Miranda öppnade den mörkbruna dörren till allrummet och steg ut. Hon måste vara nervös när hon behövde springa på toaletten så ofta. Nu var i alla fall Anna installerad i mammas och pappas rum. Imorgon gällde det. Det hördes röster från den halvöppna sovrumsdörren. Hon hejdade sig. Vem kunde det vara som Anna pratade med?
”Imorgon har Miranda bestämt att vi ska besöka ödetorpet och leta ledtrådar.”
Det var tyst en stund och sedan hördes Annas röst igen.
”Nej, det är klart att det inte kan finnas några ledtrådar kvar efter två och ett halvt år.”
Hon drog på munnen. Det var vad Anna trodde. Imorgon skulle hon få se.
”Miranda tröttnar när vi inte hittar något och då kommer jag hem igen”, fortsatte Anna.
Miranda skakade till på huvudet så att håret flög ner över ögonen. Hon hade fortfarande inte vant sig vid att inte ha uppsatt hår. Det var bara i vägen. Hon rätade beslutsamt på sig. Hon kunde inte stå här och tjuvlyssna. Med bestämda steg gick hon ner för trappan till vardagsrummet. Anna kunde komma ner senare om hon ville ha sällskap. Innan dess behövde hon själv planera morgondagen.
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar