Jag var ute och plockade blåbär med
mormor när jag gick rakt på huset. Det var nästan dolt av all
växtlighet och mormor som plockade för fullt bara hundra meter från
där jag stod kunde inte se det. Jag tog ett steg in på vad som
måste ha varit en grusgång en gång i tiden. Nu var den helt
överväxt av stora grästuvor och mängder av kirskål. Det hade nog
varit en vacker trädgård.
Jag kunde se fläderbuskar stora som
träd, blommande flox och astrar, en gammal träsoffa som måste ha
varit vitmålad innan färgen flagnade och lavar täckte den. Huset
var gult med vita knutar även om mycket av färgen hade försvunnit.
Fönstren hade någon satt igen med plywood. Räcket som ledde upp
till dörren var rostigt, men stentrappan var fortfarande hel.
Jag kastade en blick bort mot mormor,
men hon syntes inte. Antagligen var hon fullt sysselsatt med att
plocka vinterns hela förråd av blåbär. Dörren stod på glänt.
Hur såg det ut inomhus? Förfallna hus hade alltid lockat och här
verkade ingen varit på år och dag. Med några snabba steg var jag
uppe och steg in. Golvet var inte slätt som jag väntat utan rullade
undan och jag stöp handlöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar