Efteråt påstod Anna alltid att hela historien började den där dagen då regnet öste ner som om huset täcktes av ett vattenfall. Hon stod i vardagsrummet och tittade ut över staden. Hela dalen var täckt av en mjölkaktig dimma. Det var knappt att man kunde se huset nedanför trots att det bara var några meter dit. Hon var rastlös och ändå kunde hon inte förmå sig till att ta sig för något. Den här morgonen var livet definitivt inte roligt. Hon suckade tungt. Vilken början på semestern.
Karl hade åkt iväg till sina föräldrar tidigt på morgonen och barnen satt framför datorn därnere. Det var märkligt att de inte kunde hitta på något annat att göra. Troligen var det allt de sysslat med när de varit ensamma på dagarna under sommarlovet. Och Karl som alltid skulle åka till sina föräldrar så fort de viftade med lillfingret. Det här var ju deras semester. Hon suckade igen, vände ryggen till det tröstlösa skådespelet utanför fönstret och gick ut i köket för att sätta på en kopp kaffe. Då ringde telefonen.
Ja så börjar En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar