”Välkommen! Jag kan ta din kappa.
Nu dröjer det inte länge innan 2014 anländer med en smäll.”
Hon ler när hon ser mig som om jag
var hennes länge saknade vän. Ändå kan jag slå vad om att hon
inte kommer ihåg mitt namn mer än vad jag kommer ihåg hennes. Det
är det forcerade tonfallet som avslöjar henne. Om hon pratar
tillräckligt mycket kommer jag inte att hinna avslöja henne. Snart
dumpar hon mig i soffan med ett glas Chardonnay i handen bredvid
någon annan främling lika uppklädd som jag och med ett leende
fastklistrat i ansiktet.
Jag hatar nyårsafton. Känslan blir
starkare för var sekund. Alltid ska jag gå på stora fester där
jag inte känner en människa och låtsas att jag har roligt trots
att jag hellre velat stanna hemma uppkrupen i soffan med en god bok.
Jag vill inte vara här. Ändå låtsas jag lika friskt som alla
andra. Det falska leendet lämnar inte mina läppar medan jag
försiktigt smuttar på vinet. Det är gyllengult med en fruktig
doft. Jag kan ana mig till persika och kanske aningen vanilj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar