lördag, mars 07, 2009

En reva i tyget 3

”Det var längesen.”
Hon möttes av en ny snyftning. Något måste ha hänt som bringat henne totalt ur fattningen.
”Är allt ok?”
”Nej, det är inte alls ok. Jag behöver din hjälp.”
Hon kunde höra hur den gamla bestämda rösten var tillbaka även om den fortfarande var något dämpad.
”Javisst, ska jag hjälpa dig. Om jag kan”, svarade hon.
Med Miranda var det bäst att vara försiktig. Annars befann man sig helt plötsligt på rektorns expedition utan att veta hur det gått till.
Hon såg ryggen med den mörka långa flätan svängande i farten framför sig när Miranda med bestämda steg försvann bakom skåpraden. Hon rörde sig inte en millimeter. Det här tänkte hon definitivt inte vara med på. Det dröjde en kort stund innan Miranda var tillbaka med munnen hopknipen som ett streck.
”Kom nu då. Vi måste göra det med en gång.”
Anna kände hur viljan sviktade när Mirandas blick mötte hennes.
”Jag vill inte göra det i alla fall.”
Hon hatade när rösten blev osäker.
”Ingen kommer att få reda på det. Kom, nu går vi.”
Anna tänkte: ’Varför måste jag göra det när jag inte vill?’ Ändå sa hon inget mer när hon tveksamt följde efter henne.
Det hade inte dröjt många timmar innan de båda hade stått inne på rektorns rum. Miranda blek och trotsig medan stormen rasade kring dem. Anna hade däremot huvudet nersjunket mot knäna. Hon hade tittat ner i golvet för att slippa möta rektorns rasande blick. Ja, med Miranda var det definitivt bäst att vara försiktig.
Med ett ryck återfördes hon till nutiden.
”Jag visste att du skulle ställa upp. Kan du komma ikväll?”

Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!

Inga kommentarer: