söndag, augusti 05, 2012

Är andra delen i en trilogi alltid mörkare?

Första utkastet av del 2 i serien av Diligentia har vilat en dryg månad nu så snart börjar det bli dags att läsa igenom den. Det gör att jag funderar på det här med serier. Så som boken är i nuläget är den betydligt mörkare en ettan. Det är ganska naturligt, eftersom ettan slutar när de tror att de löst alla problem och innan de upptäcker att allt inte var så lätt som de trodde. (Det finns ju en anledning att arbetsnamnet är Det är inte så lätt som du tror... ;-) )

Jag insåg när jag började fundera på det att det är likadant med andra delen av Sagan om ringen (ingen annan jämförelse... :-) ). Den är också den mörkaste i trilogin. Det var t.o.m. så jag funderade på hur de skulle kunna göra en film av enbart den. Om jag försöker tänka objektivt på det så i en trilogi så har första delen ljusare, eftersom de ännu inte stött på alla problem som de senare kommer att stöta på. Sista delen kan också vara ljusare, eftersom problemen i den kan vara helt lösta (så lösta de nu kan bli när det är människor det rör sig om). Andra delen har inget av det. Problemen börjar hopa sig (de flesta trilogier eskalerar problemen över böckerna) och det måste vara tydligt i slutet av den att problemen inte är lösta även om vissa trådar knyts ihop. Därför blir andra delen ofta mörkare.

Nu gäller ovanstående resonemang inte "oändliga" serier utan serier som är uppdelade i ett visst antal böcker och där du har en övergripande historia som sträcker sig över alla böcker.

Hur upplever du det här? Finner du också att andra boken i en trilogi ofta är mörkare än de andra? Är det nödvändigt? Har du fler exempel?

2 kommentarer:

Oa sa...

Ja, det är nog vanligt att uppföljare görs mörkare. Man vill kanske överträffa ettan genom att problematisera något man frånsåg tidigare. Vill minnas att någon har nämnt Terminator som ett undantag.

Fast när det gäller just The Lord of the Rings som du tar som exempel så är den ju inte skriven för att vara en trilogi. Det är en historia som är uppdelad i tre volymer, vilket man väl skulle kunna göra med vilken bok som helst (fast det ofta är omotiverat). Alltså är det inte i det fallet riktigt en uppföljare som är mörkare, utan snarare så att äventyret är som jobbigast när man är mitt i det. Man har kommit en bra bit från det trygga hemmet och har fortfarande en bra bit kvar till att freden är återställd i världen.

Att långkörare blir mörkare efter hand är väl förresten inte heller ovanligt. Det finns väl i och för sig många exempel där varje del innehåller ungefär samma sak, men andra börjar glatt, oskyldigt och banalt, och blir mer och mer allvarliga allteftersom serien fortsätter.

Eva Holmquist sa...

Tack för dina synpunkter! :-)