Här kommer nästa smakprov från novellerna i Ödeland. Den fjärde novellen är en science fiction-novell som tidigare varit publicerad i antologin Maskinblod på Affront förlag, Flykten från paradiset. Vill du förbeställa novellsamlingen kan du maila förlaget på order @ ordspiran.se. Kostnaden kommer att vara 25 kronor och formatet är .epub.
Det var första gången Mim högt erkände att hon begått
ett misstag, men hennes man reagerade inte som väntat.
”Det är inte mitt problem. Jag
har inte tvingat dig att gifta dig med mig och följa mig hit. Nu får du stå
ditt kast.”
Hon tog tag i hans arm för att få honom att
titta på henne, men han skakade bara bort den och fortsatte att skriva på sin
evinnerliga datorskärm.
”Men förstår du inte? Jag älskar
dig inte.”
Tårar kom till ögonen, men hon vägrade låta
dem falla framför honom.
”Kärlek är överreklamerat.”
Tonen var utan all känsla. Frustrationen knöt
sig till en hård knut i magen. Han hörde aldrig på henne.
”Vi har inte knullat på över en
månad.”
Medvetet försökte hon låta så rå som möjligt i
hopp om att få en reaktion. Han mötte inte hennes blick.
”Det finns inget behov av det.
Vill vi ha barn kan vi gå till kliniken.”
”Förstår du inte? Jag vill hem.”
Nu skrek hon nästan.
”Det går inte.” Tonen var
kompromisslös. ”Du skulle dö. Du har ingen motståndskraft längre.”
”Jag bryr mig inte”, skrek hon,
”bara jag kommer härifrån.”
Hon rusade ut och svor över dörren som inte
gick att slänga igen. Den bara slöt sig tyst efter henne lika känslolös som
Arthur. Hon ignorerade nickarna från de mötande och vägrade hälsa tillbaka. Två
år och hon hade inte en enda vän bland dem. De var alltför känslokalla, alltför
distanserade. De vågade ju inte ens ta i hand för att de var så rädda att bli
smittade. Hon kunde inte leva här. Det var omöjligt. Arthur måste ge henne
skilsmässa och lov att lämna Paradiset. De hade inget gemensamt. Allt hade
varit ett misstag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar