söndag, april 10, 2011

Första meningen...

Första meningen i en bok är viktig för att läsaren ska läsa vidare. Det är i alla fall vad de flesta säger. Själv brottas jag lite med det för tillfället eftersom jag vet att början på FFAV inte är bra, har en annan idé om början som jag inte heller är helt förtjust i och inte riktigt vet hur jag ska komma vidare där. Av den anledningen tänkte jag ägna några bloggposter åt första meningen.

Jag minns så väl dagen, mor gifte sig.
Det är väl knappast någon som inte känner igen meningen som den första i romanen Mor gifter sig av Moa Martinson. Titeln finns ju till och med där. Vad säger oss då meningen? Ja, vi har ju de mest uppenbara sakerna och det är att det är en berättelse som är skriven i första person och att det för denna person är en omvälvande händelse att hennes mor gifter sig som troligen på något sätt kommer att forma hennes liv. Vi ser också att det är en historia där huvudpersonen berättar om sitt liv. Jag skulle dra slutsatsen att det troligen är en realistisk berättelse och troligen en arbetarberättelse skriven från ett kvinnoperspektiv även om jag där kan färgas av att jag läst Moa Martinson. Vi vet i alla fall att berättarens mor är i den situation att hon kan gifta sig. Med andra ord är hon antingen ogift eller skild. Och det är väl det som gär att jag drar slutsatsen att det är frågan om kvinnlig arbetarlitteratur.

I skymningen en mycket het dag i början av juli lämnade en ung man sin kammare, som han hyrde vid S-gränd, steg ut på gatan, och började långsamt och nästan obeslutsamt gå bort mot K-bron.
I denna mening är nästan det första jag slås av S-gränd och K-bron och att mannen benämns ung man. Det här känns som början på en berättelse som är lite mer på avstånd än vad som är brukligt nu förtiden. Den här historien berättas inte av en berättare som deltar i historien utan av en berättare som iakttar. I en modern roman är ofta gränder och broar namngivna och sällan namngivna med bokstäver. Början ger därför ett mer ålderdomligt intryck. Jag hade inte känt igen meningen som den första i Brott och straff av Dostojevskij.

Året 1866, kännetecknades av en märklig händelse, ett gåtfullt och oförklarligt fenomen, vilken alla utan tvivel ännu har i minne.
Även den här meningen hör tydligt ihop med en äldre bok. Däremot ger det inte samma intryck av att att höra till en realistisk berättelse som de andra. Den här meningen pekar på inledningar av fantastiska händelser. Som ni säkert har gissat är det också första meningen i en science fiction berättelse av jules Verne, En världsomsegling under havet. Även den här historien ger intryck av att berättas av en allvetande berättare även om vi skulle kunna ha fel. Det är kanske huvudpersonen som ger oss den här informationen.

Det här var tre meningar som kommer från böcker som inte är samtidigare. I nästa blogginlägg om första meningar kommer jag att titta på meningar från samtidiga böcker. Vad tycker du förresten? Får någon av meningarna dig att läsa vidare? Och vad anser du är viktiga komponenter i en bra första mening?

2 kommentarer:

evalinn sa...

Jag gillar den första bäst, där dras man in i handlingen på en gång, på ett väldigt enkelt sätt. Inga krusiduller, utan man fastnar som läsare med en gång.

Ponnymamman sa...

Också min favorit... :-) Jag gillar också hennes sätt att berätta. Läste mycket Moa Martinson ett tag.