Ghosthand, se http://spokskrivarn.blogspot.com/, gav en kommentar på mitt förra inlägg som känns som en mycket bra skrivövning. Så här kommer Ghosthands idé:
"En idé är att du väljer ut en bestämd person som du skriver till (även om du kanske bara gör det i tanken ...) Sedan väljer du ut en annan person. Känn dig fram, se vilket "mål" som passar bäst för just den här berättelsen.
Kan låta lite tidsödande men jag tror att det kan vara väldigt roligt och givande."
Testa och se!
Det ska jag göra.
torsdag, december 30, 2010
onsdag, december 29, 2010
Vem skriver du för?
Hade skrivit en faktatext idag som en av mina kollegor fick för att läsa och kommentera. Den första frågan han ställde var vem som var målgruppen, vilket var förståeligt med tanke på att jag totalt glömt att tala om det. (Han fick svar med vändande post... ;-) )
Men frågan fick mig att fundera. När det gäller faktatexter är det lätt att tänka i form av målgrupper, men det är en smula mer komplicerat när det gäller skönlitteratur. Det är alltför lätt att stoppa in folk i begränsande fack. Jag har själv svårt för etiketter som ska tala om hur jag är, vad jag gör och vad jag gillar. Jag tycker aldrig att de stämmer.
När vi tänker oss läsare blir det också alltför lätt att vi tänker i schabloner. Kön, ålder och någon sorts allmän intresseinriktning. Det där kan bli så fel.
Ta den här berättelsen som jag påbörjade under NaNoWriMo. Ska vi sätta en genrebeteckning på den kan man rubricera den som science fiction, eftersom hon befinner sig på en annan planet och de har en annan form av teknologi än vad vi har. Samtidigt är det inte teknologin som är drivande i berättelsen och alla som gillar science fiction kommer inte att gilla den här berättelsen. Samtidigt om jag kallar den fantasy är det många som kommer att bli besvikna för det är knappast något medeltidsliknande miljö med magiska krafter. Det finns överhuvudtaget ingen magi i berättelsen. Så genre känns inte som något bra sätt att definiera en målgrupp.
Å andra sidan är inte ålder och kön heller någon bra definition. Jag gillar inte samma saker som mina jämnåriga. Och jag har svårt att tro att det skulle vara annorlunda för t.ex. tonåringar. De skiljer sig väl från varandra i fråga om smak lika mycket som alla andra människor. Med andra ord är de knappast en enhetlig grupp att skriva till.
Jag läste en författare som sa att han bara kunde skriva till en person. Inte en hel målgrupp. Han skrev till sin fru. Det är kanske så man ska tänka. Inte skriva till en hel grupp utan skriva till en specifik individ. Frågan är bara vem den individen skulle vara?
Men frågan fick mig att fundera. När det gäller faktatexter är det lätt att tänka i form av målgrupper, men det är en smula mer komplicerat när det gäller skönlitteratur. Det är alltför lätt att stoppa in folk i begränsande fack. Jag har själv svårt för etiketter som ska tala om hur jag är, vad jag gör och vad jag gillar. Jag tycker aldrig att de stämmer.
När vi tänker oss läsare blir det också alltför lätt att vi tänker i schabloner. Kön, ålder och någon sorts allmän intresseinriktning. Det där kan bli så fel.
Ta den här berättelsen som jag påbörjade under NaNoWriMo. Ska vi sätta en genrebeteckning på den kan man rubricera den som science fiction, eftersom hon befinner sig på en annan planet och de har en annan form av teknologi än vad vi har. Samtidigt är det inte teknologin som är drivande i berättelsen och alla som gillar science fiction kommer inte att gilla den här berättelsen. Samtidigt om jag kallar den fantasy är det många som kommer att bli besvikna för det är knappast något medeltidsliknande miljö med magiska krafter. Det finns överhuvudtaget ingen magi i berättelsen. Så genre känns inte som något bra sätt att definiera en målgrupp.
Å andra sidan är inte ålder och kön heller någon bra definition. Jag gillar inte samma saker som mina jämnåriga. Och jag har svårt att tro att det skulle vara annorlunda för t.ex. tonåringar. De skiljer sig väl från varandra i fråga om smak lika mycket som alla andra människor. Med andra ord är de knappast en enhetlig grupp att skriva till.
Jag läste en författare som sa att han bara kunde skriva till en person. Inte en hel målgrupp. Han skrev till sin fru. Det är kanske så man ska tänka. Inte skriva till en hel grupp utan skriva till en specifik individ. Frågan är bara vem den individen skulle vara?
lördag, december 18, 2010
NaNoWriMo romanen
Berättelsen jag påbörjade under NaNoWriMo är fortfarande spännande. Den har inte kommit i mål ännu och jag misstänker att den kommer landa på c:a 100 000 ord, vilket är mycket mer än någon av de andra böcker som jag skrivit. För tillfället är jag uppe i mer än 60 000 ord och takten är något mindre än under november. Det är svårt att hitta tiden för att skriva, men när jag väl sätter mig strömmar orden. Jag har ännu så länge ingen aning om hur det ska sluta, vilket är spännande. Misstänker att jag får skriva om stora delar när väl helheten är klar, men det är mycket mer spännande att skriva så här. När jag har gjort alltför detaljerad outlines (och även då är de inte särskilt detaljerad) har jag en viss tendens att bli uttråkad av berättelsen. Det här sättet att skriva när jag skippar redigeringen i första draften känns som det passar mig bra. Vi får väl se hur resultatet blir... ;-)
söndag, december 12, 2010
När ska du visa din text för andra?
Det blir vanlugare och vanligare att författare presenterar sin text på nätet för att göra det möjligt för läsare att kommentera texten och på så sätt kunna förbättra den. Det finns flera sajter som underlättar detta, t.ex. Kapitel1 och exprimentet med "a Networked Book" Gaming Theory. Texterna har allt från statusen första draft till den första version som författaren anser vara klar. Det här är en trend som har både positiva sidor och negativa (som de flesta trender).
Som författare vill vi alla nå läsare. Vi vill att andra ska läsa det vi skrivit, fundera över det och ge oss feedback. Det positiva med trenden är just det att det är lättare att nå läsarna och lättare att få feedback på det vi skrivit.
Det som pratas mindre om är den negativa effekt som en alltför tidig feedback kan ge. För här handlar det mycket om tidpunkten för när vi låter andra läsa och kommentera. Skrivande handlar om kommunikation. Vi vill kommunicera något om det nu är erfarenheter, insikter eller "bara" en bra berättelse. Varje kommunikation utgår från ett visst sammanhang. Vi kommunicerar TILL någon. En av svårigheterna när vi finner läsare via nätet är att vi inte vet vem som kommer att läsa och kommentera och bra kritik utgår från berättelsens sammanhang. För att göra det tydligare vad jag menar så kan vi tänka i genrer (även om sammanhanget egentligen är mer än en fråga om genre). Tänk att jag skrivit en deckare och läsaren läser boken utgående från att det är en ingående psykologisk studie och ger kritik för att få den mer i den stilen. Sedan har vi en annan läsare som läser den som om det skulle vara humor och ger kritik för att den ska bli mer humoristisk. (Resonemanget är naturligtvis förenklat) Om du som författare nu försöker tillgodose båda dessa läsares åsikter kommer berättelsen inte hänga ihop. En berättelse behöver vara konsekvent uppbyggd baserat på dess syfte. Och det är här tidpunkten kommer in. I första draften vet jag oftast inte helt och hållet vad det det är för typ av berättelse jag skriver. Det innebär att jag om jag alltför tidigt för synpunkter kan jag oftast inte bedöma dem utifrån min avsikt med texten eftersom jag inte är helt och hållet medveten om den ännu.
En annan sak är typ av kommentarer. När det är första draft är det oftast meningslöst att kommentera stavfel och grammatiska fel, eftersom texten kommer att skrivas om. När en text läggs ut på nätet är det oftast oklart vilket stadie texten befinner sig i, vilket gör att det är svårt att som läsare ge kommentarer på rätt nivå.
En annan fråga är om kommentarerna riskerar att stoppa upp ditt skrivande eller hjälpa det framåt. Jag behöver vars så fri som möjligt när jag skriver berättelsen första gången. Det innebär att jag måste hindra mig själv från att redigera texten och har jag lärt mig ge ut texten för kommentarer. Får jag kommentarer för tidigt har jag en viss tendens att bli blockerad. Första draften måste för min del vara en ström av ord där jag är fri att skriva vad som helst. Även helt kasst. Redigeringen måste för min del komma senare. Det har gjort att de experiment jag gjort med att lägga ut texten successivt medan jag skriver har stoppat innan de blivit klara.
Med dessa negativa effekter i bakhuvudet och med viljan att trots allt nå läsare och få feedback har jag kommit fram till att jag måste styra tidpunkten. Jag kan bjuda in läsare när texten är tillräckligt klar (men inte helt färdig), dvs jag behöver veta vilken avsikt jag har med texten och jag måste ha arbetat tillräckligt med den för att veta vad som är väsentligt och vad som är mindre väsentligt. Jag måste äga min egen text.
Hur resonerar ni när ni lägger ut text på nätet för andra att läsa?
Som författare vill vi alla nå läsare. Vi vill att andra ska läsa det vi skrivit, fundera över det och ge oss feedback. Det positiva med trenden är just det att det är lättare att nå läsarna och lättare att få feedback på det vi skrivit.
Det som pratas mindre om är den negativa effekt som en alltför tidig feedback kan ge. För här handlar det mycket om tidpunkten för när vi låter andra läsa och kommentera. Skrivande handlar om kommunikation. Vi vill kommunicera något om det nu är erfarenheter, insikter eller "bara" en bra berättelse. Varje kommunikation utgår från ett visst sammanhang. Vi kommunicerar TILL någon. En av svårigheterna när vi finner läsare via nätet är att vi inte vet vem som kommer att läsa och kommentera och bra kritik utgår från berättelsens sammanhang. För att göra det tydligare vad jag menar så kan vi tänka i genrer (även om sammanhanget egentligen är mer än en fråga om genre). Tänk att jag skrivit en deckare och läsaren läser boken utgående från att det är en ingående psykologisk studie och ger kritik för att få den mer i den stilen. Sedan har vi en annan läsare som läser den som om det skulle vara humor och ger kritik för att den ska bli mer humoristisk. (Resonemanget är naturligtvis förenklat) Om du som författare nu försöker tillgodose båda dessa läsares åsikter kommer berättelsen inte hänga ihop. En berättelse behöver vara konsekvent uppbyggd baserat på dess syfte. Och det är här tidpunkten kommer in. I första draften vet jag oftast inte helt och hållet vad det det är för typ av berättelse jag skriver. Det innebär att jag om jag alltför tidigt för synpunkter kan jag oftast inte bedöma dem utifrån min avsikt med texten eftersom jag inte är helt och hållet medveten om den ännu.
En annan sak är typ av kommentarer. När det är första draft är det oftast meningslöst att kommentera stavfel och grammatiska fel, eftersom texten kommer att skrivas om. När en text läggs ut på nätet är det oftast oklart vilket stadie texten befinner sig i, vilket gör att det är svårt att som läsare ge kommentarer på rätt nivå.
En annan fråga är om kommentarerna riskerar att stoppa upp ditt skrivande eller hjälpa det framåt. Jag behöver vars så fri som möjligt när jag skriver berättelsen första gången. Det innebär att jag måste hindra mig själv från att redigera texten och har jag lärt mig ge ut texten för kommentarer. Får jag kommentarer för tidigt har jag en viss tendens att bli blockerad. Första draften måste för min del vara en ström av ord där jag är fri att skriva vad som helst. Även helt kasst. Redigeringen måste för min del komma senare. Det har gjort att de experiment jag gjort med att lägga ut texten successivt medan jag skriver har stoppat innan de blivit klara.
Med dessa negativa effekter i bakhuvudet och med viljan att trots allt nå läsare och få feedback har jag kommit fram till att jag måste styra tidpunkten. Jag kan bjuda in läsare när texten är tillräckligt klar (men inte helt färdig), dvs jag behöver veta vilken avsikt jag har med texten och jag måste ha arbetat tillräckligt med den för att veta vad som är väsentligt och vad som är mindre väsentligt. Jag måste äga min egen text.
Hur resonerar ni när ni lägger ut text på nätet för andra att läsa?
fredag, december 10, 2010
Vinnare i NaNoWriMo! :-)
Jippii!!!
Jag kom i mål med mer än 50 000 ord under november månad!
Sedan är inte berättelsen klar utan jag fortsätter att skriva. Varit oerhört givande att bara skriva på. Saker, personer och händelser har dykt upp på sidan utan att jag medvetet placerat dem där. Även jag har blivit överraskad av berättelsen och det är kul! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)