fredag, mars 06, 2009

En reva i tyget 2

Handen stannade i luften med melittafiltret dinglande mellan pekfingret och tummen. Tvehågsen tittade hon ut i hallen.
”Jag tar det”, hojtade Lisa nerifrån trappan.
Märkligt att hon skulle känna sig illa berörd av en ringande telefon. Spänt lyssnande stod hon med melittafiltret krampaktigt slutet mellan fingrarna. Hon kunde höra lågmälda röster, men inga ord.
”Mamma, Lisa säger att det är till dig”, ropade Moa.
”Ok, jag tar det här uppe.”
När hon lyft luren hörde hon först bara flämtande snyftningar.
”Hallå”, ropade hon förskräckt in i luren. ”Vem är det?”
”Det, det är Mi- Miranda.”
Det tog bara en sekund innan hon kände igen rösten på sin bästa vän i tonåren. De hade inte setts sedan den varma sommardag de hade slutat nian. Hon kom ihåg hur alla tjejerna hade stått och gråtit. Ja, alla utom Miranda förstås. De hade alla sagt att de måste träffas snart igen. Varje år skulle de minsann ha en återförening. Det hade snart gått 20 år och de hade inte träffats sedan dess.

Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!

Inga kommentarer: