Jag
älskar science fiction och fantasy. Det började redan när jag var liten. I
mellanstadiet hittade jag hyllan på biblioteket som ledde till spännande
äventyr i andra världar och till nya sätt att tänka. Där fanns magi och goda
människor som kämpade mot det onda. Och där fanns de som vågade ge sig ut på
långfärder utan slut i den stora svarta rymden. De som mötte det som människan
aldrig sett förut. De som byggde band och relationer till varelser som
var skapade ur någons vildaste fantasi.
Som
vuxen tänker jag att science fiction och fantasy innehåller tankelekar som inte
är så vanligt i annan litteratur. Vad händer om man skulle möta en telepat på
riktigt? Skulle den skratta åt allt korkat jag tänker? Om jag kunde bli osynlig,
skulle jag smyga på min pojkvän då? Om jag träffade ett gäng talande spindlar,
skulle jag springa min väg eller försöka prata med dem? Om jag fick erbjudandet
om att åka till Mars utan returbiljett – skulle jag åka?
Det
är sällan man tänker helt nya saker. Det mesta jag tänker har jag tänkt förut.
Men i böcker får man göra ett studiebesök i någon annans huvud, följa andras
tankekedjor – karaktärernas och författarens. Jag blir alltid lycklig när jag
blir presenterad för något nytt sätt att tänka. När jag var ung och läste
böcker hände det här ju naturligtvis mycket oftare än nu när jag är äldre. Men
det händer oftare idag när jag läser science fiction och fantasy än när jag
läser böcker i andra genrer. Jag tror att det beror på att karaktärer oftare än
annars ställs inför väldigt konstiga och fantasifulla situationer och problem.
Och författare som skriver science fiction är ibland lite originella, och de
som skriver dessa typer av texter väljer genren för att det går att
experimentera med tankesätt som är utanför lådan. Men böckerna kan naturligtvis
även kommentera samtiden (som t ex George Orwell gör i 1984) – och visa på nya
idéer kring hur vi lever nu.
Just
nu håller jag på att läsa GRR Martins serie ”Game of Thrones” och det är
spännande läsning. Han avverkar karaktärer i en svindlande takt och de dör,
lever och bli bortgifta under livsomständigheter som kan få den bäste att bryta
ihop. Men han förnyar mitt sätt att se på skrivandet – kanske ska man inte
fästa sig så mycket vid sina huvudkaraktärer och se hur de andra rollfigurerna
utvecklas om man helt enkelt tar kål på de man hejar på lite extra. Det
oväntade gör boken till en bladvändare. Och tv-serien gör inte det hela sämre.
I min
egen science fictionbok Bergsstjärnan, som nyss kommit ut på nytt som e-bok i
omredigerad och språkgranskad version, funderar jag över relationer. Om det var
vanligt att alla hade fler sexuella relationer, hur skulle man göra då? Hur
skulle det påverka de andra relationerna man har och hur skulle arbetsgivare se
på det? Jag funderar också allmänt över detta, hur vi alla på något vis flätas
samman med varandras öden och hur vi relaterar till varandra. Huvudpersonerna
heter Cassiopeia och Capric. När Cassiopeia är liten, är hon den enda
överlevande när ett stjärnskepp störtat på en planet i utkanten av universum.
Där växer hon upp för att sedan förstå att hon är den enda arvtagaren till
imperiet och hennes öde är att bli härskarinna. Capric, hennes nya bror, är
homosexuell och väljer också att lämna sin barndoms planet för att bli soldat.
Därför handlar boken även om makt och om vem som egentligen har rätt att utöva
den. Med min text hoppas jag att den ska få mina läsare att tänka i nya lite
originella banor.
Pebbles
Karlsson Ambrose har skrivit två böcker, en science fictionbok utgiven på
Recito förlag och en faktabiografi om psykisk ohälsa. Den heter ”Jag vet inte
var psykoser kommer ifrån. Om att insjukna i och leva med en psykossjukdom” och
är utgiven på Ordberoende förlag. Pebbles är född 1970, bor i Stockholm och
jobbade i femton år med reklam och PR innan hon blev allvarligt sjuk. Nu jobbar
hon i liten skala med att skriva och hålla föreläsningar för personal i vården,
i Socialtjänsten och på bibliotek. Hon är krönikor för 1177 Vårdguiden,
tidningen Vårdfokus och bokbloggar hos Bookiecookiez. Läs mer om
författaren på www.pebbles.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar