onsdag, juli 02, 2008

När jag blir gammal vill jag bli häst

När jag blir gammal vill jag bli häst. Det verkar fantastiskt bra. Det finns mängder av regler som ska se till att jag mår bra. Många av dem tar hand om alla de problem som finns med att bli gammal i Sverige idag. Om jag var häst skulle de reglerna gälla mig. Eller hur?
Om jag var häst behövde jag inte vara ensam. Som det står i reglerna ska ”hästarnas behov av social kontakt tillgodoses”. De är nämligen flockdjur och trivs därför inte ensamma. Att människor också är flockdjur har vi visst glömt bort. Som gammal människa finns det inga regler för att säkerställa att jag får sällskap. De flesta gamla sitter inspärrade helt själva i en lägenhet någonstans. Jag läste också om ett gammalt par i tidningen. Kvinnan måste bo på ett äldreboende, eftersom hon inte mådde bra. Men mannen fick inte bo med sin fru för att han var för frisk.
Som häst skulle jag få komma ut och röra på mig. Det finns regler som säger hur länge jag måste vara inomhus. Jag ska också få lov att röra mig i alla mina naturliga gångarter. Det måste vara gå, springa och hoppa. Många äldre människor får vackert stanna inne om de inte själva kan klara av att gå ut och promenera. Om hemsamariten ska följa dig ut måste ditt behov prövas för att kommunen ska se om du verkligen måste få sällskap ut på promenad. På ett äldreboende finns det oftast inte någon som har tid. Om du har tur kan du få komma ut någon gång i veckan. Som häst hade jag fått komma ut varje dag.
Jag undrar var man ansöker om att få bli häst? Räcker det om jag bestämmer att vid en viss ålder räknas jag inte längre som människa utan då är jag häst. Om den möjligheten fanns skulle det nog bli rusning med äldre som mycket hellre vill vara hästar. För det är ju faktiskt så att vi behandlar våra äldre mycket sämre än vad vi behandlar våra hästar. Så jag har bestämt mig. När jag blir gammal vill jag bli häst.

4 kommentarer:

Bobbi sa...

Vilket bra inlägg!

Robert W sa...

Gnägg! Jag menar - jag håller helt med dig!

Madde-mamman sa...

Så sant, så sant.....

Eva Holmquist sa...

Tack! :-)
MvH Eva