Har ägnat helgen åt öppet spår i Mora. Tja, inte enbart. Jag kunde passa på att hälsa på släkten i Borlänge när jag ändå åkte nästgårds (vilket det egentligen inte är med tanke på att det tar 1,5 timme mellan Mora och Borlänge men ändå... ;-) ). Det var en trevlig helg så jag var väldigt glad för att jag fick till den delen.
Öppet spår var också en trevlig upplevelse. Det var bra väder och jag frös inte förrän alldeles i slutet. Ja, det var inte jag som åkte utan K och jag utnyttjade den fantastiska uppfinningen att få SMS vid passeringen av de olika kontrollerna så jag hade koll på hur det gick. Det var en fantastisk känsla att stå där vid målet och se åkarna som åkt nio mil spurta in i mål (ja, de flesta gjorde faktiskt det). Runt om stod alla hejande anhöriga och flera köpte segerkransar, gick in på upploppet och hängde kransen över sina nära och käras halsar.
Man såg verkligen skillnad på inställning hos löparna. Vissa stakade för fullt för att få en så bra tid som möjligt medan andra lugnt lät sig bekransas och ställde sig sedan för att bli fotograferade. På upploppet!!! Som tur var för alla övriga fanns det gått om plats att passera. Speakern ropade löpande ut glada tillrop till dem som gick i mål och namngav också vissa av dem som passerade med hemmaklubb och allt. I en annan högtalare hojtade de meddelande till olika personer som de letade efter. Det blev riktiga historier där. Först var det ett meddelande från sonen som ropade efter sin mamma. Efter en stund kom ett meddelande där mamman ringt in och de ropade då efter sonen för att han skulle återvända till träffpunkten. Det fanns många berättelser som bara väntade på att bli skrivna... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar