Patrik Centerwall om science fiction

Kan du berätta lite om dig själv?

Science fiction, fantasy och skräck-fantast sedan barnsben. Entusiast som varit aktiv i föreningar som Club Cosmos (Sveriges äldsta science fiction-förening), Mithlond (Göteborgs Tolkiensällskap) och West Coast Trekkers (en av Skandinaviens största Star Trek-föreningar). Jag var 2008 års mottagare av Alvar Appeltoffts Minnespris som ges till sf-fans ”för betydande och berömdvärda insatser i någon form inom svensk fandom”, så något vettigt har jag uppenbarligen gjort. Nu håller jag på att uppfostra nästa generation science fiction-fans, men när tid ges - vilket inte är ofta - händer det naturligtvis att jag involverar mig själv i något kul arrangemang.

Förutom att läsa har jag alltid älskat att skriva, och efter att en handfull noveller och dikter har publicerats i tidskrifter och antologier debuterade jag i höstas med novellsamlingen ”Skymningssång och andra fantastiska historier” på Undrentide förlag.

Jag bor för övrigt i Göteborg och det var även här jag föddes 1972. Vilket alltså betyder att jag i år fyller livets mening.    

När började du läsa science fiction och hur hittade du till genren?

Jag skyller allt på min far. Han läste äventyrsböcker för oss när vi var små – främst minns jag Skattkammarön och De Tre Musketörerna. Och sedan var ju inte steget så långt till äventyren som utspelar sig vid verklighetens gräns, ute bland stjärnorna eller på andra världar.

Minnet av att gå in i bokbussen, detta underbara trånga ambulerande bibliotek och få hjälp av de entusiastiska bibliotekarierna att hitta en bok som verkligen passade mig. Ah, det är underbara minnen. Tidiga namn som jag upptäckte var Jules Verne, Isaac Asimov och HP Lovecraft som ju trots allt ibland tangerar science fiction.

Vad är det som du uppskattar i just science fiction?

Det som förenar mitt intresse för alla fantastisk litteratur tror jag är min fascination för ett väl utfört världsbygge – oavsett om det är en främmande planet, en sagovärld eller en skrämmande panteon av onda gudar bortom tid och rum. Det är något som är så oerhört fascinerande med att via de skrivna orden göra resan till en värld som inte finns, men som i bästa fall är så verklig att vi låter oss tro på den medan vi läser.

Med just science fiction så är det främst alla ”tänk om”-scenarion som gör det så intressant. Vi lär oss väldigt mycket om oss själva bara genom att i litteraturen utforska scenarion av typen ”tänk om vi får kontakt med varelser från en annan planet”. Just detta exempel är ett relativt välanvänt ämne, men ändå finns det många fler aspekter kvar att undersöka. Hand i hand med dessa scenarion finner vi ju också alla filosofiska frågeställningar som kan undersökas med de verktyg som finns till hands i science fiction. Språk och medvetande är till exempel två frågor som många författare har närmat sig på ett välskrivet och tankeväckande sätt.

Vilka författare läser du helst av?

Bra författare är naturligtvis mitt spontana svar. Jag vill ha böcker som berör mig och får mig att tänka. De får gärna vara fyllda med äventyr, men jag tror att vi ibland misstar äventyr för det som på engelska brukar kallas för ”quest”. Det kan vara ett lika stort äventyr att ta sig igenom en vanlig dag på kontoret som att resa till en främmande planet. Allt handlar om skildringen, om innehållet och om språkbruket. Jag är mer intresserad av människor än av teknik, så därför får man väl också säga att när det handlar om science fiction är jag mer intresserad av författare som skriver om det som kallas för mjuk science fiction. Jag har heller inte något emot författare som skrider över genrerna. Det behöver inte vara renodlad SF för att jag ska fastna för det.

Men nu antar jag att säkert någon läsare undrar när jag ska komma till saken, sluta tjata om vad jag gillar för sorts böcker och nämna någon endaste författare som jag läser med stor uppskattning.

OK då. En av mina stora favoriter är Harlan Ellison. Han har en så otrolig kraft i sina historier, de kommer rakt från hjärtat på något sätt och träffar därför också rakt i hjärtat. Oftast som en knogjärnsförsedd rak höger.

En annan författare jag är väldigt förtjust i är Alfred Bester, en utmärk och idérik berättare. Eftersom hans bok The Stars My Destination anses vara en sf-version av Dumas Greven av Monte Cristo så ser ni ju genast en direkt koppling till äventyrsböckerna jag nämnde tidigare (även om jag alltid har föredragit De Tre Musketörerna framför Monte Cristo).

Och så får vi inte glömma Ursula K. Le Guin. Hennes språk. Hennes berättelser. Hennes idéer. Ja, jag behöver inte säga mer tror jag.

Det finns naturligtvis massa fler bra författare att nämna, men jag nöjer mig just nu med denna klassiska trio.

Vem är den bästa författaren just nu enligt din mening?

Om vi tittar på nu aktiva sf-författare så finns det ju många som är riktigt bra och intressanta. Några som jag kommer på just nu och som jag vill läsa mer av är:

Karen Lord – hedersgäst på årets Åcon. Hennes The Best of All Possible Worlds är en väldigt bra bok med ett intressant världsbygge.

Paolo Bacigalupi – jag har faktiskt bara läst hans novellsamling Pump Six and Other Stories och inte den Hugobelönade romanen The Windup Girl, men novellsamlingen gav mersmak. Jag ska naturligtvis läsa The Windup Girl – det *är* trevligt att ha bra böcker i bokhyllan som väntar på att bli lästa när man kan njuta vid rätt tillfälle.

Dessutom har vi ju en mycket begåvad svensk författare vid namn KG Johansson som det är värt att följa. Jag tror förövrigt att termen ”fantastiknovelltävling” kan definieras som ”novelltävling där deltagarna ska skriva en science fiction-novell och som vinns av KG Johansson”.

Bäst i alla kategorier är dock China Mièville, och efter hans makalöst bra Embassytown kan jag bara hoppas att han väljer att skriva mer science fiction. Lingvistisk SF, det är grejer det.

Slutligen vill jag nämna Johan Frick, som ännu inte gett ut mer än en novell (en till är på gång), men som håller på att bygga upp en mycket intressant värld och skriver spännande och läsvärda historier.

Jag vet att du själv skriver science fiction.

Kan du berätta lite om dina berättelser inom genren?

Min novellsamling är ju en blandning av både science fiction, skräck och magisk realism (eller föredrar vi ordet ”urban fantasy”?). Vissa historier är tämligen gränsöverskridande och några är ren och skär science fiction. Samtliga noveller springer ur någon idé som jag kände att jag ville utforska med pennan i handen.

Författardrömmar handlar om en framtid där författare bevakas medan de skriver och det följaktligen är förbjudet att använda papper och penna. I skuggan av ett gammalt brofäste utspelar sig på ett post-apokalyptiskt Hisingen som varit isolerad från resten av Göteborg i över tjugo år. Krestloppets vedermödor är ett gränsfall mellan magisk realism och science fiction då den utspelar sig i en framtid där det är bevisat att människor reinkarneras och där det finns statliga verk som styr vem du återföds som. Nöjesfältet slutligen är en obehaglig liten historia om en framtid där moralen har raserat och där allt kan göras för pengar.