”Ja”, sa Martin, ”det beror på vad du vill veta. Hon arbetar som samtalsterapeut. Faktiskt ganska populär. Duktig sägs det, men påfallande många som är med i sekten – ja chefredaktören visade mig din lista – har också gått hos henne för samtalsterapi. Men det är inte alla som varit hos henne som är med. Jag misstänker att hon väljer ut de mest sårbara och bearbetar dem. Du borde ha sett annonserna. Hon brukar annonsera i de stora dagstidningarna med en bild på sig själv.”
Peter skrev febrilt i sin anteckningsbok. Han skrev upp var hon hade sin mottagning och när hon brukade annonsera.
”Vi har våra mottagningar precis bredvid varandra. Det var väldigt många kvinnor som sökte sig till henne”, noterade jag. ”Vissa tycktes aldrig bli bättre. De återkom gång på gång. Vad ska du ha alla dessa upplysningar till?”
”Skriva en artikel eller rättare sagt en hel artikelserie. Tanken är att jag ska avslöja sekten. Då måste jag ha tillräckligt med fakta och tillräckligt med bevis.”
Martin nickade begrundande.
”Så du är journalist?”
”Ja, naturligtvis. Jag jobbar fortfarande för Dagstidningen.”
”Varför kunde vi inte träffas på tidningsredaktionen?”
”De förföljer mig. Jag måste hålla mig dold. Någonting annat du vet om Kerstin?”
”Det är ungefär allt. Hon är väldigt bestämd i sina åsikter. Jag skulle nog benämna henne som en person utan empati. Det är lite märkligt med tanke på att hon arbetar som samtalsterapeut. Ofta lyckas hon dölja det ganska bra. Men det är bara Kerstin som gäller och bara hennes behov som räknas. Vi umgicks en del i början då vi flyttade in i mottagningarna bredvid varandra, men jag bröt snart det samarbetet. Det fungerade inte.”
”Tack för hjälpen”, sa Peter. ”Vänta en stund innan du går härifrån så vi inte syns tillsammans.”
Han lämnade loftet med hastiga steg. ’Jobbar du som journalist’, hade Martin frågat. Tack vare chefredaktören gjorde han det. Han hade förstått att han behövde hålla sig undan. Samtidigt kunde han inte publicera artiklarna förrän Peter hade tillräckligt med bevis. Det innebar att han ägnade tiden åt att skriva om allt det som chefredaktören ville ha artiklar om under pseudonym istället för att ägna sin tid åt sekten. Fördelen med att vara journalist var att han kunde jobba på andra ställen än på kontoret även om han saknade samvaron. Det var klart att det var en nackdel att han inte kunde vara på redaktionsmötena. Stugan hade han också fått låna. Den var mysig även om den låg lite avsides. Peter vaknade upp ur sina tankar av en hård stöt mot ena armen. Han hörde ett gallskrik. Den yngsta av flickorna han sett tidigare låg på marken.
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar