onsdag, januari 26, 2011

Genrer i litteraturen

Efter Desirées inlägg om sin bok som spänner över flera genrer, se http://desireefredlund.blogspot.com/2011/01/spanner-over-flera-genrer.html, skrev Hans-Olov Öbergs, Kalla kulor förlag ett inlägg om genrer i litteraturen, se http://hansolov.wordpress.com/2011/01/25/det-har-med-genre-i-litteraturen/, där han tog upp problematiken med att märkas bland alla böcker som ges ut. Han sammanfattar det hela med Det gäller att sticka ut. Att vara tydlig. Att vara lätt att förklara.
Genrer kan hjälpa till med det.

Samtidigt som jag delvis kan hålla med Hans-Olov. Om jag ska läsa en bok av en författare jag sldrig hört talas om kan genrer hjälpa mig att gissa om det är en bok för mig.
Så kan jag delvis hålla med Desirée om att om förlagen är alldeles för strikta med att en ny bok måste passa in i en viss genre är det en risk för alltför stor likriktning och alltför lite nytänkande.

Det finns ytterligare en problematik kring genrer som är en smula intressant...
Att passa in en berättelse i en viss genre är lite som att sätta en etikett på den; deckare, romantik,... Det får mig att tänka på de etiketter vi sätter på människor; analytisk, smart, dum, snål,... Jag har alltid hatat etiketter. Delvis därför att jag alltid känner att de är falska. Det är ingen som enbart är snäll eller smart eller något av de andra etiketterna. På samma sätt lånar ofta berättelser drag från flera olika genrer, romantisk deckare i historisk miljö. Är det romantik, deckare eller historisk roman? (Jag har förresten full förståelse för Sniffs svårighet att bestämma hur han ska kategorisera de olika knapparna i hans knappsamling... ;-) ).

Dessutom har vi mängder med olika subgenrer. Hur specifika ska vi vara? Och vilka begränsningar ska vi ställa upp för att en berättelse ska räknas in i en viss genre? Hörde en intervju med en författare (som tidigare gett ut flera böcker) som av sitt nya förlag fick veta att hon måste bestämma vilken genre boken skulle vara i(romantic comedy, erotica). Om den skulle vara erotica var hon tvungen att ta bort att huvudpersonen hade familj. Familj och barn får inte förekomma i den genren tydligen. Skulle det vara en romantic comedy fick hon inte ha med målande sexscener. Ev sexscener skulle fokusera på känslorna och inte vad de gjorde. Så nu höll hon på att skriva om hela boken till en romantic comedy.

Jag tror personligen inte att du ska begränsa dig när du skriver berättelsen. Och jag misstänker faktiskt att det är något av ett svepskäl när förlaget skyller på genre. Däremot tror jag att vi måste kunna förklara vad det är för en typ av bok, men det räcker inte med en genrebeteckning för att göra det.

2 kommentarer:

Perny sa...

Håller med i det du säger. jag personligen kan ha lite problem med att passa in mina i en speciell genre då de går allt för mycket över gränserna. Det jag kan känna när jag läser hur hårt strikt det är med de olika genre med om huvudpersonen får ha familj eller hur mycket sex det är beskrivet i boken verkligen bakbinder författaren.

Om jag beskriver huvudpersonen med familj så skulle familjen troligen ha allt för mycket med storyn att göra för att jag bara skulle kunna plocka bort den utan att hela budskapet i berättelsen försvinner.

Ponnymamman sa...

Det är svårt om man ska tänka för mycket på såna saker som genrer när du skriver boken. Förhoppningsvis finns det förläggare som kan se bortom genrer. Det kommer ju nya... ;-)