lördag, maj 09, 2009

En reva i tyget 22

Moa skuttade av iver när de närmade sig.
”Kan du aldrig vara stilla?” klagade Lisa.
Lydigt slutade hon hoppa när pappa svängde in på grusparkeringen. På parkeringen stod bara en smutsig, vit Saab.
”Skönt, vi blir ganska ensamma här.”
”Men pappa. Det är väl trevligt med lite folk.”
Lisa svängde upp bildörren på vid gavel och hoppade ut.
”Mmm, lite folk kan vara trevligt.”
Karl hade alldeles för mycket folk omkring sig hela dagarna för att han skulle uppskatta att tillbringa semestern i folksamlingar. Flickorna hann över vägen innan han ens hade hunnit få ut matsäcken ur bagaget. Två ljusa huvuden försvann i rask takt uppför backen när han tittade upp.
”Vänta på mig!”
Ingen av dem vände på huvudet. De hade bråttom upp till gården. Naturligtvis ville de se om kaninerna var kvar. Han smällde igen bagageluckan och följde efter.
Vilken härlig sommardag! Björkarnas vita stammar sträckte sig upp mot himlen. Gräset blänkte som smaragder i solskenet. Högt uppe i backen stod den röda ladan och spärrade horisontlinjen. Karl hukade med huvudet när han passerade under den låga porten. Gruset rann undan från fötterna. När han äntligen passerat den branta backen stannade han och pustade. Alldeles framför kaninburen låg hans båda döttrar och stoppade in maskrosblad mellan spjälorna.

Det var första gången de var här och flickorna hade rusat i förväg med Anna i släptåg. De hade legat framför kaninburen på samma sätt som nu.
”Oh, vad söt han är. Alldeles svart och len.”
”Men, Moa”, hade Lisas förnuftiga röst invänt. ”Hur vet du att kaninen är en han. Det kan ju vara en kaninmamma.”

Han log vid minnet. De hade varit söta som små. Han satte sig med ryggen mot ladan och vände ansiktet mot solen. En orange röd glöd fyllde huvudet. När en mörk skugga gled emellan honom och solen tittade han upp lagom för att se ryggen på en man klädd i sliten T-shirt passera förbi honom. Mannen gick med raska steg som om han var på väg till ett viktigt möte. Bäst att dra sig uppåt så att de hann se något innan det var dags att fika.
”Kom, vi går upp till handelsboden.”

Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!

Inga kommentarer: