunda - Gästblogginlägg av Pebbles Karlsson Ambrose

Jag älskar science fiction och fantasy. Det började redan när jag var liten. I mellanstadiet hittade jag hyllan på biblioteket som ledde till spännande äventyr i andra världar och till nya sätt att tänka. Där fanns magi och goda människor som kämpade mot det onda. Och där fanns de som vågade ge sig ut på långfärder utan slut i den stora svarta rymden. De som mötte det som människan aldrig sett förut.  De som byggde band och relationer till varelser som var skapade ur någons vildaste fantasi.

Som vuxen tänker jag att science fiction och fantasy innehåller tankelekar som inte är så vanligt i annan litteratur. Vad händer om man skulle möta en telepat på riktigt? Skulle den skratta åt allt korkat jag tänker? Om jag kunde bli osynlig, skulle jag smyga på min pojkvän då? Om jag träffade ett gäng talande spindlar, skulle jag springa min väg eller försöka prata med dem? Om jag fick erbjudandet om att åka till Mars utan returbiljett – skulle jag åka?

Det är sällan man tänker helt nya saker. Det mesta jag tänker har jag tänkt förut. Men i böcker får man göra ett studiebesök i någon annans huvud, följa andras tankekedjor – karaktärernas och författarens. Jag blir alltid lycklig när jag blir presenterad för något nytt sätt att tänka. När jag var ung och läste böcker hände det här ju naturligtvis mycket oftare än nu när jag är äldre. Men det händer oftare idag när jag läser science fiction och fantasy än när jag läser böcker i andra genrer. Jag tror att det beror på att karaktärer oftare än annars ställs inför väldigt konstiga och fantasifulla situationer och problem. Och författare som skriver science fiction är ibland lite originella, och de som skriver dessa typer av texter väljer genren för att det går att experimentera med tankesätt som är utanför lådan. Men böckerna kan naturligtvis även kommentera samtiden (som t ex George Orwell gör i 1984) – och visa på nya idéer kring hur vi lever nu.

Just nu håller jag på att läsa GRR Martins serie ”Game of Thrones” och det är spännande läsning. Han avverkar karaktärer i en svindlande takt och de dör, lever och bli bortgifta under livsomständigheter som kan få den bäste att bryta ihop. Men han förnyar mitt sätt att se på skrivandet – kanske ska man inte fästa sig så mycket vid sina huvudkaraktärer och se hur de andra rollfigurerna utvecklas om man helt enkelt tar kål på de man hejar på lite extra. Det oväntade gör boken till en bladvändare. Och tv-serien gör inte det hela sämre.

I min egen science fictionbok Bergsstjärnan, som nyss kommit ut på nytt som e-bok i omredigerad och språkgranskad version, funderar jag över relationer. Om det var vanligt att alla hade fler sexuella relationer, hur skulle man göra då? Hur skulle det påverka de andra relationerna man har och hur skulle arbetsgivare se på det? Jag funderar också allmänt över detta, hur vi alla på något vis flätas samman med varandras öden och hur vi relaterar till varandra. Huvudpersonerna heter Cassiopeia och Capric. När Cassiopeia är liten, är hon den enda överlevande när ett stjärnskepp störtat på en planet i utkanten av universum. Där växer hon upp för att sedan förstå att hon är den enda arvtagaren till imperiet och hennes öde är att bli härskarinna. Capric, hennes nya bror, är homosexuell och väljer också att lämna sin barndoms planet för att bli soldat. Därför handlar boken även om makt och om vem som egentligen har rätt att utöva den. Med min text hoppas jag att den ska få mina läsare att tänka i nya lite originella banor.

Pebbles Karlsson Ambrose har skrivit två böcker, en science fictionbok utgiven på Recito förlag och en faktabiografi om psykisk ohälsa. Den heter ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån. Om att insjukna i och leva med en psykossjukdom” och är utgiven på Ordberoende förlag. Pebbles är född 1970, bor i Stockholm och jobbade i femton år med reklam och PR innan hon blev allvarligt sjuk. Nu jobbar hon i liten skala med att skriva och hålla föreläsningar för personal i vården, i Socialtjänsten och på bibliotek. Hon är krönikor för 1177 Vårdguiden, tidningen Vårdfokus och bokbloggar hos Bookiecookiez. Läs mer om författaren på www.pebbles.se.

Gästbloggar hos Barnboksnätet på tema fantasy

Jag gästbloggar på Barnboksnätet på Tema fantasy.

Hela inlägget hittar du här.

Avslutningen på inlägget:
Jag intresserar mig för frågor kring vad det innebär att vara människa och hur samhället påverkar hur vi ser på saker och ting. Fantasy och science fiction ger mig möjlighet att tränga djupare in i frågeställningarna än vad som annars är möjligt. När jag läser får berättelsen mig att tänka samtidigt som det är spännande. Det är därför jag älskar berättelser med fantastiska inslag. Gillar du genren och i så fall vad är det som du gillar med den?

Gästblogginlägg hos Anna Granström om vad som inspirerar mig

Jag gästbloggar hos Anna Granström om vad som inspirerar mig. Du hittar hela inlägget här.

Utdrag ur inlägget:
...
Det som för mig är så fascinerande kring fakta och vetenskap är att det handlar om hur verkligheten ser ut. Ändå är det oftast inte själva faktumet i sig som triggar igång berättelsen. Det är funderingarna som följer på just detta faktum som jag kanske inte tänkt på innan. Och då handlar det oftast om hur det påverkar människorna som intresserar just mig.
...
För mig är vetenskap och funderingar kring det något som är en oändlig källa till nya berättelser. Har du upplevt samma sak?

Vad inspirerar dig?

Om att testa olika genrer hos Bohusläningens bokblogg

Jag gästbloggar hos Bohusläningen bokblogg och skriver då om att testa böcker från olika genrer. Du hittar mitt inlägg här.

Utdrag ur inlägget:
Science fiction är typiskt en sådan genre som väldigt många har förutfattade meningar om.Jag vet inte hur många gånger sedan min bokKedjor känns bara när du rör dig(science fiction ungdomsbok) kom ut i våras läsare har kommit fram och sagt:”Jag brukar aldrig läsa science fiction annars, men din bok var jättebra.”

Även om det alltid är roligt att höra läsare som gillar det jag skriver så inbillar jag mig inte att den är så annorlunda jämfört med all annan science fiction.Inte heller inbillar jag mig att det jag skriver är så mycket bättre. Det är snarare så att personen ifråga inte vet hur bred genren egentligen är.

När jag började reagera över den här reaktionen började jag fråga om vad de uppfattade som science fiction. Väldigt många svarade rymdstrider. Jag misstänker att det är vissa science fiction filmer som har fått symbolisera en hel genre. Det tråkiga är inte att läsare blir positivt överraskade när de läser just min bok. Det gör mig väldigt glad…Det tråkiga är alla de som inte läser science fiction för att de tror att det enbart handlar om rymdstrider. Tänk vad de missar!

Om att skriva för unga vuxna – gästblogg av Anna Granström

När jag var 18 åkte jag till Dominikanska Republiken och träffade en puertorican. Ett år senare åkte jag till Puerto Rico och förälskade mig i landet direkt. Och i puertoricanen som jag hade träffat året innan. Allt var helt magiskt och jag var så naivt kär i hela landet. Jag svalde allt med hull och hår och ville stanna kvar för alltid.

Några år senare flyttade jag hem igen för gott, som en helt ny människa.  Naiviteten hade tvingats bort, det exotiska ersatts med vardag och kulturkrockarna börjat synas mer och mer. Jag hade skrivit dagbok under hela tiden och alltid drömt om att skriva en bok, och när jag satt hemma i Sverige igen och försökte bearbeta allt jag hade varit med om insåg jag att jag satt med den bok jag alltid hade velat skriva rakt framför mig. Jag åkte tillbaka till Puerto Rico ett par gånger för research om landet, gjorde en mindmap över karaktärer inspirerade av de jag träffat, och plötsligt var boken klar. Eller inte så plötsligt egentligen – den tog mig nio år att skriva. Resultatet blev Halva min Måne, utgiven augusti 2012, och den version jag har gett ut på det lilla förlaget Alligator Förlag är ganska omarbetad mot det manus jag skickade till ett gäng stora förlag 2011.

Att det skulle bli en roman för unga vuxna insåg jag väldigt tidigt. Det föll sig naturligt eftersom jag själv var ung vuxen när jag åkte till Karibien. Huvudpersonen Ida är i samma ålder när hon åker dit och bär på samma naivitet, förhoppningar, äventyrslust och oförstörda kärlek som jag gjorde. Boken utspelar sig under flera års tid och Ida växer upp, och min förhoppning är att de som läser ska kunna känna igen sig som unga men samtidigt lära sig att se tecken på när det är dags att säga stopp.

Idas förälskelse i puertoricanen gör henne blind för allt. För puertoricanens festande som övergår i missbruk och för hur hon själv försvinner alltmer och tillslut bara är en skugga av sitt forna jag. Jag ville fånga upp problematiken redan för unga vuxna, innan det blir ännu svårare att ta sig bort.

Tanken är samtidigt att det ska vara en lättsam bok som är svår att lägga ifrån sig, vilket jag också har fått höra att den är. En bok som man både kan läsa på stranden eller när som helst. Jag ville inte göra den för tung eftersom den är för unga vuxna, och det hoppas jag att jag har lyckats med – även om flera läsare har sagt att de grät på slutet.

Efter att ha skrivit den här boken märkte jag att romaner för unga vuxna, i den där mellanfasen, är min grej.  Jag har två böcker till på gång, och båda är för unga vuxna de också.  Det är helt enkelt den period av livet som intresserar mig mest att skriva för. Strax innan man blir vuxen på riktigt, lär sig hur livet fungerar och att man inte får glömma bort sig själv.

Halva min Måne finns att köpa direkt genom mig för 75 kronor inkl. porto: mail

Smakprov av första kapitlet

Och mer om boken

Boken finns även på Adlibris för 88 kronor och förhoppningsvis hos fler återförsäljare inom kort.

Gästbloggturnén avslutad!

Med anledning av lanseringen av Kedjor känns bara när du rör dig har jag (som du kanske märkt... ;-) ) genomfört en gästbloggturné. Igår var sista stoppet så nu är hela turnén avslutad för den här gången.   :-)

Tack alla ni som jag besökt!   :-)

Jag besökte:

1. Elin på Undrentides blogg 5 april då jag skrev om hur samhället påverkar berättelsen. Inlägget hittar du här.
2. Hanna på Morran om omvärlden 8 april då jag skrev om att leta fakta till din berättelse. Inlägget hittar du här.
3. Tanja Dianovas blogg 14 april om hur allt började. Inlägget hittar du här.
4. Desirée på hennes blogg My Myself and I 16 april om vikten av skrivarkompisar. Inlägget hittar du här.
5. Madde på Madde-mamman funderar och filosoferar 19 april om att få tida att skriva. Inlägget hittar du här.
6. Helena 27 april om att utseendet på boken spelar roll. Inlägget hittar du här.

Tack för att jag fick besöka er! :-)

Gästblogginlägg om utseendet på böcker

Idag gästbloggar jag hos Helena om att utseendet spelar roll (i alla fall för böcker ;-) ). Du kan hitta inlägget här.

Gästblogginlägg hos Madde om att få tid att skriva

Idag gästbloggar jag hos Madde om att få tid till att skriva. Vi har haft väldigt kul tillsammans och det gör det extra speciellt att besöka henne på bloggen. Vill ni läsa inlägget så hittar ni det här.

Idag gästbloggar jag hos My Myself and I om vikten av skrivarkompisar

Nu i samband med lanseringen gästbloggar jag lite varstans... :-)

Idag besöker jag Desirée på hennes blogg My Myself and I. Inlägget handlar om vikten av skrivarkompisar. Om du vill läsa så hittar du inlägget här.

Idag gästbloggar jag hos Tanja

Idag gästbloggar jag på Tanja Dianovas blogg om hur allt började. Om du vill läsa inlägget så hittar du det här.

Gästblogginlägg hos Morran och omvärlden

Jag gästbloggar idag hos Morran och omvärlden kring att leta fakta. Du kan hitta blogginlägget här.

Gästblogginlägg på Undrentides blogg

Jag gästbloggar idag på Undrentides blogg om hur samhället påverkar samhället.

Gå gärna dit och läs!   :-)

Idag gästbloggar jag hos Michaela om vad en bra deckare är

Idag gästbloggar jag hos Michaela om vad som är en bra deckare. Vill ni läsa inlägget så finns det här.

Gästbloggar hos Anitha om ovanliga ord

Jag gästbloggar hos Anitha Östlund på Novellbloggen om ovanliga ord. Om du vill läsa så hittar du inlägget Här.

Idag gästbloggar jag hos Ronnie

Idag gästbloggar jag hos Ronnie som just kommit ut med sin debutroman Ivar Hamarsman. I det inlägget skriver jag om hur miljön påverkar det jag skriver.
Läs gärna mitt gästblogginlägg. :-)

Gästblogginlägg hos Desirée

Har skrivit ett gästblogginlägg hos Desirée om mina planer för Bokmässan.
Titta gärna in och läs mitt gästblogginlägg.

Gästblogginlägg på Skrivlustsajten

Jag har skrivit ett gästblogginlägg på Skrivlustsajten som handlar om varför du ska skriva fantasy / science fiction. Gå gärna in och läs:
Mitt gästblogginlägg på Skrivlust

Vetenskap: Gästblogginlägg av Jan-Erik Ullström

Eva laborerade fram ordet ”vetenskap”. Denna logik skall nu få reagera i en lösning med ”kreativitet”. Det här är vad jag ger tillbaka.
“Logic will get you from A to B. Imagination will take you everywhere.” – Albert Einstein

Balansen är lika svår som den är fängslande. Den ger mig liv. Den får mig att hoppas. Jag är lika kluven som världen i sig, men klart är att jag låter logik styra en stor del av min vardag. Logik och vetenskap. Trots detta har jag i och med Umbria byggt en värld som är logisk, men ändå full av mystik och osannolikheter. Jag har många gånger hamnat i intressanta och respektfulla diskussioner kring kyrka och vetenskap. Saken är den att jag inte ens tror att vi har en själ. Jag tror att vi alla ingår i ett evigt kretslopp av materia. Vi är en sällsamt lyckad kombination av grundämnen, vars sammansättning ger oss den falska bilden av en medvetenhet. Jag tror inte ens att vi har ett medvetande värd namnet.

Tänk dig att du går med slutna ögon. Bakom dig går ditt undermedvetna, med händerna på dina axlar. Denna svårtillgängliga del av ditt sinne styr allt du gör. Den dirigerar och ger order. Allt vi gör, det vi uppfattar som vår fria vilja, är bara reaktionen på allt det som redan är bestämt. Nu tvivlar du. Trevligt. Ett exempel. Jag kopplar dig till den nya formen av MRI-scanner, som idag används i många experiment där både moral och beteende skall kartläggas. Där kan jag bland annat avläsa blodtillförseln och dess fördelning i din hjärna. Framför dig på ett bord har du en stor röd knapp. Du har handen på den. Av mig får du det som livet hela tiden slänger vår väg: Ett val. Du ska lägga till eller dra ifrån 2 på siffran 10. Så fort du valt, skall du trycka ned knappen. Det intressanta är att ungefär 0,5-1 sekund innan du blir medveten om vilket du ska välja, så kan jag på scannern se vad du kommer att välja. Lägg till och dra ifrån ligger på olika ställen i hjärnan och blodtillförseln avslöjar hur du kommer att göra. Med andra ord kan jag se ditt val, innan du ens själv blir medveten om det. Har vi då en fri vilja? Detta gäller alla val i livet. De är redan fattade av en plats i sinnet, som vi inte har tillgång till. Otäckt, eller hur? I ”Vägen till Umbria” är vägen mellan dessa två delar inte lika lång, av både naturliga och onaturliga orsaker.

Detta är vad jag tror och jag låter logik och vetenskap strö rosenblad på min livsstig. Men även om detta är min tro, så är det långt ifrån mitt hopp. I mitt debutepos har jag vävt in allt det som inte riktigt får plats i vare sig logik eller sannolikhet. Jag har låtit allt blandas till en salig röra. En röra så god att du blir beroende. En del känner bara en smak, en del till och med avsmak. Men vissa kommer att vilja finna alla ingredienserna. Faktum är att även om mycket i boken har inslag av både science-fiction och fantasy, så finns det hela tiden en bakomliggande logik. I mitt huvud kan jag ge en förklaring till allt, som åtminstone låter vettig. Med andra ord har min kreativitet ställt sig över min tro. Den bibliska tron, i stort sett all religiös samtro, avfärdar jag som nonsens och en evolutionär nödvändighet, som nu spelat ut sin roll. Vi behövde den för att bygga en kultur. Vi kan släppa det där nu. Vi är mer än att lita på låtsasvänner och gamla sagor som skapats för hopp, men som missbrukats för makt. Jag har släppt taget och det är väldigt skönt, samtidigt som världen delvis kan sakna mening. Bra då att jag kan skapa egna världar och fylla dem med meningar.

Det här är nog lite av en spoiler, men ”Vägen till Umbria” är en form av postapokalyps och då krävs det en hel del vetenskap. Det är osannolikt att en svart pelare, 150 mil i diameter och 3000 meter hög, kan stå mitt på en kontinent rätt vad det är. Att husvagnsstora kloförsedda varelser svävar i intighet, samtidigt som en liten flicka stirrar på en ek utanför 1890-talets New York. Men jag kan förklara det. Eish Val har en fullständigt naturlig förklaring. Dia’volerna har ett syfte och Gwendolyn hade alltid längtat. Men jag låter inte mina tvivel måla fram berättelsen. Misstro och hopplöshet får bara missbildade monster som avkomma. Tro och hopp får däremot vackra och bevingade monster. Allt finns i Umbria. Vågar du öppna dörren?

Love / Jan-E