Det första som Anna la märke till var Mirandas ögon. En lugn, stadig blick. Blicken hos en kvinna som visste vad hon ville. De var fortfarande röda och blanka. Då måste hon ha gråtit. Ändå var det inte likt Miranda att gråta. Något måste ha hänt.
Vad hade hon gett sig in på? Men högt sa hon:
”Att vi inte har träffats förr. Vi som var sådana bästisar.”
”Men nu blir det äntligen av”, svarade Miranda och ett glitter av ljus tändes i ögonen. ”Nu blir det äntligen av.”
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar