Med en trött suck slängde Anna väskan på dubbelsängen. Miranda hade äntligen gått och hon hade tid att tänka. Det kändes verkligen som om hon behövde det. För närvarande drog alla i henne från olika håll och vad hon än gjorde skulle någon bli upprörd. Det här var inte den semester hon planerat. Inte Karl heller. Det hade framgått väldigt tydligt av samtalet. Anna suckade igen och slog sig ner på den breda dubbelsängen med lapptäcket i rosa och brunt som hon mindes att Mirandas föräldrar hade haft. Det här var tydligen fortfarande deras sovrum. Miranda hade inte gjort många ändringar sedan hon flyttade in. Det var till och med samma gardiner. Något kändes väldigt fel i allt det här. Men det var inte bara Miranda som agerade konstigt. Hur kunde hon själv bara åka iväg? De skulle fira semester tillsammans hela familjen. Varför skulle hon göra precis vad Miranda ville helt plötsligt? Sanningen att säga hade hon väl alltid gjort precis det, men nu var hon vuxen och borde veta bättre. Fast Karl höll sig inte hemma heller. Det var klart att Vivan och Göran var gamla och behövde hjälp. Hon var självisk som misstyckte. Hon borde inte åkt hemifrån. Skulle Karl kunna förlåta henne? Hon greppade mobilen och slog numret hem.
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar