Miranda gick före Anna in i huset. Allting var sig likt från deras gemensamma barndom. Vissa saker var nya, men det var inte mycket. Det var som att plötsligt vara 15 år igen. Miranda ledde henne in i gästrummet där Anna brukat ligga när hon sov över. Nu stod här bara en grön bäddsoffa vid ena väggen. Garderobsdörren var öppen och svarta plastsäckar låg framme på golvet. En röd tröja låg slängd i ett hörn. På en galge på garderobsdörren hängde en herrock. Anna stirrade förvånat på den. Vems kunde den vara? Det var definitivt inte Mirandas fars rock. Den var alldeles för ungdomlig och modern i snittet för det. Miranda såg blicken.
”Det är Peters rock”, sa hon.
”Peters?”
”Ja, min mans.”
Hon undvek att titta på Anna. Var Miranda gift? Hon hade inte sett några tecken på att någon mer bodde här och av någon anledning hade hon aldrig trott att Miranda skulle gifta sig. När övriga tjejer hade förälskat sig än i den ena och än i den andra hade Miranda bara fnyst. Pojkar var bara fånigt. Vad skulle man med dem till? Miranda hade alltid gett intryck att vara sig själv nog.
”Det är en lång historia”, sa Miranda. ”Kom med in i köket så ska jag berätta.”
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar