Rensa i texten

Läser fortfarande högt ur Förlora för att vinna och finredigerar. Det tar sin lilla tid... :-)

Mycket arbete ägnas åt att rensa i texten. Det finns flera skäl till att jag gör det. Jag vill ha bort upprepningar och i många fall behövs inte orden för att läsaren förstår ändå. Jag vill också få bort onödiga småord för att få en tätare text där varje ord har betydelse. Dessutom vill jag få bort onödiga ordvändningar som stoppar upp läsningen. I den här boken kan det handla om "Det verkade vara..." och "Det liknade..." - Eftersom den utspelar sig på en främmande planet så finns mycket som är annorlunda jämfört med jorden och där det finns liknande djur, växter etc Tyvärr har jag gödslat med dessa uttryck och nu rensar jag bort dem... :-)

Med den här rensningen är jag övertygad om att jag gör boken bättre.

Brukar du få ägna tid att rensa bort onödiga ord?

Hur det började

Inspirerad av Kim Kimselius bok Att skriva med glädje (bra bok som bl.a. finns hos adlibris och bokus) tänkte jag skriva lite om hur det var när jag började läsa och berätta historier...

Jag har inget tydligt minne av när jag lärde mig läsa. Det jag minns är hur jag satt på bussen med mamma och läste alla reklamskyltar för jag kunde inte sluta läsa. Mamma har berättat hur jag en dag vid kvällsläsningen tog boken från pappa och sa: "Nu ska jag läsa för dig." och läste hela boken högt. Det jag minns är hur viktigt böcker och berättelser var. Jag kunde inte få nog utan läste allt jag kom över. Mammas och pappas bokhyllor, egna böcker, min systers böcker, kompisars böcker och inte minst biblioteket som var en outsinlig skatt av spännande böcker att läsa. Eftersom jag läste så mycket var det heller ingen som varken orkade eller ville sätta begränsningar, vilket gjorde att jag läste vuxenböcker och barnböcker blandat. Det har jag fortsatt att göra.

Berättelserna var viktiga också. När vi lekte målade vi upp hela världar med spännande händelser. Vi brukade också gå på utflykt med saft och kex och sedan satt vi där på bergsknallen och fikade medan jag berättade långa historier om spännande äventyr vi upplevt. I efterhand har jag funderat på om det var kexen som gjorde att kompisarna inte rymde... ;-)

Hur började läsandet för din del? Vad kommer du ihåg?

Mina favoritpodcast om skrivande

Jag lyssnar på många podcasts. FRamförallt när jag gör något tråkigt som t.ex. städar... ;-)

Det är ett suveränt sätt att få del av intressanta program samtidigt som jag gör något annat. De handlar om en mängd olika ämnen som exempelvis astronomi, historia och skrivande. Listan med favoriter förändras ständigt, men här är mina favoriter av de som handlar om skrivande.

1. Writing Excuses
2. I should be writing
3. Dead Robots' society
4. The Creative Penn
5. Odyssé SF/F Writing Workshop
6. Wordplay: Helping Writers Become Authors

Jag lyssnar på andra också, men ovanstående är mina absoluta favoriter. Har du lyssnat på någon/några av dem? Brukar du lyssna på podcast? Vet du om några andra som du tycker är riktigt bra?

Ingen av ovanstående är på svenska och det beror på att inte hittat några favoriter på svenska kring just skrivande. Vet du om någon riktigt bra svensk podcast som handlar om skrivande?

Få läsaren att fastna

Det har blivit ett antal sena kvällar p.g.a. att jag fastnat i böckerna jag läser. I söndags var jag bara tvungen att lyssna färdigt på Scott Siglers Infected så det blev sent innan jag la mig. Sedan skulle jag bara läsa en liten stund i nästa bok som var Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Jag fastnade där också så den korta stunden blev flera timmar innan jag lyckades lägga ifrån mig boken. Samma sak hände i måndags. En kort läsning blev flera timmar (det är synd om maken som måste störas av min tända nattdukslampa).

Även om det är en smula besvärligt när jag inte lyckas sluta läsa är det också en fantastisk känsla när en bok fångar mig så. Det är den känslan jag strävar efter att ge mina läsare, men det är inte lätt. Själv är jag så inne i historien som spelar i huvudet så jag är lättflörtad när det gäller mina egna böcker. Hur ska man då veta om man lyckas ge samma känsla hos läsarna?

Hur gör du? Vill du få läsaren att fastna i berättelsen? Om du vill det så vad gör du för att lyckas med det?

Råd till romanförfattare

Nu har jag kunnat bocka av alla målen jag satt upp för maj månad. Det känns jätteskönt!

Det är viktigt att fira delsegrar när man skriver böcker för att man inte ska drunkna i uppgiften och få skrivkramp. Om jag skulle behöva ge tre tips om du skriver romaner skulle det bli:
- Utnyttja även småstunderna! Om du väntar på att få massor med tid kommer du antagligen aldrig igång. Däremot om du utnyttjar varje liten småstund kommer du så småningom i mål. Dessutom om du regelbundet skriver kommer hjärna att arbeta med romanen även när du inte sitter ner och skriver.
- Skriv på! Det behöver inte vara perfekt i första versionen. Du kan alltid fixa till det senare. Det viktigaste är att få ner dina tankar på papperet.
- Fira delsegrar! Sätt upp mål kring vad du ska klara av och fira ordentligt när du uppnått ett av dem. På det sättet kan du hålla uppe motivationen.

Det finns säkert massor med andra råd. Det vet jag förresten att det finns med tanke på alla bloggar, hemsidor och böcker som ger råd. Men det här är de som jag skulle ge....

Trevlig helg!

Dikten trovärdigare än verkligheten

Verkligheten är inte alltid trovärdig....
Eller vad sägs om följande verkligheter:
- Mamman som svarar sin son när han hojtar att grannens hus åker förbi att det är omöjligt bara för att upptäcka att grannens hus faktiskt åker förbi...
- Bankvalvet som bara innehåller en massa avgjutningar av käkar...
- Mannen som slogs med Napoleon och sedan åkte hem och byggde Göta kanal...
Jag kan slå vad om att hade det stått i en bok hade författaren vackert få höra Det är inte trovärdigt.
Eller vad tror ni?

Omstuvning bland kapitlen

Håller på att stuva om kapitlen. Tidigare var de uppdelade i stort sett efter dag. Problemet var bara att det händer så mycket dag 2 så kapitel två blev jääättelååångt medan flera andra kapitel blev ynkekorta. Så nu delar jag mer utifrån längd istället.
Hur gör ni andra?
Vad avgör hur ni delar upp kapitlen?
Vilken längd tycker ni att ett kapitel bör vara?
Ska kapitlen vara ungfär lika långa?
Kapitelfunderande Knytt

Länk för länk

Jobbar för fullt med kedjor, men det är många trådar att hålla reda på så jag tar länk för länk. Det innebär att vissa delar av texten får skrivas om många gånger, men det är bättre än att jag virrar till det alldeles.

Det känns bra. Förändringarna jag bestämt mig för kommer att förbättra texten avsevärt och få bort de svagheter i storyn som funnits innan. Nu känns det som det bara är att jobba på tills det är klart. Sedan är det dags för en ny manusrunda... ;-)

Få ner bilder på papper...

Konstigt att det ska var så svårt att få ner bilder på papper. Jag har det så klart i huvudet. Jag kan t.o.m. känna smaken och lukten av rummen. Ändå kommer bara en bråkdel fram på papperet. Dett är så svårt att sätta ord på bilderna...

Inspirerande skapande svenska

Går för närvarande en kurs i skapande svenska på högskolan här i Jönköping. Det ger inspiration!

Dessutom en annan bieffekt som jag inte räknat med är att jag även lär mig om saker som jag själv inte fokuserat på. Som det här med lyrik t.ex. Visst har jag skrivit dikter, men då framförallt när det är något jag vill uttrycka som inte kan uttryckas på annat sätt. Kan nästan ingenting om metrik och liknande. Ändå kan mycket som används i lyriken även användas i prosan. Nu har vi en uppgift att skriva en dikt baserat på rytm. Och visst jag har lyssnat på rytmen och försökt få den så att det låter bra, men jag har inte medvetet utgått från rytmen och jag har ingen aning om vad som är en jamb resp. en troké. Faktum är att jag har en del bekymmer att skilja på dem. Det är svårt, inte tu tal om det, men jag inser samtidigt att om jag kan få grepp om rytmen i lyriken kommer jag att kunna lyfta övriga texter jag skriver.

Spännande!

Börjor

Det är inte helt lätt att hitta på bra börjor, dvs första meningen, till det man skriver. Jag har också en viss tendens att förälska mig i dem och inte vilja ändra dem. Syftet är ju att locka in läsaren i texten, men samtidigt får man ju inte lura in läsaren. Det jag menar är att om man har en förstamening som inte stämmer med resten av berättelsen lär läsaren bli besviken. Jag är sällan helt nöjd med börjorna även om jag har svårt att ändra dem. Det skulle vara kul att höra hur andra reagerar på mina börjor och också vara kul att höra andras börjor. Här är några av mina börjor:

Det var första gången Mim högt erkände att hon begått ett misstag, men hennes man reagerade inte som väntat.

Äntligen kom hon ut från karantänen.

’Nyckel’, tänkte Lewis och den satt i handen.

Äntligen hade hon bestämt sig.

”En droppe rapsolja förhöjer smaken på soppan”, sa Kristina.

Svårigheter med parallella projekt

Är jag den enda som har svårt att hålla flera projekt igång samtidigt?
När jag skriver på ett och samma projekt trillar idéerna ner med jämna mellanrum (om jag skriver tillräckligt ofta) oavsett vad jag sysslar med för tillfället, men jag tycks ha svårt att samtidigt skriva på två helt olika projekt. Nu när jag börjat med science fiction novellen tycks därför allt handla om den och inget om ungdomsromanen. Frågan är om jag ska tvinga mig att sätta mig och skriva på ungdomsromanen eller fokusera på novellen tills den är klar. Hur gör ni andra?

Påbörjad novell

Har börjat på den novell som legat och gnagt i bakhuvudet åtminstone ett år. Tänkte skicka in den till en tävling så den måste vara klar senast sista augusti. Har räknat med att första utkastet med bakgrund och liknande måste ligga på minst 5000 ord och för att hinna har jag satt målet att det ska vara klart nästa söndag för att jag ska kunna påbörja bearbetningen. Situationen är bekant för jag har redan skrivit två noveller om henne, men nu finns en komplicerande faktor med en något ovanlig romans. Kanske kan novellen bli början på något större. Vi får se. Iallafall känns det bra att ha fått den påbörjad.

Ny miljö ny inspiration

Det finns ett för mig enkelt sätt att få ny inspiration. Jag behöver bara byta miljö där jag skriver för att idéerna ska rinna till. Jag satt i veckan i leran på Oringen och skrev en del konfliktscener som jag tidigare inte fått till och orden rann till så lätt som bara det.
Men det är inte första gången det händer. I många fall har de bästa idéerna kommit när jag suttit på en järnvägsstation och skrivit i väntan på tåget. Eller när jag suttit på en parkering och väntat på min dotter. Eller på badstranden i en solstol. Jag tror att det beror på de nya bilder som matas in i hjärnan som får idéerna att födas.

Nytt arbetsrum och nya projekt

Nu är äntligen mitt alldeles egna arbetsrum färdigt med mängder av bokhyllor, garderober och ett skrivbord. Känner mig redan inspirerad när jag sitter där och skönt att kunna ha alla mina papper så jag hittar dem.

Har börjat skissa på en deckare och en science fiction novell. Än så länge är det bara frågan om tänk kring dem. Personer, handling etc, men framförallt novellen måste jag börja skriva på snart för jag tänkte skicka in den till en novelltävling sista augusti. Det är en berättelse som farit runt i mitt skalle ett år nu, men det känns som jag fått tillräckligt mycket på plats för att börja skriva på den. I så fall lägger jag nog in en ordmätare för den också.

När det undermedvetna löser problemen

Det är fantastiskt när ens undermedvetna löser ens problem. Jag upptäckte i samband med struktureringen att huvudpersonen borde råka ut för något under en viss dag för att motivera honom att fortsätta på den nya vägen istället för att återgå till det gamla igen, men kunde inte för mitt liv komma på vad som skulle hända. Jag kunde inte lösa det då, men funderade på problemet ett antal gånger under dagen utan att var närmare en lösning. Kvällen gick sedan åt för att sortera i dotterns rum för att hon skulle kunna flytta in i nya rummet och därför hade jag ingen tid att skriva. När jag sedan väl gick och la mig hade jag plötsligt utan något medvetet funderande scenen klar i huvudet. Fantastiskt!

Strukturering med stora papper

Kände att jag behövde få lite ordning på boken så jag har börjat strukturera den. Jag använder stora papper och har delat in varje i tre dagar uppdelat på fm, em och kväll. Som rader har jag vädret samt alla viktiga personer i boken och så skriver jag ner när vad som händer var och en och vilket väder det är. På så sätt får jag en bättre överblick och kan se var jag behöver komplettera med händelser och vilka händelser som jag kanske inte ska beskriva i boken. Dessutom kan det hända att jag behöver flytta vissa händelser i tiden.

Berättarröst

Har just läst klart en bok som jag tyckte var så tråkig och irriterande att läsa (nej, det är bäst att jag inte avslöjar vilken det är, någon annan kanske tycker att den är fantastisk) och naturligtvis har jag inte kunnat undvika att fundera över varför jag inte uppskattar boken. Det visade sig vara en irriterande allvetande berättare som gjorde boken hopplös. Berättarrösten är viktig! (och tack och lov har jag inte valt en allvetande berättarröst)
Det fick mig att fundera på hur medvetet författare väljer berättarröst när hela boken kan falla på fel val...

Igång igen

Nu börjar det rulla på igen. Sakta, men säkert. Det är skönt för jag blir så frustrerad när jag inte kan förmå mig att sätta mig ner och skriva. Därför funkar inte flödesskrivning heller (tack för tipset Johanna) för jag kunde inre förmå mig till att skriva någonting. Troligen var det scenen som var nästan klar i skallen som blockerade mig. Jag behövde visa motståndarens ondska i den scenen och det tycker jag är svårt. Jag vet inte hur den blev nu, men nu är den i alla fall skriven så får jag justera den senare.

Har börjat lägga in vilken dag det är i manuset (kommer plockas bort senare) för att få lite struktur på det hela. Upptäckte att jag hänvisar till gårdagens regn på ett ställe, men det regnet passerade flera dar tidigare så nu ska jag antingen ta bort hänvisningen eller lägga till regn på rätt dag... :-)

Vid foten av ett berg

Det går så trögt så det inte är klokt för tillfället. Inte att skriva, nej inte ens så långt har jag kommit, utan att komma igång. Det tar emot och än så länge har jag inte lyckats tränga igenom muren. Det är som att befinna sig vid foten av ett berg och vilja upp till toppen, men allt arbete med att klättra uppför bergssidan känns så jobbigt så jag kommer inte igång.

Ändå har jag en scen i stort sett klar i huvudet. Det är "bara" att skriva ner den. Jag vet att det går om jag börjar att skriva, men jag kan inte förmå mig till att börja. Suck!