Bit för bit...

Bit för bit blir klar i omskrivningen av kedjor. Vissa stycken stryks, vissa kommer till och vissa skrivs om. När jag gått igenom alltihop behöver jag gå igenom allt igen för att se att allt hänger ihop. Att saker som de vet i ett kapitel har de plötsligt ingen aning om i nästa kapitel. Det blir lätt såna missar när nya stycken kommer till. Men det går inte att hantera allt samtidigt utan jag måste ta bit för bit för att komma framåt. Det är som svaret på frågan: Hur äter man en elefant? En bit i taget. Det går inte att skriva en roman på studs. Det måste bli en rad i taget. Det känns i alla fall som om den blir mycket bättre efter omskrivningen och det ger motivation nog att fortsätta.