Fem minuter senare stod hon halvt bedövad med en tyst telefonlur i handen. På något sätt hade Miranda fått henne att lova att komma ikväll. Vad hon skulle hjälpa till med hade hon inte fått veta. Inte heller vad som hade fått den vanligtvis behärskade Miranda att brista ut i gråt. För Miranda existerade tydligen inte möjligheten att man inte ville göra som hon föreslog.
Nu var det bråttom. Kläder och necessär snabbt ner i en väska. Mobilen i fickan. Bilnyckeln.
”Moa och Lisa. Jag ska åka till en väninna. Säg till pappa att det ligger en lapp på köksbordet.”
Karl skulle bli förbannad, men det sket hon ärligt talat i. Han hade ägnat första semesterdagen åt sina föräldrar och för en gångs skull tänkte hon göra vad hon själv ville. Dörren slogs igen och Anna hade gett sig iväg. Kvar i huset fanns två barn och en lapp med en kort förklaring.
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar