Om jag ändå låtit bli

Om jag ändå låtit bli är titeln på en debut av Anders Elisson och Daniel Strabhaar. Den handlar om den föredetta banktjänstemannen Niklas som dras in i skumma affärer. Det slutar med att han åker iväg till Bosnien på jakt efter miljoner där allt går fel.

Det är alltid lite ledsamt att recensera en bok som du inte kan rekommendera andra att läsa. Extra ledsamt blir det när det finns potential i berättelsen som inte kommer till sin rätt. Just så är det med den här boken. Det finns en bra grundstory som skulle kunnat bli riktigt spännande. Det är en bra titel och ett bra omslag. Sista scenen är också riktigt bra. Hade resten av boken varit skriven på den nivån så hade antagligen boken blivit riktigt bra.

Det som främst brister är grammatik, stavning och berättarteknik. Med hjälp av en duktig lektör och bra korrekturläsare så hade boken blivit så mycket bättre. Det berättartekniska handlar mycket om att det saknas gestaltning. Alltför mycket får vi veta genom tankar och genom att berättaren berättar vad som hänt. Framförallt är det problemet stort när det gäller scenerna i Sverige. När väl resan till Bosnien börjar så blir berättandet bättre.

Niklas är väl den karaktär som vi får lära känna bäst, men inte heller han känner jag att jag kommer riktigt nära. De andra karaktärerna är ganska platta. Jag har lite svårt för Niklas som karaktär. Dels är han ganska gnällig och dels har han en något märklig syn på människorna runt honom framförallt kvinnorna. Nu behöver man inte gilla alla karaktärer i en bok, men jag hade föredragit om han hade haft någon sympatisk egenskap.

Sammanfattningsvis kan jag inte rekommendera boken. Den är för min smak helt enkelt för dålig berättartekniskt. Det finns ändå en del potential i berättelsen så om den kunde förbättras till samma nivå som sista scenen så tror jag att unga män (tonåringar och unga vuxna) som vill ha något spännande och lättsmält hade kunnat uppskatta den. Förhoppningsvis kan det göras till nästa utgåva.

Ni kan hitta boken på bokus och adlibris.