Efteråt 2

Ända sedan jag stod ute på trappan har jag försökt känna efter om jag känner mig konstig, mår illa eller känner mig annorlunda., men allt känns som innan. Det verkar inte som om jag skadats av att vara ute även om jag inte kan vara säker. Inte för att det egentligen skulle spela någon roll. Inte nu längre. Ändå kan jag inte låta bli att ängsligt studera ansiktet i spegeln. Livsviljan måste vara det sista som försvinner…