Det finns många vägar till science fiction har jag insett när jag pratat med olika människor och du kommer att få läsa ett antal här på bloggen framöver. Idag blir det Ulf Bennetter som du får lära känna och höra om hur han fastnade för science fiction… J
Ulf berättar:
Jag är född i Stockholm, gick i Broms Skola de första
4 åren 1943-1947, började när jag var 6 år, flyttade sedan till Östra Real ett
år innan familjen flyttade till Djursholm där jag småningom tog studenten 1955.
Jag gjorde lumpen i 18 månader, blev reservare. Jag
var i Oxford nästan två för att lära mig engelska och eftersom jag var (och är)
mycket intresserad av juridik blev jag nästan fast i England, men det var ett
litet för stort steg att ta för en 20-åring då.
Gick på handelsinstitut i Sverige. Var sedan i
Tyskland för att lära mig tyska, jobbade på kontoret till ett företag som
tillverkade dörrkarmar och fönsterkarmar av stål. Var sedan i Frankrike 2 år
för studier i franska samt praktikant jobb på ett företag som tillverkade
bromsband och friktionsmaterial, samma sorts produkter som min far sålde i
Sverige i familjeföretaget som en gång startats av min farfar. Sedermera också
i Italien av samma skäl. Talar relativt flytande engelska, tyska och franska
och hjälpligt (ibland) italienska.
Staden i Tyskland var en liten håla, några mil söder
om Dortmund. Åren var 1957/1958. Där fanns egentligen ingenting annat än ett
flertal lampfabriker, Det var då Tyskland största koncentration av
lampfabriker. Och så fanns den firman jag arbetade på. Ett tråkigt arbete som
bestod i att fylla i blanketter, arbetsorder och liknande under en äldre
arbetsledare vars tankar om en svensk praktikant jag inte riktigt fick klart
för mig. Han led också av den vanliga sjukan att om jag inte förstod ordet han
använde så upprepade han det med högre och högre röst i hopp om att jag
småningom skulle begripa. Jag bodde inneboende hos Frau Köster, tror jag hon
hette, och fick dela rum med en tysk kille i samma ålder. Ett magert
pinnmöblerat inackorderingsrum med toalett i källaren. På den tiden var man
inte du med varandra utan det var ett allmänt ni-ande även om man som vi delade
rum. Det var ingen rolig tid i Tyskland. Och ingenting fanns att göra på
fritiden annat än att läsa. Ja det fanns två små biografer som oftast spelade
vilda västern-filmer, dubbade till tyska. Det räckte att en gång se John Wayne
stega in på saloonen och utbrista: ”Geben Si emir bitte zwei Finger Wiskey”.
Så man fick som sagt läsa. Och när böckerna tog slut
en dag knallade jag ned till den lilla ganska ynkliga och enda bokhandel som
fanns i staden. Jag skulle hitta något som gick att läsa på tyska.
Längst in i butiken fanns en hylla för utländska
böcker, kanske en halv meter lång. Den rymde kanske 25 böcker. Pocketböcker.
Mest kärleksromaner, men också 4 stycken som kallades Science Fiction, vad det
nu kunde vara. Jag köpte alla 4.
Lite tur hade jag. Dessa 4 böcker var Isaac
Asimovs I ROBOT, THE MARTIAN WAY och THE END OF ETERNITY samt Alfred Besters
THE STARS MY DESTINATION. En bättre introduktion kunde jag knappast ha
fått.
Jag kommer än idag ihåg vilket intryck böckerna gjorde
på mig. Positroniska robotar, att ”jaunta”. Varför hade jag inte upptäckt denna
värld tidigare. De här 4 böckerna läste jag om och om och om igen.
Jag bestämde mig då och där att det skulle bli SF för
hela slanten och det har det också blivit. Jag var (och är) fascinerad av alla
visioner, alla vidsynta tankar, alla möjliga och omöjliga idéer, allt som gör
framtiden värt att leva.
Och det som jag såg som framtiden 1958 är vi i stora
drag framme vid nu.
I min entusiasm lyckades jag till och med övertala min
vän, bokförläggaren i England att några år senare starta utgivning av en
SF-serie och jag föreslog vad som skulle ges ut. Det tre första som gavs ut på
Four Square books var STARSHIP TROOPERS av Robert Heinlein, OSSIAN’s Ride av
Fred Hoyle och FALLEN STAR (THE FROZEN YEAR i USA) av James Blish. Den
sistnämnda var jag med och producerade i England och skrev alla ”Blurbs” till.
Något år senare när jag funderade på att sadla om till
lärare gick jag på Stockholms Universitet för att skaffa mig nödvändig
kompetens i bland annat engelska skrev jag också en uppsats, relativt ytlig, om
SFs utveckling, exemplifierad av några romaner.
Och så har jag varit en stillsam, men mycket
intresserad deltagare i SFSF med flera klubbar.
Så har åren gått. Jag har jobbat i familjeföretaget
sedan 1962 och håller fortfarande på, medan SF-biblioteket stadigt har ökat i
omfång och nu hotar att svämma över alla tillgängliga ytor. Egentligen är jag
allätare vad gäller SF, men jag kan tycka att en författare med visioner läser
jag hellre än en med socialt patos att omvandla den värld vi nu lever. Och det
skall framförallt vara god litteratur.
Då, de första åren var jag mest fängslad av just
Heinlein, Asimov, Bester och Daniel Galouye. Senare har tillkommit sådana som
Gordon Dickson, Frank Herbert, Philip Jose Farmer. Och Samuel Delaney. Jag är
en stor beundrare av Fredric Brown och Robert Sheckleys noveller och en av dem
som kanske mest fångat det exotiska och det visionära är Jack Vance. Om jag
läser om någon bok idag är det företrädesvis Vance.
Av de nyare författarna har jag läst väldigt lite.
Charles Stross begriper jag inte alls, medan Ted Chiang lyckat med några
riktigt bra noveller medan andra förefaller mig ha skrivits tidigare av andra
författare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar