Varför ska inte kvinnor gilla science fiction?

På lunchen idag fick jag frågan om jag gillar Star Trek. Javisst, svarade jag och då fick jag svaret:
Jag brukar inte fråga kvinnor om de gillar Star Trek, men du skriver ju science fiction. Annars är det väl få kvinnor som gillar science fiction.
Jag känner många kvinnor som gillar science fiction och det finns många kvinnliga författare av science fiction för den delen också, men det är inte första gången jag mötts av kommentarer som går ut på att kvinnor inte förväntas gilla science fiction. Det tycker jag är märkligt. Varför ska inte kvinnor gilla science fiction?

Själv har jag läst science fiction sen jag började att läsa och har alltid älskat de filosofiska spörsmål som belyses i genren. Science fiction har en förmåga att få i alla fall mig att fundera en extra gång på hur allt fungerar i vardagen. Frågor som ofta behandlas i science fiction är exempelvis:

• Vad innebär det att vara människa?
• Vem och/eller vad har ett värde?
• Hur påverkar ett samhälle oss som individer?
• Vilka konsekvenser kan viss teknologi få för människan?

Är inte ovanstående frågor lika relevanta för kvinnor? Är bilden av att kvinnor inte gillar science fiction någon gammal kvarleva som inte har med verkligheten att göra?

Vad tror du? Varför ska inte kvinnor gilla science fiction?

Peter Öberg om science fiction

Kan du berätta lite om dig själv?Jag heter Peter Öberg. Bor i Umeå. Jag startade Spektakulärt för några år sen, en webbaserad publikation där jag och några till skriver om svensk och nordisk fantastik, både litteratur och film. Jag driver också på hobbybasis det lilla förlaget Affront som jag såg mig nödgad att starta då inget etablerat förlag ville ge ut den bok om nordisk science fiction-film jag arbetat på under några år. Efter den släpptes på Affront sf-antologin Maskinblod, tidigare i år Claes-Magnus Bernsons kortroman Underjordarna, och nu i dagarna Maskinblod 2. Till hösten kommer en ny roman av Claes-Magnus Bernson samt en tredje Maskinblod.

När började du läsa science fiction och hur hittade du till genren?Jag minns inte exakt när och hur det började, mer än att det från mellanstadiet och senare var i bibliotekets science fiction-hylla jag hittade de böcker jag ville läsa. Jules Verne var en favorit. Jag läste Deltas gula böcker. Min pappa hade också någon bok av Arthur C Clarke hemma som jag läste i rätt ung ålder.

Vad är det som du uppskattar i just science fiction?Jag upplever att det i science fiction – oftare än vad gäller mainstream – finns en tanke bakom. En strävan efter att skärskåda människans natur och vårt samhälle. Kanske särskilt i dystopier som jag har en förkärlek för. Och – för att generalisera – risken att boken är tråkig är mindre.

Vilka författare läser du helst av?Generellt sett har jag hellre läst en bok av en författare och sedan gått vidare till nästa än att gräva ner mig i något specifikt namn. Med det sagt har jag några favoriter, kanske främst Ann Margret Dahlquist-Ljungberg, Robert F Young, Astrid Lindgren, Aldous Huxley och Bengt Linder.

Vem är den bästa författaren just nu enligt din mening?De senaste åren har jag mest läst svensk sf och är inte helt uppdaterad vad gäller utländsk litteratur, men finner att KG Johansson är en alldeles utmärkt författare.

Jag vet att du själv skriver science fiction. Kan du berätta lite om dina berättelser inom genren?Jag har försökt skriva skönlitteratur men har problemet att jag skriver väldigt kortfattat. När jag har skrivit åtta rader är jag som regel klar. Jag har ändå lyckats få ihop ett par noveller som är längre än vad som ryms på ett A4. Vad som händer med dessa återstår att se.

Genom ditt förlag Affront så har du gett ut två science fiction-antologier. Kan du berätta lite om tankarna bakom dem?Efter Science fiction så in i Norden fick jag idén – varför inte ge ut en antologi med svensk science fiction? Sådana antologier är inte alltför vanliga, och i och med Spektakulärt har jag kommit i kontakt med många svenska författare och visste att det skrivs mycket som är bra, och att många författare nog vore intresserade av att delta, författare som dessutom delar inställningen att pengar inte alltid behöver komma först utan att man kan göra saker för intressets, och i detta fall fantastikens, skull. Som litet förlag som ger ut nischad litteratur är det svårt att nå ut till några större mängder, men nu finns böckerna i alla fall. Jag är väldigt tacksam och glad för att så många duktiga författare har valt att medverka, och att böckerna verkar uppskattas. Intresset för att delta har ökat för varje del vilket också är kul. Jag kan tillägga att varje Maskinblod-bok också innehåller ett par äldre noveller, detta för att jag gärna lyfter fram den ofta förbisedda och bortglömda äldre svenska fantastiken och science fiction-litteraturen. Men fokus ligger på ny svensk science fiction och fantastik.

Ny novellidé

Fått en alldeles fantastisk novellidé!
Nu måste jag bara se till att jag kan förmedla den... ;-)
Om planerna går i lås så blir det mitt bidrag till Framtidsnovellen. Idén passar beskrivningen perfekt så den skulle passa super... :-)

Beskrivningen ser ut så här...
Utmaningen denna gång blir att skriva en framtidsnovell förlagt till Sverige år 2050, där man ur ett jag-perspektiv ska gestalta hur samhällslivet, kulturen, litteraturen musiken, konsten eller någon annan företeelse ser ut 37 år framåt i tiden.

Har du tänkt delta?

Patrik Centerwall om science fiction

Kan du berätta lite om dig själv?

Science fiction, fantasy och skräck-fantast sedan barnsben. Entusiast som varit aktiv i föreningar som Club Cosmos (Sveriges äldsta science fiction-förening), Mithlond (Göteborgs Tolkiensällskap) och West Coast Trekkers (en av Skandinaviens största Star Trek-föreningar). Jag var 2008 års mottagare av Alvar Appeltoffts Minnespris som ges till sf-fans ”för betydande och berömdvärda insatser i någon form inom svensk fandom”, så något vettigt har jag uppenbarligen gjort. Nu håller jag på att uppfostra nästa generation science fiction-fans, men när tid ges - vilket inte är ofta - händer det naturligtvis att jag involverar mig själv i något kul arrangemang.

Förutom att läsa har jag alltid älskat att skriva, och efter att en handfull noveller och dikter har publicerats i tidskrifter och antologier debuterade jag i höstas med novellsamlingen ”Skymningssång och andra fantastiska historier” på Undrentide förlag.

Jag bor för övrigt i Göteborg och det var även här jag föddes 1972. Vilket alltså betyder att jag i år fyller livets mening.    

När började du läsa science fiction och hur hittade du till genren?

Jag skyller allt på min far. Han läste äventyrsböcker för oss när vi var små – främst minns jag Skattkammarön och De Tre Musketörerna. Och sedan var ju inte steget så långt till äventyren som utspelar sig vid verklighetens gräns, ute bland stjärnorna eller på andra världar.

Minnet av att gå in i bokbussen, detta underbara trånga ambulerande bibliotek och få hjälp av de entusiastiska bibliotekarierna att hitta en bok som verkligen passade mig. Ah, det är underbara minnen. Tidiga namn som jag upptäckte var Jules Verne, Isaac Asimov och HP Lovecraft som ju trots allt ibland tangerar science fiction.

Vad är det som du uppskattar i just science fiction?

Det som förenar mitt intresse för alla fantastisk litteratur tror jag är min fascination för ett väl utfört världsbygge – oavsett om det är en främmande planet, en sagovärld eller en skrämmande panteon av onda gudar bortom tid och rum. Det är något som är så oerhört fascinerande med att via de skrivna orden göra resan till en värld som inte finns, men som i bästa fall är så verklig att vi låter oss tro på den medan vi läser.

Med just science fiction så är det främst alla ”tänk om”-scenarion som gör det så intressant. Vi lär oss väldigt mycket om oss själva bara genom att i litteraturen utforska scenarion av typen ”tänk om vi får kontakt med varelser från en annan planet”. Just detta exempel är ett relativt välanvänt ämne, men ändå finns det många fler aspekter kvar att undersöka. Hand i hand med dessa scenarion finner vi ju också alla filosofiska frågeställningar som kan undersökas med de verktyg som finns till hands i science fiction. Språk och medvetande är till exempel två frågor som många författare har närmat sig på ett välskrivet och tankeväckande sätt.

Vilka författare läser du helst av?

Bra författare är naturligtvis mitt spontana svar. Jag vill ha böcker som berör mig och får mig att tänka. De får gärna vara fyllda med äventyr, men jag tror att vi ibland misstar äventyr för det som på engelska brukar kallas för ”quest”. Det kan vara ett lika stort äventyr att ta sig igenom en vanlig dag på kontoret som att resa till en främmande planet. Allt handlar om skildringen, om innehållet och om språkbruket. Jag är mer intresserad av människor än av teknik, så därför får man väl också säga att när det handlar om science fiction är jag mer intresserad av författare som skriver om det som kallas för mjuk science fiction. Jag har heller inte något emot författare som skrider över genrerna. Det behöver inte vara renodlad SF för att jag ska fastna för det.

Men nu antar jag att säkert någon läsare undrar när jag ska komma till saken, sluta tjata om vad jag gillar för sorts böcker och nämna någon endaste författare som jag läser med stor uppskattning.

OK då. En av mina stora favoriter är Harlan Ellison. Han har en så otrolig kraft i sina historier, de kommer rakt från hjärtat på något sätt och träffar därför också rakt i hjärtat. Oftast som en knogjärnsförsedd rak höger.

En annan författare jag är väldigt förtjust i är Alfred Bester, en utmärk och idérik berättare. Eftersom hans bok The Stars My Destination anses vara en sf-version av Dumas Greven av Monte Cristo så ser ni ju genast en direkt koppling till äventyrsböckerna jag nämnde tidigare (även om jag alltid har föredragit De Tre Musketörerna framför Monte Cristo).

Och så får vi inte glömma Ursula K. Le Guin. Hennes språk. Hennes berättelser. Hennes idéer. Ja, jag behöver inte säga mer tror jag.

Det finns naturligtvis massa fler bra författare att nämna, men jag nöjer mig just nu med denna klassiska trio.

Vem är den bästa författaren just nu enligt din mening?

Om vi tittar på nu aktiva sf-författare så finns det ju många som är riktigt bra och intressanta. Några som jag kommer på just nu och som jag vill läsa mer av är:

Karen Lord – hedersgäst på årets Åcon. Hennes The Best of All Possible Worlds är en väldigt bra bok med ett intressant världsbygge.

Paolo Bacigalupi – jag har faktiskt bara läst hans novellsamling Pump Six and Other Stories och inte den Hugobelönade romanen The Windup Girl, men novellsamlingen gav mersmak. Jag ska naturligtvis läsa The Windup Girl – det *är* trevligt att ha bra böcker i bokhyllan som väntar på att bli lästa när man kan njuta vid rätt tillfälle.

Dessutom har vi ju en mycket begåvad svensk författare vid namn KG Johansson som det är värt att följa. Jag tror förövrigt att termen ”fantastiknovelltävling” kan definieras som ”novelltävling där deltagarna ska skriva en science fiction-novell och som vinns av KG Johansson”.

Bäst i alla kategorier är dock China Mièville, och efter hans makalöst bra Embassytown kan jag bara hoppas att han väljer att skriva mer science fiction. Lingvistisk SF, det är grejer det.

Slutligen vill jag nämna Johan Frick, som ännu inte gett ut mer än en novell (en till är på gång), men som håller på att bygga upp en mycket intressant värld och skriver spännande och läsvärda historier.

Jag vet att du själv skriver science fiction.

Kan du berätta lite om dina berättelser inom genren?

Min novellsamling är ju en blandning av både science fiction, skräck och magisk realism (eller föredrar vi ordet ”urban fantasy”?). Vissa historier är tämligen gränsöverskridande och några är ren och skär science fiction. Samtliga noveller springer ur någon idé som jag kände att jag ville utforska med pennan i handen.

Författardrömmar handlar om en framtid där författare bevakas medan de skriver och det följaktligen är förbjudet att använda papper och penna. I skuggan av ett gammalt brofäste utspelar sig på ett post-apokalyptiskt Hisingen som varit isolerad från resten av Göteborg i över tjugo år. Krestloppets vedermödor är ett gränsfall mellan magisk realism och science fiction då den utspelar sig i en framtid där det är bevisat att människor reinkarneras och där det finns statliga verk som styr vem du återföds som. Nöjesfältet slutligen är en obehaglig liten historia om en framtid där moralen har raserat och där allt kan göras för pengar. 

Peter Ekberg om science fiction

Kan du berätta lite om dig själv?

Jag heter Peter Ekberg och debuterade 2009 med filosofiboken "Tänk Själv!" som gavs ut på Bonnier Carlsen med Sven Nordqvists teckningar. När jag sett min första bok bli verklighet så ville jag inget hellre än att få göra en till. Det blev en bok om liv i universum. "Aliens!" kom 2011 på Berghs förlag med bilder av Mattias Olsson. Därefter har böckerna kommit i snabbare takt. Hösten 2012 kom två titlar: "Uppdrag Silverstjärnan" som är första delen i min Science fiction serie och "Tänk Robot!" som handlar om läget för den artificiella intelligensen idag, med bilder av Anders Nyberg. Våren 2013 kom "En biljett till stjärnorna", en bok om rymdresor med bilder av Mattias Olsson. En nyutgåva av Tänk Själv hanns också med och 2014 började bra med släppet av "Uppdrag Stjärnväktarna", andra delen i min science-fiction serie. Under 2014 kommer minst en bok till, kanske två! Förutom att skriva spelar jag piano, gitarr och sjunger och besöker naturreservat (tycker om att bli slukad av djupa skogar). Jag älskar brädspel som Settlers of Catan och de flesta spel av Reiner Knizia. Jag har också börjat med bågskytte.

När började du läsa science fiction och hur hittade du till genren?

Den första sf jag läste var "Möte med Rama" av Arthur C Clarke. Den fanns i mammas bokhylla när jag var barn. Jag minns att den kändes abstrakt, men fängslande. Jag har läst om den som vuxen och tycker att premissen är mycket bra fortfarande. Det är spännande när de tar sig in i farkosten. Just den delen inspirerade mig långt senare till några scener i "Uppdrag Silverstjärnan". Mötet med det okända! Jag hittade nog annars till genren främst via mitt astronomiintresse. Som vuxen har jag läst Enders spel, Blommor för Algernon, Asimovs robotnoveller och några till. Men det var först efter att jag skrev Silverstjärnan 2011/2012 som min fru tyckte att jag borde läsa lite SF också. Då gjorde jag det. Hittade Heinlein snabbt och fastnade för hans ungdomsromaner. Våra stilar är kanske på sätt och vis lite lika, även om han inte influerat mig (förrän det senaste året).

Vad är det som du uppskattar i just science fiction?

De stora perspektiven. Att kunna föreställa sig framtiden på olika sätt. Jag gillar också framtidstron (allt är ju inte dystopier), att människan är utvecklingsbar och kan välja vad vi gör med vår kunskap. Det ryms mycket inom SF. Filosofiska resonemang om AI och moral och kunskapens gränser intresserar mig. Och så förstås sköna rymdäventyr. Mitt hjärta finns bland stjärnorna.

Vilka författare läser du helst av?

Som ung läste jag allt jag kom över. Tolkien, Dostojevskij, Hemingway och Shakespeare blandades med Dean Koontz, Anne Rice och Stephen King. Och Michael Ende förstås! Drömmer fortfarande om att göra något som liknar Den Oändliga Historien i ton och känsla. Sedan hade jag en Peter Nilson period som varade några år. Men den som verkligen bet mig runt 2002 var Robin Hobb. Hon är fantastisk tycker jag.

Vem är den bästa författaren just nu enligt din mening?

Vet inte. Har precis börjat läsa igen efter att bara ha skrivit i många år. Jag fattade nog inte att läsandet är skrivandets kärna tidigare. Just nu läser jag Hungerspelen till exempel, den är bra. Har flera böcker jag ser fram emot att läsa. Det finns ju flera svenska science fiction författare just nu som man kan hålla ögonen på också. Jag känner inte till alla, men Boel Bermann, Oskar Källner, PJ Olofsson, Maths Claeson och bloggägaren själv Eva Holmquist är några.

Jag vet att du själv skriver science fiction. Kan du berätta lite om dina berättelser inom genren?

Det stämmer att jag håller på med en science fiction serie som kretsar runt generationsskeppet Voya som byggdes på månen för en färd till den främmande planeten Roxera. Den andra delen har precis kommit ut och heter Uppdrag Stjärnväktarna. Del tre är under arbete just nu med arbetsnamn Uppdrag Roxera. Grunden till böckerna var väl tanken: Hur skulle det vara om man föddes på ett sådant skepp och Jorden hade blivit en mytisk plats? Berättelserna handlar delvis om ett återupptäckande av vad jorden var för ett ställe och ett återupptäckande av delar av Voyas historia som fallit i glömska. En spännande utmaning var ju att fundera över skeppets historia. Det har varit på väg i åtta tusen år och kulturer har kommit och gått. Sedan gillar jag det lilla i det stora också. Därför handlar böckerna om ungdomars liv, problem i skolan och drömmar om framtiden, att bryta hjulet av att bara finnas för att skaffa barn osv. Teman som lojalitet, vänskap, död och mod tycker jag är intressanta. I den senaste boken (Uppdrag Stjärnväktarna) finns döden på flera plan. Hot om fysisk och psykologisk död för huvudpersonerna, men också skeppets död och därmed "döden" för resan till Roxera. Jag känner att jag lär mig mycket om skrivande nu och ser fram emot att fortsätta arbeta. Skrivande är en sak som man verkligen kan utveckla.

Oskar Källner om science fiction

Kan du berätta lite om dig själv?

Jag är 35 år, bor utanför Uppsala med fru och snart tre barn och jag älskar science fiction och fantasy. Jag är även en passionerad gamer och tittar ohälsosamt mycket på japansk anime. Egentligen kan man säga att jag finner det fascinerande med narrativa strukturer, oavsett om det är i spel, film eller böcker. Det finns något i berättandet av en god historia som aldrig upphör att fängsla.

När började du läsa science fiction och hur hittade du till genren?

Min första riktiga bok, som jag läste från pärm till pärm, var Walter Farleys Svarta hingsten. Jag gick i tredje klass och hittade den i skolbiblioteket. Den boken skapade en enorm läshunger hos mig. Sedan slukade jag alla Enid Blytons femböcker med underjordiska gångar och brittiska mysterier. Men det var därefter som jag började läsa Jules Verne. Detta var historier som trollband på ett helt nytt sätt. Verne har ju kallats för den hårda science fictionens fader. Han hade förmågan att använda spjutspetskunskap från den tidens vetenskap och teknologiska framsteg och utifrån dem postulera de mest märkliga, men ändå fullt trovärdiga, idéer. Han tog med mig på vilda äventyr jorden runt via tåg, ballong och ubåt. Han sköt människor till månen med kanon och konstruerade flytande utopiska samhällen ute på världshaven. Visserligen läste jag dem över 100 år efter att de skrivits, och mycket av vetenskapen var hopplöst föråldrad. Men det sätt på vilket han kunde blanda det mest fantastiska med hård realism förhäxade min tioåriga själ. Jag läste allt som fanns av honom på svenska. Stadsbiblioteket hade en ansenlig samling, men min passion var så pass stark att jag lät beställa de få titlar som saknades.

När jag hade läst alla Jules Vernes böcker så jag närmast kunde dem utantill så sökte jag efter nya läsupplevelser. Det var då min mamma satte Stålgrottorna av Isaac Asimov i mina händer. Hon var själv gammalt science fiction fan, även om hon kanske inte längre läste fullt lika mycket. Asimov är ju den stora SF-giganten. Hans inflytande på genren går nog inte att överskatta. Visst finns det andra stora författare men för mig personligen var det han som definierade vad SF är och hur genren fungerar. Åter slukade jag allt jag kunde komma över. Jag lät mig tjusas av hans positroniska robotar, de logiska och etiska dilemman som de representerade. Jag blev helt fascinerad över Stiftelsen. Hans psykohistoria har för alltid förändrat mitt sätt att se på historiens flöde. Han hade en förmåga att alltid ha en tvist i sina berättelser som lyckades överraska men som ändå var fullständigt logisk och konsekvent med det som kommit före.

Efter Asimov började jag läsa allt som skrivits av Robert A Heinlein och Arthur C Clarke. De var alla fascinerande böcker, men så här i efterhand var det nog Clarkes Möte med Rama och Heinleins Rymdsoldat som gjorde störst intryck. Efter att dessutom har nosat på Alfred Bester, Joe Haldeman, Ray Bradbury, Paul Anderson, som alla tillhör den gyllene eran av science fiction (50-talet) så gick jag vidare till den nya SF-vågens författare (70-talet), sådana som Larry Niven, Jerry Pournelle, Gene Wolfe och C J Cherryh.

Förutom några år på 90-talet då jag främst läste fantasy kan man alltså egentligen säga att jag är uppväxt på science fiction. Det var den genre som fångade mig redan som ung, och jag älskar den fortfarande.

Vad är det som du uppskattar i just science fiction?

Det är den häpnadsväckande förmågan att ständigt finna nya idéer och perspektiv på verkligheten. Jag har genom livet självklart läst en hel del "vanlig" litteratur också. Men det är inte många som lyckas fånga mig i längden. Jag saknar det där lilla extra som fantastiken erbjuder, en förmåga att se längre än den ankdamm som vi i vanliga fall befinner oss i. En möjlighet att tänka de riktigt stora tankarna och våga dra dem till sin yttersta spets. Visst älskar jag äventyren, och nog finns det fascinerande karaktärer och otroligt detaljerade världsbyggen, men det är idéerna som gör att jag ständigt kommer tillbaka.

Vilka författare läser du helst av?

Det är väldigt svårt att säga. Jag har tyvärr inte längre lika mycket tid över för läsning som jag brukade ha. Men om jag ska ge några moderna tips på science fiction författare som jag läst mycket av (och med moderna menar jag senare än 70-talet. ;-) ) så kan jag starkt rekommendera David Brin och Lois McMaster Bujold.

Vem är den bästa författaren just nu enligt din mening?

Det är helt omöjligt att slå fast. Jag vill åter nämna Lois McMaster Bujold. Hon har vunnit både Hugos och Nebulas och hennes serie om klanen Vorkosigan är sannerligen fantastisk. De innehåller både militär SF, romantik, sociala diskussioner och vilda äventyr, ledda av en mycket fascinerande huvudkaraktär, den manodepressive och hyperintelligente Miles Vorkosigan.

Men det finns så oändligt många talanger som skriver science fiction idag. Det är helt omöjligt att hänga med. Just nu läser jag Leviathan Wakes av James S. A. Corey, en mycket intressant framtid där mänskligheten har koloniserat solsystemet men ännu inte tagit klivet till andra stjärnor.

En annan riktigt bra bok är The Risen Empire av Scott Westerfeld. Ja, som sagt. Det finns så mycket...

Jag vet att du själv skriver science fiction och fantasy. Kan du berätta lite om dina böcker och noveller?

De två böcker som hittills utkommit heter Drakhornet och Skogens hjärta. Det är historisk fantasy som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige. Sverige har precis förlorat kriget mot Ryssland. Finland är förlorat, kungen är avsatt och i landet råder kaos. Vi får följa Erik som jagad av soldater tvingas fly från Stockholm. Han hamnar i en by i Bergslagen där han snart upptäcker att det finns varelser i skogen och att de inte vill honom väl. Allt som finns i gammal nordisk mytologi och svensk folktro är på riktigt. Det är alltså en tid när trollen fortfarande bor i underjorden, där älvorna dansar i skogens gläntor och näckens stråkar hörs över vattnen.

Jag har även skrivit ett antal science fiction noveller, bland annat Yi och där Staden dragit fram. Med Yi fick jag roligt nog hederspris i SF-bokhandelns och Mix Förlags stora SF-novelltävling våren 2013. Det innebar att Mix Förlag gav ut den som ebok, samt att den kom med i deras antologiapp till iPhone: Dötid science fiction. Yi handlar om några elitsoldater som måste utföra ett mycket riskfyllt uppdrag i månens skogar. De vandrar under böljande grenar och långa metalliska rötter som bara väntar på att få slita dem i stycken. Därför går de mycket försiktigt, för att inte uppväcka trädens vrede. En av dem bär en atombomb på ryggen, en liten present till fienden, kackerlackorna.

Där staden dragit fram publicerades 2013 i SF-antologin Maskinblod. Novellen handlar om en flicka som ramlar ner från en av planetens vandrande städer. Hon hittas av sopjägare från den lokala byn. De är fattiga, men de ger henne det de kan, ett namn och ett hem. Men livet nere på ytan är ofattbart hårt och frågorna hopar sig. Vem är hon? Varför kan hon inte minnas något av sitt liv uppe i den glänsande staden? Det är en novell med inslag av avancerad nanoteknologi och artificiella intelligenser. Men främst handlar det om flickan som föll, och hennes nya vänner, i en främmande, ogästvänlig värld.

I år planerar jag dessutom att släppa en hästbok. Det är så klart inte en vanlig hästbok, utan ryms inom fantastikens stora paraply. Men det är på sätt och vis min tribut till Walter Farleys Svarta hingsten. Den bok som en gång för länge sedan väckte min läshunger.

Ulf Bennetter om science fiction

Det finns många vägar till science fiction har jag insett när jag pratat med olika människor och du kommer att få läsa ett antal här på bloggen framöver. Idag blir det Ulf Bennetter som du får lära känna och höra om hur han fastnade för science fiction… J

Ulf berättar:

Jag är född i Stockholm, gick i Broms Skola de första 4 åren 1943-1947, började när jag var 6 år, flyttade sedan till Östra Real ett år innan familjen flyttade till Djursholm där jag småningom tog studenten 1955.

Jag gjorde lumpen i 18 månader, blev reservare. Jag var i Oxford nästan två för att lära mig engelska och eftersom jag var (och är) mycket intresserad av juridik blev jag nästan fast i England, men det var ett litet för stort steg att ta för en 20-åring då.

Gick på handelsinstitut i Sverige. Var sedan i Tyskland för att lära mig tyska, jobbade på kontoret till ett företag som tillverkade dörrkarmar och fönsterkarmar av stål. Var sedan i Frankrike 2 år för studier i franska samt praktikant jobb på ett företag som tillverkade bromsband och friktionsmaterial, samma sorts produkter som min far sålde i Sverige i familjeföretaget som en gång startats av min farfar. Sedermera också i Italien av samma skäl. Talar relativt flytande engelska, tyska och franska och hjälpligt (ibland) italienska.

Staden i Tyskland var en liten håla, några mil söder om Dortmund. Åren var 1957/1958. Där fanns egentligen ingenting annat än ett flertal lampfabriker, Det var då Tyskland största koncentration av lampfabriker. Och så fanns den firman jag arbetade på. Ett tråkigt arbete som bestod i att fylla i blanketter, arbetsorder och liknande under en äldre arbetsledare vars tankar om en svensk praktikant jag inte riktigt fick klart för mig. Han led också av den vanliga sjukan att om jag inte förstod ordet han använde så upprepade han det med högre och högre röst i hopp om att jag småningom skulle begripa. Jag bodde inneboende hos Frau Köster, tror jag hon hette, och fick dela rum med en tysk kille i samma ålder. Ett magert pinnmöblerat inackorderingsrum med toalett i källaren. På den tiden var man inte du med varandra utan det var ett allmänt ni-ande även om man som vi delade rum. Det var ingen rolig tid i Tyskland. Och ingenting fanns att göra på fritiden annat än att läsa. Ja det fanns två små biografer som oftast spelade vilda västern-filmer, dubbade till tyska. Det räckte att en gång se John Wayne stega in på saloonen och utbrista: ”Geben Si emir bitte zwei Finger Wiskey”.

Så man fick som sagt läsa. Och när böckerna tog slut en dag knallade jag ned till den lilla ganska ynkliga och enda bokhandel som fanns i staden. Jag skulle hitta något som gick att läsa på tyska.

Längst in i butiken fanns en hylla för utländska böcker, kanske en halv meter lång. Den rymde kanske 25 böcker. Pocketböcker. Mest kärleksromaner, men också 4 stycken som kallades Science Fiction, vad det nu kunde vara. Jag köpte alla 4.

Lite tur hade jag. Dessa 4 böcker var Isaac Asimovs I ROBOT, THE MARTIAN WAY och THE END OF ETERNITY samt Alfred Besters THE STARS MY DESTINATION. En bättre introduktion kunde jag knappast ha fått.

Jag kommer än idag ihåg vilket intryck böckerna gjorde på mig. Positroniska robotar, att ”jaunta”. Varför hade jag inte upptäckt denna värld tidigare. De här 4 böckerna läste jag om och om och om igen.

Jag bestämde mig då och där att det skulle bli SF för hela slanten och det har det också blivit. Jag var (och är) fascinerad av alla visioner, alla vidsynta tankar, alla möjliga och omöjliga idéer, allt som gör framtiden värt att leva.

Och det som jag såg som framtiden 1958 är vi i stora drag framme vid nu.

I min entusiasm lyckades jag till och med övertala min vän, bokförläggaren i England att några år senare starta utgivning av en SF-serie och jag föreslog vad som skulle ges ut. Det tre första som gavs ut på Four Square books var STARSHIP TROOPERS av Robert Heinlein, OSSIAN’s Ride av Fred Hoyle och FALLEN STAR (THE FROZEN YEAR i USA) av James Blish. Den sistnämnda var jag med och producerade i England och skrev alla ”Blurbs” till.

Något år senare när jag funderade på att sadla om till lärare gick jag på Stockholms Universitet för att skaffa mig nödvändig kompetens i bland annat engelska skrev jag också en uppsats, relativt ytlig, om SFs utveckling, exemplifierad av några romaner.

Och så har jag varit en stillsam, men mycket intresserad deltagare i SFSF med flera klubbar.

Så har åren gått. Jag har jobbat i familjeföretaget sedan 1962 och håller fortfarande på, medan SF-biblioteket stadigt har ökat i omfång och nu hotar att svämma över alla tillgängliga ytor. Egentligen är jag allätare vad gäller SF, men jag kan tycka att en författare med visioner läser jag hellre än en med socialt patos att omvandla den värld vi nu lever. Och det skall framförallt vara god litteratur.

Då, de första åren var jag mest fängslad av just Heinlein, Asimov, Bester och Daniel Galouye. Senare har tillkommit sådana som Gordon Dickson, Frank Herbert, Philip Jose Farmer. Och Samuel Delaney. Jag är en stor beundrare av Fredric Brown och Robert Sheckleys noveller och en av dem som kanske mest fångat det exotiska och det visionära är Jack Vance. Om jag läser om någon bok idag är det företrädesvis Vance.

Av de nyare författarna har jag läst väldigt lite. Charles Stross begriper jag inte alls, medan Ted Chiang lyckat med några riktigt bra noveller medan andra förefaller mig ha skrivits tidigare av andra författare.

Jag älskar att tänka annorlunda - Gästblogginlägg av Pebbles Karlsson Ambrose

Jag älskar science fiction och fantasy. Det började redan när jag var liten. I mellanstadiet hittade jag hyllan på biblioteket som ledde till spännande äventyr i andra världar och till nya sätt att tänka. Där fanns magi och goda människor som kämpade mot det onda. Och där fanns de som vågade ge sig ut på långfärder utan slut i den stora svarta rymden. De som mötte det som människan aldrig sett förut.  De som byggde band och relationer till varelser som var skapade ur någons vildaste fantasi.

Som vuxen tänker jag att science fiction och fantasy innehåller tankelekar som inte är så vanligt i annan litteratur. Vad händer om man skulle möta en telepat på riktigt? Skulle den skratta åt allt korkat jag tänker? Om jag kunde bli osynlig, skulle jag smyga på min pojkvän då? Om jag träffade ett gäng talande spindlar, skulle jag springa min väg eller försöka prata med dem? Om jag fick erbjudandet om att åka till Mars utan returbiljett – skulle jag åka?

Det är sällan man tänker helt nya saker. Det mesta jag tänker har jag tänkt förut. Men i böcker får man göra ett studiebesök i någon annans huvud, följa andras tankekedjor – karaktärernas och författarens. Jag blir alltid lycklig när jag blir presenterad för något nytt sätt att tänka. När jag var ung och läste böcker hände det här ju naturligtvis mycket oftare än nu när jag är äldre. Men det händer oftare idag när jag läser science fiction och fantasy än när jag läser böcker i andra genrer. Jag tror att det beror på att karaktärer oftare än annars ställs inför väldigt konstiga och fantasifulla situationer och problem. Och författare som skriver science fiction är ibland lite originella, och de som skriver dessa typer av texter väljer genren för att det går att experimentera med tankesätt som är utanför lådan. Men böckerna kan naturligtvis även kommentera samtiden (som t ex George Orwell gör i 1984) – och visa på nya idéer kring hur vi lever nu.

Just nu håller jag på att läsa GRR Martins serie ”Game of Thrones” och det är spännande läsning. Han avverkar karaktärer i en svindlande takt och de dör, lever och bli bortgifta under livsomständigheter som kan få den bäste att bryta ihop. Men han förnyar mitt sätt att se på skrivandet – kanske ska man inte fästa sig så mycket vid sina huvudkaraktärer och se hur de andra rollfigurerna utvecklas om man helt enkelt tar kål på de man hejar på lite extra. Det oväntade gör boken till en bladvändare. Och tv-serien gör inte det hela sämre.

I min egen science fictionbok Bergsstjärnan, som nyss kommit ut på nytt som e-bok i omredigerad och språkgranskad version, funderar jag över relationer. Om det var vanligt att alla hade fler sexuella relationer, hur skulle man göra då? Hur skulle det påverka de andra relationerna man har och hur skulle arbetsgivare se på det? Jag funderar också allmänt över detta, hur vi alla på något vis flätas samman med varandras öden och hur vi relaterar till varandra. Huvudpersonerna heter Cassiopeia och Capric. När Cassiopeia är liten, är hon den enda överlevande när ett stjärnskepp störtat på en planet i utkanten av universum. Där växer hon upp för att sedan förstå att hon är den enda arvtagaren till imperiet och hennes öde är att bli härskarinna. Capric, hennes nya bror, är homosexuell och väljer också att lämna sin barndoms planet för att bli soldat. Därför handlar boken även om makt och om vem som egentligen har rätt att utöva den. Med min text hoppas jag att den ska få mina läsare att tänka i nya lite originella banor.

Pebbles Karlsson Ambrose har skrivit två böcker, en science fictionbok utgiven på Recito förlag och en faktabiografi om psykisk ohälsa. Den heter ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån. Om att insjukna i och leva med en psykossjukdom” och är utgiven på Ordberoende förlag. Pebbles är född 1970, bor i Stockholm och jobbade i femton år med reklam och PR innan hon blev allvarligt sjuk. Nu jobbar hon i liten skala med att skriva och hålla föreläsningar för personal i vården, i Socialtjänsten och på bibliotek. Hon är krönikor för 1177 Vårdguiden, tidningen Vårdfokus och bokbloggar hos Bookiecookiez. Läs mer om författaren på www.pebbles.se.

Intervjuserie om science fiction och lite annat

Deppar en smula idag, eftersom jag inte kom med i steampunkantologin...

Jag fick ett utlåtande med mail igår och hon sammanfattade skälet till refusering med:

Samtidigt vill jag poängtera att skälen till refuseringen har att enbart göra med de kriterier som ställts upp för urvalsprocessen: i första hand hur väl novellen följer den angivna ramen ”oscariansk steampunk” och i andra hand hur väl novellen passar ihop med övriga för att antologin ska upplevas som enhetlig. Tyvärr var det på den sista punkten det fallerade.

Tja, det är bara att ta nya tag och fundera på vad jag ska göra med novellen. Den är som sagt var en del av en större berättelse så antingen arbetar jag vidare med den som novell eller också fokuserar jag på den större berättelsen istället. Vi får se hur jag gör.

Annars har jag lite mer roliga nyheter. Min novell till Maskinblod 2 är med så nu har jag skrivit en presentation av mig och novellen till Affrot´nt. Ska bli spännande att se hela antologin sen... :-)

Här på bloggen har jag tänkt att göra en science fiction serie där ett antal personer får komma till tals och berätta om varför de läser science fiction och vem som är den bästa författaren inom genren just nu... :-)

Det kommer vara i form av gästblogginlägg eller i form av intervjuer. Om du känner för att vara med så kan du maila till mig på evahm . holmquist at(@) gmail . com

Det ska bli spännande... :-)

Är det lättare eller svårare att skriva fantastik för ungdomar?

När jag var uppe på Fantastika så deltog jag i en panel som diskuterade ungdomsböcker inom fantasy och science fiction. Det var väldigt kul och vi hade intressanta diskussioner både innan panelen och under panelen. En av frågorna som vi diskuterade var om det var lättare eller svårare att skriva fantastik (fantasy/ science fiction) för ungdomar. Inte en helt lätt fråga att svara på... ;-)

En fundering som dök upp i samband med den diskussionen var det här med förväntningar och förutfattade meningar. Ibland upplever jag att vissa personer har väldigt precisa förväntningar som t.ex.:

• En fantasy ska likna Sagan om ringen och måste inkludera alver, dvärgar och en vandring för att uppnå ett visst mål
• En science fiction ska var rymdskepp med häftiga vapen och en militärisk organisation
• ...

Det här kan jag tycka är en smula synd för det gör att det är lätt att bli missnöjd när då boken inte passar den mall som man satt upp för sig själv. Varje genre innehåller så mycket mer än de standardmallar som kan sättas upp. Det blir idag också vanligare och vanligare att författare skriver tvärs över genregränser. Många av de böckerna är fantastiska! :-)

Vad tycker du? Ska böcker följa vissa mallar eller kan de vara utformade hur som helst?

Science fiction är en spännande genre

Jag har gillat science fiction ända sedan jag som barn läste Jules Verne och novellerna i pappas Häpna-tidskrifter. Vissa böcker och noveller har varit så starka att jag fortfarande tänker på dem. Det finns en oerhörd spännvidd inom science fiction där fokus kan ligga på olika delar. En del läses mest som en spännande äventyrsberättelse. Andra är humoristiska skapelser som ställer världen på ända. Det finns de som ställer intressanta frågor kring exempelvis vad det innebär att vara människa, vad som är verkligt och hur samhället fungerar. Andra målar upp vad som skulle kunna hända om just det hände. Med andra ord är det en mycket spännande genre.

En av mina favoritförfattare är Ursula K LeGuin. På den svenska wikipediasidan skriver de om henne:
"Typiskt för Le Guins berättelser är ett fokus på karaktärerna och de sociala aspekterna i deras omgivning. Hon har i sina verk bland annat utforskat taoistiska, anarkistiska, feministiska, psykologiska och sociala teman."

En annan favorit är Arthur C Clarke med exempelvis hans SOS från törstens hav. En tredje favorit är Ray Bradbury där The Martian Chronicles måste anses vara ett måste att läsa.

Det finns många andra inom denna stora genre och det finns flera författare som har skrivit science fiction trots att de inte ses som science fiction författare. Ett exempel på det är Doris Lessing med hennes Shikastaserie som jag är mycket förtjust i.

Brukar du läsa science fiction? Vad är fina favoritförfattare och/eller -böcker?

Bra faktaböcker för dig som skriver science fiction

All litteratur kräver naturligtvis en viss mängd av faktaunderlag och för science fiction är det extra viktigt. Dels för att få idéer, men också för att få berättelsen trovärdig. Jag har ett antal trotjänare som är bra faktaböcker för alla som skriver science fiction som jag tänkte dela med mig av.
Det är:

• Kosmos - en kort historik av Stephen Hawking som är något av en klassiker. Den har något år på nacken. Den skrevs t.ex. innan vi upptäckte att universum expansion accelererar (förra årets nobelpris i fysik). Men den är ändå såpass grundläggande att den är användbar.
• Universum i ett nötskal av Stephen Hawking är ett bra komplement till ovanstående bok. Den innehåller bl.a. kapitel Att förutsäga framtiden och Att skydda det förflutna (Är tidsresor möjliga?).
• Ett utsökt universum av Brian Greene som är en populärvetenskaplig bok om strängteorin. Den ger en bra förståelse för vad det är och vad den innebär.
• Människan i rymden av Christer Fuglesang tar upp vår rymdhistoria. Den är ett bra uppslagsverk för att veta vem som gjorde vad när.
• 13 dygn i rymden efter 14 år på jorden av Christer Fuglesang ger en väldigt bar inblick över hur träningen av austronauter går till och hur det verkligen är uppe på rymdstationen.
• Framåt Mars av Ella Carlsson. Den handlar om vad som kommer att krävas för att ta oss till Mars och överleva där. Ella Carlsson har deltagit i flera simuleringsexpeditioner och vill du veta mer om Mars och hur vi kan ta oss dit är det här en måstebok.
• En kortfattad historik över nästan allting av Bill Bryson. Oerhört kul skriven och ger en inblick i hela vår historia med många intressanta inblickar i hur vi upptäckte hur saker och ting fungerar.
• Death from the Skies av Philip Plait. Den tar upp alla sätt som universum kan se till att döda oss, hur det kommer gå till inklusive sannolikheten för att det ska hända. (Vissa saker har 100% sannolikhet, men det ligger så långt bort i tiden att vi knappast behöver bekymra oss om det)
• Slutligen (för att inte listan ska bli för lång) en podcast. Astronomy Podcast är en riktigt bra podcast kring alla aspekter kring astronomin. Du kan leta reda på de avsnitt som intresserar dig, t.ex. olika typer av motorer för rymdfart, svarta hål, misstag i science fiction filmer och hur stort är universum. Bland de senare podcasten finns också diskussioner kring aktuella upptäckter och händelser. Själv har jag lyssnat från början, men det är inget problem att bara välja ut det som intresserar just dig.

Det här får vara en tillräckligt lång lista... :-) Ovanstående är böcker (och en podcast) som jag återkommer till gång på gång. Har du läst någon av dem? Har du några andra bra faktaböcker som du rekommenderar till oss som skriver science fiction alternativt bara är intresserad av rymden?