Han kastade en blick mot deras ansikten.
”Okey, jag förstår att jag måste berätta lite för er för att ni ska våga lita på mig. För drygt två år sedan upptäckte jag något fruktansvärt vid ödetorpet och jag har varit tvungen att hålla mig undan för att inte Miranda skulle drabbas.”
”Men”, avbröt Lisa, ”du kan inte ha hållit dig undan i två år utan att polisen letat efter dig.”
”Naturligtvis gjorde de det och de pratade med tidningen där jag jobbar. Chefredaktören förklarade att jag höll på med efterforskningar för en story och att vårt äktenskap var på upphällningen. När de pratat med mig på mobilen slutade de söka. Det är inte brottsligt att hålla sig undan.”
Han vände sig mot Moa igen.
”Du sa att Miranda och… Vad heter er mamma?”
”Anna”, sa Lisa kort.
Hon var fortfarande misstänksam mot Peter.
”Miranda och Anna är på väg till ödetorpet. Vi måste hindra dem för annars har kanske de här två och ett halvt åren är förgäves.”
Karl satt tyst. Peter verkade allvarlig och han verkade som om han menade vad han sa. Men gick det att lita på honom? Det var konstigt att han hade lämnat sin hustru i över två år för att han hade upptäckt något. Vad kunde han ha upptäckt som var så hemskt att han hade övergivit sin hustru? Och en sekt. Det fanns väl inget sånt i Sverige.
”Lita på mig. Vi måste rädda dem så att de inte råkar illa ut. Har du pratat med Anna? Var det idag de skulle dit?”
”Jag tror det. Det var i alla fall vad Anna sa igår. Att de skulle iväg till ödetorpet för att leta efter ledtrådar. Ledtrådar efter dig…”
”Mmm. Brukar hon lyssna på vad du säger?”
”Jadå, hon är snarare den som alltid gör det man säger åt henne.”
Karl var tyst en stund och la sen till:
”Ända fram till igår.”
”Det låter inte nyttigt för hälsan”, sa Peter, ”om man umgås med Miranda som alltid kastar sig huvudstupa in i allting utan att tänka efter. Försök ringa henne och se om du kan få stopp på dem.”
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar