En kort stund senare satt de bänkade vid det runda furubordet i köket med varsin mugg kaffe framför sig. Miranda var tyst en lång stund innan hon började berätta.
”Jag trodde att det var ett äktenskap instiftat i himmelen”, började hon. ”Ingen kunde älska varandra lika mycket som vi. Vi var jämt tillsammans och aldrig att vi grälade om något. Det var så jag trodde att det skulle vara. Allting var som vanligt den där torsdagen i januari. Det var morgon och vi satt och åt frukost. Efteråt tänkte jag att Peter hade varit väldigt tyst den morgonen, men då märkte jag inget ovanligt. Jag pratade bara på om vad jag skulle göra under dagen.”
Hon satt tyst en stund.
”Han åkte tydligen aldrig till jobbet den dagen. Han bara försvann utan ett ord. Jag antar att äktenskapet inte var så bra som jag inbillade mig. Polisen påstod att han försvunnit frivilligt. Jag vet inte om de ens brydde sig om att efterlysa honom.”
Hon såg vädjande på Anna.
”Han sa inget om att något var fel. Jag var lycklig och jag trodde att han var det också. Två år var han borta och aldrig att jag fick ens den minsta lapp från honom. Efter ett tag vande jag mig vid att han var borta. När mamma och pappa gick bort sålde jag vår lägenhet och flyttade hit.”
Hon tystnade igen.
”Men varför försvann han? Har du inte hört något alls från honom?”
”Jo, jag har hört ifrån honom.”
Miranda suckade.
”Det var en söndag i februari.”
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar