Klockan hade hunnit bli fem innan Anna äntligen var framme. Allt var sig likt. Där hukade Johannas hus bakom häcken och där stack Lenas uppkäftiga hus fram sin nuna. Där låg skolan uppe på kullen och där vid bryggan låg Mirandas gamla eka prydligt fastbunden som den gjort så länge hon kunde minnas. Den glänste röd i solen. Det var som att återvända till barndomen.
’Varför har jag inte besökt min barndomstrakt tidigare?’ Fast egentligen visste hon svaret.
En kort stund senare bromsade hon in på Mirandas uppfartsväg. Dröjande tittade hon sig omkring. Allt såg ut som när Mirandas föräldrar levde. Hon hade inte ens ändrat vilka perenner som frodades i trädgårdslanden.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar