Härligt att äntligen ha En reva i tyget möjlig att få som bok.
Jag började skriva på den 2003 så det har runnit ganska mycket vatten under broarna sedan dess. Första arbetsnamnet var kort och gott Bok. Jag avbröt skrivande på den sedan när jag började skriva Hästar på vift. När jag sedan kom igång med En reva i tyget igen fick den arbetsnamnet Anna och Mirande efter huvudpersonen och hennes fd bästis. Det namnet kändes aldrig bra. Ändå hängde det med ett bra tag. Genom den första inskickningen av manuset (som det var då) till ett förlag. Genom en senare lektörsläsning och efter rejäl omskrivning inskickning till ytterligare några förlag. Senare hade jag ett antal förstaläsare och först därefter fick den namnet En reva i tyget som känns som ett betydligt bättre namn.
När det gäller förstaläsare tycker jag ofta att det är svårt att få tag på någon som är beredd att läsa och tala om vad de tycker är bra respektive mindre bra, men när man väl fått tag på dem är de guld värda. En av de förstaläsare jag hade för En reva i tyget var rätt skoj för han började läsa en förmiddag och kunde sedan inte lägga ifrån sig boken utan med jämna mellanrum under hela läsningen skickade han utrop via mail.
En reva i tyget är en bok som är tänkt att ge en stunds avkoppling. Den passar utmärkt att avnjuta på stranden eller i hängmattan på semestern. Förhoppningsvis kan fler läsare kunna ha glädje av den nu när den går att få som pocket. Säga vad man vill, men lösa A4-sidor är svårt att hantera.
2 kommentarer:
Hej hej Eva, hoppas att allt är bra med dig och vad kul att du givit ut en bok till. Hur tycker du att det fungerade med Vulkan? Kram Linda
Hej Linda!
Kul att höra av dig!
Jo, jag tyckte det fungerade mycket bra. Det var smidigt att lägga upp den och man hade god hjälp av deras omslagsmallar för att få till omslaget. Sedan måste man ju marknadsföra boken själv. Jag tycker idén är väldigt bra för då kan böcker komma ut med liten målgrupp. Kram Eva
Skicka en kommentar