Novellen börjar ta form

Nu börjar novellen ta form i huvudet även om jag än så länge bara skrivit på bakgrunden. Personerna behöver komma fram (och till tals) och berättelsen måste börja tala innan jag kan skriva den. Den ska vara inne redan 5 augusti så i helgen blir det mest arbete med den och inte så många andra texter. Har fått svar på mina frågor från Ella Carlsson som skrivit Framåt Mars! Dessutom med en uppmaning att maila igen om jag har fler frågor. Det är fantastiskt vad folk är vänliga och svara på frågor.
Tack Ella!

VIPstory novell

Har en bra idé för VIPstorys novelltävling, men inget bra slut. Intressant problem och jag har fått löfte om att få svar på mina frågor (fantastiskt vad folk är vänliga med att svara på frågor!). Däremot har jag ingen riktigt bra lösning på problemet. Det hela kräver lite tankearbete för att det ska bli bra. Tja, jag har ju några dagar kvar. Det var först 5 augusti den behövde vara inne...

Någon annan som tänkt skicka in till VIPstory?

En reva i tyget 32

Peter skenade nerför backen mot parkeringen. Hur började det egentligen? Den yngsta flickan hade frågat hur det egentligen började. Han kunde fortfarande minnas den där kalla höstdagen även om han velat glömma den.
Han hade åkt ut för att fiska och satt i roddbåten och väntade. Precis nedanför den stora branten där fisken brukade nappa som bäst låg han och ovanför låg huset som Miranda hade haft som speciellt ställe när hon var liten. Han såg en liten skymt av det mellan träden, men inte mer. Bergsväggen tornade upp sig alldeles bredvid honom. Det var lugnt och stilla, inte ett ljud hördes och ingen fisk dök upp. Då hörde han ett tumult ovanför sig. Många röster hördes däribland en deklamerande mansröst. Ett alldeles ohyggligt skrik skar genom luften. Det lät omänskligt. Han rös där han satt i båten, men sen ryckte journalisttarmen i honom. Han behövde ett reportage för att göra Lasse nöjd. Tyst och stilla rodde han in till stranden, gjorde fast ekan och klättrade uppför bergsslänten till baksidan av det förfallna huset. Skriket hade tystnat, men den mässande rösten hördes fortfarande. Han hade försiktigt ålat fram för att inte synas i det höga gräset. Till slut hade han kommit så pass långt att han fick en bild av framsidan. Där stod en hel mängd människor församlade. Alla var klädda i långa klänningslika dräkter. Tja, kaftaner hette det visst. De var helsvarta. I mitten stod en mässande man med händerna uppsträckta. På marken låg något vitt. Det tog en stund innan han insåg att det var en tupp.
Plötsligt hade han blivit rädd att de skulle upptäcka honom och försiktigt ålat sig därifrån. Han hade inte vågat berätta något för Miranda. Hade hon fått reda på att något försiggick borta i den gamla helgedomen hade hon försökt få stopp på det. I såna fall lyssnade hon inte på några argument. Det visste han. Så han höll tyst. Men han började undersöka. Vad var det för några egentligen? Vad höll de på med? Och det han hade kommit fram till hade gjort honom iskall. Han hade bestämt sig för att samla bevis. Det var därför han tagit med kameran.
Ibland önskade han att han inte hade gjort det för det var den som avslöjade honom. Det hade varit mycket enklare om han bara struntat i hela historien.

* * *


Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!

Novelltävling VIPstory

Har hittat en novelltävling till VIPstory. Ni kan hitta mer information om den här:
http://www.vipstory.org/Blogg/tabid/62/ID/29/Klart-med-forsta-bokens-tema-Aterkomsten.aspx
Den ska vara inne 5 augusti så det är inte mycket tid, men jag har en idé som intresserar mig. Behöver bara göra lite research för att få vissa detaljer rätt. Hoppas bara att jag får svar innan novellen ska vara inne, men jag ska börja skriva på den i alla fall så får jag justera när jag fått svar...

En reva i tyget 31

”Ja, det kanske är lika bra att börja där”, sa Peter. ”Mirandas föräldrar hade sin villa alldeles i närheten av det där ödetorpet och vi brukade ofta åka ut i deras roddbåt som låg vid sjön. En gång när vi var ute och rodde pekade Miranda ut det för mig. Det syns en liten bit av taket från sjön. Hon berättade att hon hade haft det som hemligt tillhåll. Jag var ofta ute i roddbåten själv för jag älskar att fiska och det är ärligt talat inte Mirandas älsklingssport. Hon hängde med i början när vi var förlovade, men sen tröttnade hon. En dag när jag var ute och fiskade hade jag lagt mig alldeles precis nedanför torpet. Man syns inte alls där uppifrån. Det är en hög bergsluttning upp till torpet, men ändå hörs det väldigt bra. Till min förvåning hörde jag röster. Det nappade inget vidare, så jag hade gott om tid att lyssna till vad som hände där. Det blev någon sorts tumult. Jag hörde skrik och bråk. Som journalist är man ju alltid nyfiken så när det började rodde jag in till stranden, gjorde fast ekan och klättrade uppför bergssluttningen. Det som jag fick syn på gjorde mig alldeles kall.”
Moa satt och höll andan av spänning. Till slut kunde hon inte hålla tyst längre.
”Vad såg du då?”
”En svart mässa med tupp som offrades och hela köret.”
Plötsligt hördes ett buller utanför. Peter ryckte till.
”Ni får inte ses tillsammans med mig. Det skulle vara farligt. Jag får inte bli sedd. Kan vi mötas någonstans? Vi kan träffas vid en hästgård som ligger lite längre bort. Där kan vi talas vid i lugn och ro”.
”Hur kommer jag dit?” undrade Karl.
”Du åker ut på stora vägen igen och åker tills ni kommer till en väg in till höger. Det är en liten smal skogsväg med en gul skylt som visar till Målilla gård. Sväng in där. Vid första vägen till vänster svänger ni igen. Då kommer ni upp till gårdsplanen. Vi träffas däruppe om en halvtimme.”
Peter reste sig upp. Han gick snabbt mot utgången, tittade sig förstulet omkring och försvann sedan iväg. De satt tysta kvar. Karl suckade.
”Vad ska vi göra nu tycker ni?”
”Om det finns hästar däruppe kan vi åka upp och titta på dem”, tyckte Lisa. ”Vi kan i alla fall höra vad han har att säga.”
Karl bestämde sig snabbt. På något konstigt vis kändes det ändå som om man kunde lita på den där Peter. Han skulle i alla fall göra ett försök.
”Kom”, sa han, ”det är lika bra vi fikar under tiden.”


Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!

O-ringen

Tredje etappen var idag och det gick så katastrofalt dåligt. Inte att jag inte hittade, det var bara en kontroll jag bommade och fick gå in efter igen, men det tog alldeles för lång tid. Uppför stup, nerför stup, uppför stenar, nerför stenar, över träd, under träd, över bråte, ... Puh, mina ben blev alldeles slut. Tur att det är en vilodag imorgon. Det känns som kroppen behöver det.

Jag slutförde i alla fall novellen till ICAkuriren idag i sin slutliga version så nu ska jag skicka iväg den. Snart borde också Mitranias novelltävling vara avgjord, men jag har inte hört något ännu. Nu ska jag skriva lite på Efteråt. Tack och lov behöver inte benen arbeta när man sitter framför datorn... ;-)

Efteråt 4

Jag kan inte vara still. Jag har alltid tänkt att om jag hade mer tid skulle jag baka, sy kläder eller något annat som jag aldrig hinner med, men nu har jag inte ro för annat än att trava runt huset. Runt och runt igen.

Novell till ICAkurirens novelltävling klar i första version

Nu har jag slutfört första versionen av novellen till ICAkurirens novelltävling. Har skrivit ut den så får den ligga tills imorgon. Då är det lättare att bedöma om den är tillräckligt bra. Direkt när förstaversionen är klar är jag alltid tveksam, men vi får se. Antingen blir det omskrivning imorgon eller också är jag tillräckligt nöjd och skickar in den (helt nöjd är jag aldrig).

Snart borde resultatet av Mitranias novelltävling vara klar också. Vi får se om jag lyckas den här gången...
Det är ju inte säkert att de gillar min typ av noveller.

Mikronoveller och ICAkurirens novelltävling

Håller på att slutföra novellen till ICAkurirens novelltävling. När jag började med den kändes det som om det var jättegott om tid, men nu börjar det kännas lite stressat.

Har också skickat in några sexordsnoveller till JP. De har uppmanat alla att skicka in så publicerar de i tidningen. När sexordsnovelltävlingen var på Kapitel1 tyckte jag att det var jätteskoj så jag skickar in några stycen till JP så får vi se om de kommer med. Skrivarkonsulten har skrivit om uppropet här: http://skrivarkonsulten.blogspot.com/2009/07/mininoveller.html

Artikeln om mitt skrivande var med i JP i onsdags och jag tyckte det blev riktigt bra. Kul!

En reva i tyget 30

Driven av en oro som han inte helt kunde dölja plockade han upp mobilen. Han slog Annas nummer. Signalerna gick fram. Minuterna kändes som år. Men ingen svarade.
”Det verkar inte som hon har med sig den.”
Anna brukade alltid ha mobilen med sig.
”Jag försöker med Mirandas hemnummer då.”
Peter ringde i sin tur.
”Ingen som svarar”, sa han kort.
Han stängde av den.
”Vad gör vi då?”
Peter öppnade munnen som för att säga något, men slöt den lika snabbt igen.
”Men vad är det som är så farligt med ödetorpet?”
Det var Lisas förnuftiga röst. Peter ryckte till.
”Det trodde jag att jag berättat.”
De skakade på huvudet.
”Nej”, sa Lisa bestämt. ”Det har du inte berättat. Du sa något om en sekt.”
”Det är en sekt som leds av en man, men som annars består uteslutande av kvinnor.”
Moa avbröt honom.
”Vad var det som hände för två och ett halvt år sedan?”


Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!

Intervju

Idag intervjuades jag av en journalist från Jönköpingsposten angående mitt skrivande. Kul och annorlunda att få berätta om skrivandet och böckerna jag skrivit. Artikeln kommer finnas i tidningen i veckan. Spännande att se hur det blir.

Imorgon åker jag och M till Falsterbo. det blir några dagar med hästar. Ska bl.a. se ponnyküren och ponnyhoppningen. Sedan är det dressyr med unghästar (5, 6 och 7) och dessutom terränghoppning. Ska bli jättekul!

Efteråt 3

Idag vågade jag mig ut till brevlådan för att kolla om posten kommit. Trots att det är sju dagar sedan jag kollade sist så fanns ingen post och ingen tidning. Det var som jag innerst inne visste. När jag stod där vid brevlådan och försökte se någon annan människa slog det mig plötsligt vad som var konstigt. Det var vindstilla. Inte minsta grässtrå rörde sig. Ändå såg himlen ut som om det när som helst skulle regna. Den har sett likadan ut hela tiden, men inget regn har kommit. Alltid annars har det funnits någon liten bris, men inte nu. Det fanns ingen vind. Det kändes så obehagligt när jag insåg det så jag sprang in och låste dörren.

Kulturfyran: sommarläsningen och sommarlyssningen

1. Vad läser du just nu?
Känns som jag alltid är mellan böcker. Har så svårt att släppa dem när jag väl börjat. Har just avslutat Låt den rätte komma in. Den var faktiskt riktigt bra så har ni inte läst den så gör det.
Seden läser jag Doktor Glas, men det blir många böcker emellan för jag tycker ärligt talat att den är ganska tråkig.

2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
Har tänkt läsa Snabba Cash. Det är så många som pratat om den även om jag inte är jättesugen för jag läste någon som tyckte språket var jobbigt och jag föredrar när det flyter så att det inte stör även om jag kan förstå de författare som vill experimentera så blir resultatet sällan läsvärt.

3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
Faktiskt inte någon. Vår stereo har krånglat och sedan spelar K piano väldigt mycket så det blir att jag lyssnar på det han spelar alternativt det som någon annan i familjen sätter på.

4. Har du sett någon film i sommar?
Såg Marley och jag när den gick på bio. Annars blir den mesta filmen på TV/dvd. Där följer vi kommisarie Morse filmerna. Såg också Cyankalium och champagne häromkvällen. Morden i Midsomer filmerna ser vi också. Och i början av sommaren såg vi Att göra en pudel, men den var så där.

Vill du också svara på Kulturfyran? Läs mer på http://kulturbloggen.com/?p=10880.

Historia som spelas upp

En historia har börjat spelas upp i mitt huvud. Den är envis och vill inte ge sig så nu skriver jag ner den löpande. Eftersom den består av korta stycken passar den rätt bra för en blogg så jag ska lägga upp den löpande här så får ni (och jag) se hur den utvecklas.

Efteråt 2

Ända sedan jag stod ute på trappan har jag försökt känna efter om jag känner mig konstig, mår illa eller känner mig annorlunda., men allt känns som innan. Det verkar inte som om jag skadats av att vara ute även om jag inte kan vara säker. Inte för att det egentligen skulle spela någon roll. Inte nu längre. Ändå kan jag inte låta bli att ängsligt studera ansiktet i spegeln. Livsviljan måste vara det sista som försvinner…

En reva i tyget 29

Han kastade en blick mot deras ansikten.
”Okey, jag förstår att jag måste berätta lite för er för att ni ska våga lita på mig. För drygt två år sedan upptäckte jag något fruktansvärt vid ödetorpet och jag har varit tvungen att hålla mig undan för att inte Miranda skulle drabbas.”
”Men”, avbröt Lisa, ”du kan inte ha hållit dig undan i två år utan att polisen letat efter dig.”
”Naturligtvis gjorde de det och de pratade med tidningen där jag jobbar. Chefredaktören förklarade att jag höll på med efterforskningar för en story och att vårt äktenskap var på upphällningen. När de pratat med mig på mobilen slutade de söka. Det är inte brottsligt att hålla sig undan.”
Han vände sig mot Moa igen.
”Du sa att Miranda och… Vad heter er mamma?”
”Anna”, sa Lisa kort.
Hon var fortfarande misstänksam mot Peter.
”Miranda och Anna är på väg till ödetorpet. Vi måste hindra dem för annars har kanske de här två och ett halvt åren är förgäves.”
Karl satt tyst. Peter verkade allvarlig och han verkade som om han menade vad han sa. Men gick det att lita på honom? Det var konstigt att han hade lämnat sin hustru i över två år för att han hade upptäckt något. Vad kunde han ha upptäckt som var så hemskt att han hade övergivit sin hustru? Och en sekt. Det fanns väl inget sånt i Sverige.
”Lita på mig. Vi måste rädda dem så att de inte råkar illa ut. Har du pratat med Anna? Var det idag de skulle dit?”
”Jag tror det. Det var i alla fall vad Anna sa igår. Att de skulle iväg till ödetorpet för att leta efter ledtrådar. Ledtrådar efter dig…”
”Mmm. Brukar hon lyssna på vad du säger?”
”Jadå, hon är snarare den som alltid gör det man säger åt henne.”
Karl var tyst en stund och la sen till:
”Ända fram till igår.”
”Det låter inte nyttigt för hälsan”, sa Peter, ”om man umgås med Miranda som alltid kastar sig huvudstupa in i allting utan att tänka efter. Försök ringa henne och se om du kan få stopp på dem.”

Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!

Efteråt 1

Idag vågade jag mig ut för första gången. Hela fem minuter stod jag på trappan och tittade ut över gården. Skatorna väsnades inte i Kolkwitzian. Grannens katt låg inte och solade på stengången. Till slut frös jag av tystnaden och gick in igen.

Första scen...

Den omskrivna scenen känns bra även efter en dags vila så nu lägger jag upp den på kapitel1 och ser om någon orkar tycka till om det blev bättre eller inte. Har gått igenom de första tre kapitlen nu, men bara skrivit om första scenen. Knäppt egentligen att jag är minst nöjd med den första scenen. Den är trots allt ganska viktig, men den känns mycket bättre nu. Ska gå igenom alla kapitlen och skriva om de scener som jag är mindre nöjd med. Sedan får vi se...

Omskriven första scen...

Nu har jag skrivit om första scenen i Kedjor. Det känns som om den blev mycket bättre med mer action, men jag ska skriva ut den och låta den ligga till imorgon. Allt blir så mycket klarare när man låter texterna vila och sedan läsa dem igen. Tanken är att jag ska gå igenom hela Kedjor och skriva om de scener som jag känner kan förbättras. Sedan får vi se om jag skickar in till nya förlag eller vad jag gör med den. Känns i alla fall bra att ha kommit igång med omarbetningen.

En reva i tyget 28

Moa och Lisa följde Karl tätt i ryggen. De var spända i ansiktet och stirrade bort mot den främmande mannens ryggtavla. Avvaktande steg de över de breda golvtiljorna. Det var breda springor mellan golvbrädorna och de var nötta av många fötter som passerat. Moa hade en känsla av att de när som helst kunde brista för att släppa ner dem allihop i avgrunden. Det stod en rad med bord längst in i det mörkaste hörnet. Där slog de sig ner.
”Kan jag få se på bilden igen?”
Moa skakade på huvudet och höll handen hårt mot fickan där det låg.
”Vad menar du med att Anna är i fara?”
Karl lutade sig fram över bordet och stirrade intensivt på mannen. T-shirten var fläckig och såg sjaskig ut. Det mörka håret stod åt alla håll och kanter. Skäggstubben sken blå mot skinnet. Han hade mörka ringar runt ögonen och såg ut som om han inte hade sovit på en vecka.
”Det där gamla torpet är inte öde. En hemlig sekt håller till där och de är livsfarliga. Vi måste hindra dem från att åka dit.”
Det for ett drag av skepsis över Karls ansikte. Mannen kastade en hastig blick på deras avvisande ansikten.
Moa frågade tyst:
”Hur vet du vem det är på fotografiet?”
Han vände sig mot Moa. Det kändes lättare att prata med henne.
”Den mörka flickan är min hustru.”
Han tillade:
”Det var länge sen jag träffade henne. Åtminstone ett halvår sen.”
”Men om det är din hustru varför ringer du inte bara upp henne och säger till henne att inte åka dit?”
”Det är inte riktigt så enkelt. Miranda skulle aldrig tro på mig. Och även om hon trodde på mig så skulle hon inte tro att hon skulle befinna sig i någon fara. Hon gör alltid det hon tror är det rätta och lyssnar inte särskilt mycket på andra.”
Mot sin vilja började Moa nu bli intresserad.
”Man måste lyssna på andra”, sa hon. ”Det säger min fröken.”
Mannen tittade på henne och log lite.
”Din fröken har alldeles rätt.”

Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!

Nästan som vanligt igen...

Nu känner jag mig nästan som vanligt igen och nu börjar skrivlusten komma tillbaka. Har inte skrivit på nästan två veckor och det känns jättekonstigt. Ska i alla fall ta tag i att skriva om öppningsscenen i Kedjor känns bara när du rör dig. Jag vill få in konflikten tidigare. Så jag kommer plocka bort Kedjor från Kapitel1 tills jag är klar med uppdateringen i alla fall. Ja inte hela. Jag låter första kapitlet ligga kvar så tappar jag inte kommentarer och det går fortfarande att nå mig.