söndag, november 23, 2014

Välkommen på releaseparty!


Välkommen på releaseparty för Attentaten i Gallus (ny svensk ungdomsfantasy) ! :-)
Releasepartyt kommer att äga rum på Jönköpings stadscafé (cafét vid ingången till stadsbiblioteket) klockan 18.00 fredagen 12 december.
Det blir mingel med möjlighet att prata med författarinnan och att köpa ett signerat exemplar av boken. 
Program:
18.00 Välkomna och mingel!
18.15 Intervju med författarinnan och möjlighet att ställa frågor
18.30 Eva berättar om världen Gallus där hennes nya serie utspelar sig
18.45 Avslutningsmingel - Köp en bok och få den signerad!
Boken kommer att kosta 100 kronor.

fredag, november 14, 2014

Nu har provböckerna anlänt




Nu har provböckerna för Attentaten i Gallus anlänt. De såg ut som jag tänkt mig så jag har skickat vidare dem till tryck. Känns jättebra! :-)

Attentaten i Gallus är första delen i ungdomsfantasyserie som riktar sig till 12 år och uppåt.

Beskrivning:
Matilda råkar drömförflytta sig till en värld där människorna lever som slavar åt ett bevingat folk som kallar sig gallus. Där måste kapten Fidesko i Gallus Flygvapen ta reda på vad som hänt med de slavar som försvunnit. Samtidigt får rövarpojken Sticke i uppdrag att spionera på slavarnas motståndsrörelse. Konflikten mellan människorna och gallus förvärras snabbt medan Matilda kämpar för att lyckas ta sig hem. Under tiden försvinner fler människor och det blir alltmer uppenbart att allt inte är som det först verkade.

Det är den första av mina böcker som innehåller illustrationer, vilket också gör det extra kul... :-)

Det ska bli spännande att se vilket mottagande den får. Bokrelease är först 10 december, men man kan bevaka den redan nu hos bl.a. bokus och adlibris.

torsdag, november 13, 2014

Kärlek i maskinernas tid har kommit


Nu har mina exemplar av Kärlek i maskinernas tid kommit. Ska bli väldigt spännande att läsa alla noveller... :-)

Det är fjärde science fiction antologin från förlaget Affront. Hittat en hel del nya favoritförfattare den vägen. Jag har haft noveller med i alla, vilket känns jättekul. Min novell är en romantisk historia med androider. Den handlar ytterst om konceptet värde och hur vår uppfattning av det påverkar hur vi agerar mot varandra. En nog så viktig fråga... :-)

lördag, november 08, 2014

Fortsättning på NaNoWriMo

Har tyvärr kommit efter redan nu i början, vilket gör utmaningen lite tuffare... Det är annorlunda den här gången. De två gånger jag deltagit tidigare så har jag skrivit på böcker som är de första i en serie. Nu skriver jag på tredje boken i en serie och även om jag just läst om andra boken så är det många detaljer jag behöver kolla upp. Det stannar upp takten på skrivandet avsevärt. Nu har jag landat i att istället för att kolla upp varje detalj så skriver jag en notering om art jag ska kolla en viss sak. Det är ändå vissa saker som jag måste kolla upp när jag skriver, men det blir iallafall mindre stopp. En annan sak är att jag introducerar flera nya personer och då måste jag hitta på namn och utveckla deras karaktärer. De andra gångerna har de viktigaste personerna varit identifierade innan jag började skriva och både de och världen har varit utvecklade innan. Nu när både värld och personer finns sen tidigare har jag lagt mindre tid i förberedande arbete. Nu när jag börjat skriva inser jag att jag borde utvecklat de nya personerna mer. Att göra det nu innebär också att skrivandet tar längre tid. Intressant hur det kan skilja sig...

Deltar du i NaNoWriMo? Hur går det i då fall?

söndag, november 02, 2014

Start på NaNoWriMo

Nu är jag igång med NaNoWriMo... :-)

Skrev mer än 2000 ord första dagen, vilket jag är nöjd med även om vissa satsar på alla 50 000 ord första dagen... ;-)

I den här boken har ett nytt rymdskepp kommit till planeten där Diligentia landat. De reste 200 år efter första skeppet, men kan hålla mycket högre fart så de anländer i början av oktober. I den här boken kommer jag ha tre berättarperspektiv, en från varje gruppering, och scenerna kommer att vara längre. Ska bli spännande att se hur det blir eller om jag får ändra i samband med redigeringen sedan...

Skriver du i år?

torsdag, oktober 30, 2014

När helheten blir större än summan av delarna


Att dö väl är en actionfylld science fiction novell av Eva Holmquist och Oskar Källner.

Mänskligheten står inför utrotning. Grendlarna, en ras av ostoppbara krigsmaskiner, förtär värld efter värld. Hanna, en ung djurtämjare, och Lena, en av kolonialmaktens främsta exobiologer, kastas rakt in i ett uppdrag som kommer att avgöra hela mänsklighetens framtid.

Den här veckan finns e-novellen Att dö väl både att köpa och att låna. Det är det första verk som jag skrivit tillsammans med en annan författare. Hur projektet startade kan du läsa om i det här inlägget och Oskar ger sin bild av samarbetet i det här inlägget

Jag var ärligt talat en smula nervös inför projektet, eftersom jag skriver utforskande medan Oskar planerar betydligt mer innan projektet. Det började också lite tufft innan vi lärde oss mer om varandras arbetsprocesser. När det gäller innehållet var vi nämligen förvånansvärt överens. Vi triggades av samma typ av idéer, vilket gjorde att det idémässigt verkligen blev win-win från första stund.

Våra olika arbetsprocesser krävde mer arbete innan vi förstod varandra fullt ut. Det är förvånansvärt mycket som du som författare gör utan att reflektera över. Dessa saker behövde nu kommuniceras till den andre. En bieffekt av detta är att det har gjort synsätt, arbetssätt och annat mycket tydligare för mig själv. Exempelvis så skriver jag många berättelser med flera olika perspektiv. Det har gjort att jag har en känsla för hur ofta och när jag tycker att det är dags för perspektivbyte. Det här är inget jag har reflekterat särskilt mycket över, men det blev mycket tydligare när jag behövde förklara varför jag tyckte att vi borde byta perspektiv.

En annan sak handlar om att när slutet börjar närma sig och intensiteten trappas upp så vill jag att tempot ökar. Av den anledningen vill jag inte införa nya begrepp som inte läsaren stött på tidigare, eftersom det sänker tempot. Min första lösning var att helt enkelt byta ut ordet mot ett mer neutralt (vilket inte var den mest optimala lösningen). Efter diskussioner kom vi fram till den mycket bättre lösningen att istället introducera begreppet tidigare. Då lyckades vi få med det mer precisa begreppet samtidigt som vi kunde hålla uppe tempot. Hade jag inte förklarat varför jag inte ville ha det begreppet där så hade vi antagligen landat i en mycket sämre lösning. I ett samarbete är det viktigt att förklara varför du tycker det ena eller det andra och då kunna väga för- och nackdelar eller hitta en mycket bättre lösning.... :-)

I det här samarbetet lyckades vi nästan alltid hitta en ny lösning som var bättre än någon av dem vi innan själva kommit på. Det var mycket det som skapade magin som uppstod i samarbetet.

Jag har alltid älskat när jag tillsammans med andra kan brainstorma för jag upplever att den energi som blir av våra olika idéer som föder varandra och de unika idéer som blir i samarbetet är helt otroligt. Det är nog också p.g.a. att jag älskar det kreativa idéskapandet som jag älskar att skriva första utkastet (och inte är lika förtjust i redigeringen). I det här samarbetet blev energin från att brainstorma tillsammans med en annan författare helt otrolig. Bara den känslan gör det värt att samarbeta med någon annan.

Men det var inte bara idéskapandet som gjorde att det här projektet blev så givande som det blev... Vi har alla olika styrkor och svagheter och genom att vi redigerade hela novellen båda två (gång på gång på gång... ;-) ) kunde vi fånga det som kunde förbättras och tighta till det ett extra varv. Också genom att formulera varför vi tyckte på ett visst sätt så blev det tydligare för oss båda från vilka kriterier vi gjorde bedömningarna.

Vad var det då som var trixigt? Ja, det är naturligtvis så att för vissa formuleringar var vi tvungna att välja en väg. Därför finns det vissa formuleringar som jag skulle vilja ändra och andra som Oskar egentligen skulle vilja ändra. Missade planteringar var en annan sån frustration emellanåt. Jag jobbar mycket med att lägga in planteringar i mina texter för saker som ska hända senare. Det funkar alldeles utmärkt om du skriver själv. Funkar mindre bra när du är två som skriver och den andre kanske inte ser planteringen och inser syftet med den. Vi saboterade med andra ord varandras planteringar emellanåt... ;-)

Slutligen: Vad krävs för att få samarbetet att fungera? Ja, det centrala är nog prestigelöshet. Bådas idéer måste vara lika mycket värda och du måste kunna acceptera att den andre är inne och petar på dina delar. Du måste också vara öppen för din partners idéer om vad som gör en historia bra eller mindre bra. Allt måste kunna vara öppet för diskussion och i vissa lägen måste du vara beredd att helt enkelt köpa den andres åsikt (och hen måste köpa dina). Du måste också gå in med inställningen att helheten ska bli större än summan av delarna. Med andra ord diskutera för att hitta en ny bättre gemensam lösning och inte bara för att argumentera för att din lösning är bäst...

Det här samarbetet har gett mersmak så jag hoppas på många fler gemensamma projekt... ;-)

tisdag, oktober 28, 2014

Hur en SF-novell exploderar


”Att dö väl” är en science fiction novell om två människors desperata kamp mot klockan för att rädda mänskligheten från utrotning. Det är också det första verk som jag skrivit tillsammans med en annan författare.

Jag har en gång tidigare försökt mig på ett skrivarsamarbete. Det gick inte bra. Vi hade allt för olika idéer om vad det var vi ville, och trots att vi gjort en grundläggande planering för historiens struktur och brainstormat fram en intressant värld, så kapsejsade det efter ett första testkapitel. Därför var det med en viss bävan som jag accepterade Evas utmaning: ”Låt oss skriva något tillsammans.”

Som vi berättade i gårdagens inlägg så skulle nämligen jag och Eva dela bokbord på Steampunkfestivalen och då tyckte vi att det var roligt att ha en liten tävling. Folk fick lämna bidrag om hur de helst skulle vilja dö i en SF-värld, och vinnarpriset var just att få dö enligt sin egen beskrivning i en SF-novell skrivna av oss båda. Både jag och Eva var dock mycket medvetna om hur svårt ett samarbete kan vara. Så vi bestämde från början att vi skulle välja var sitt bidrag, och om det gemensamma projektet inte gick i mål så skulle vi helt enkelt skriva var sin novell.

Det fantastiska var dock att alla mina farhågor kom på skam. Utifrån våra bidrag brainstormade vi fram en historia. Vi skrev några korta punkter och bestämde att vi skulle skriva vartannat kapitel ur var sin karaktärs perspektiv. Sedan skrev vi. Jag tog ett kapitel, sedan tog Eva nästa, osv. Jag var rädd att vi skulle stöta på saker kring vilka vi inte kunde kompromissa, att vi inte skulle kunna släppa vår egen tanke om hur det skulle vara. Vad jag istället upplevde var något av en kreativ explosion. Eftersom vi nu var två personer som tryckte in idéer i samma material, så kom det intressanta tankar och plötsliga infall som gav nya överraskande vändningar.

Sedan är det klart att allt inte var rosor och solsken. För att få en gemensam ton genom hela historien, och för att rätta till sådant som man själv var blind för, så redigerade vi varandras kapitel. Och då är det klart att man ibland kunde reagera med ett ”Nej! Varför ändrade du det där?”Men med en rak och ärlig dialog där vi vägde för och nackdelar med olika alternativ så löste vi det. Visst hade jag kanske valt att göra några saker annorlunda om det bara var jag som hade skrivit novellen. Men det är inte säkert att det hade blivit bättre. Tvärt om. Hela tjusningen med att göra något tillsammans är ju också att få se hur det verk som växer fram har mer än en förälder. Sedan hade jag och Eva förvånansvärt ofta faktiskt samma åsikter. Det hjälper.

Nu har novellen vuxit upp och gått igenom både testläsare och korr. Det är dags att släppa ut den i stora världen för att stå på egna ben. Jag hoppas att den hittar sina läsare och att de får följa Hanna och Alina på deras väg mot döden.

mvh /Oskar Källner