onsdag, juni 27, 2007

Vid foten av ett berg

Det går så trögt så det inte är klokt för tillfället. Inte att skriva, nej inte ens så långt har jag kommit, utan att komma igång. Det tar emot och än så länge har jag inte lyckats tränga igenom muren. Det är som att befinna sig vid foten av ett berg och vilja upp till toppen, men allt arbete med att klättra uppför bergssidan känns så jobbigt så jag kommer inte igång.

Ändå har jag en scen i stort sett klar i huvudet. Det är "bara" att skriva ner den. Jag vet att det går om jag börjar att skriva, men jag kan inte förmå mig till att börja. Suck!

2 kommentarer:

Johanna Wistrand sa...

Hej Knytt!

En gång lyssnade jag på Åke Edvardsson, deckarförfattaren, när han berättade om sitt skrivande. Han sa att det var som att bestiga ett berg, och en vacker dag stod han på toppen och hade skrivit hela boken. Men han tittade aldrig upp mot den medan han skrev, för då skulle han aldrig tro sig kunna klara upgiften. Så mitt förslag är att du tar små steg och tittar ner i marken under din färd uppåt mot bergets topp!

Och varför inte flödeskriva som uppvärmning? Har du prövat det? Då skriver man t ex i sju minuter, eller tre sidor, för hand eller på dator, bara skriver precis vad som helst utan att tänka eller sluta skriva, utan att hejda sig för att reflektera en stund osv. Händerna ska vara i rörelse hela tiden, det spelar absolut ingen roll vad man skriver, man kan slänga pappret/dokumentet efteråt.

Hoppas din skrivkramp lossar!
Johanna

Cornelias Corner sa...

Hoppas du kommer igång nu när du har tiden!! Jag har också lite svårt, fast jag bara är hemma... det är väl bara att ta tag i det som sagt.. fast det är roligare att bloggsurfa! Kram!