Dags för förstaläsare

Har jobbat intensivt med att få redigeringen klar så att Förlora för att vinna ska bli klar för förstaläsare och idag spräckte jag målsnöret... :-)

Det är säkert mycket arbete klart för jag misstänker att jag få en hel del synpunkter, men det känns bra att den är tillräckligt klar för att läsas av någon annan än mig. Jag är mycket spänd på den feedback jag kommer att få.

Förlora för att vinna handlar om:
Sophie har blivit skickad till Vailao som diplomat trots att hon inte har några diplomatiska färdigheter. Efter en tvekande start har samtalen kommit igång mellan Sophie och Raolal som är hennes kontaktperson. Sophie inser efter ett tag att allt inte är som invånarna berättat för henne och hon dras in i den konflikt som härjar på planeten samtidigt som hon försöker hantera de missförstånd som uppstår.

Är du intresserad av att läsa och ge kommentarer är du välkommen att höra av dig

Lästa böcker...

Några böcker som jag läst de tre senaste veckorna syns på bilden ovan.

Conn Igguldens bok är fjärde boken i hans serie om Djingis Khan och utspelar sig när hans son tagit över som khan. Serien är väldigt bra och intressant. det är inte en biografi utan en skönlitterär bok baserad på Djingis Khan och hans liv. Det innebär att författaren ar ändrat ordningen på visa slag och gjort andra ändringar för att det ska bli en bra berättelse. Böckerna är spännande och ger också en känsla av hur det var att leva i den kulturen. Rekommenderar den starkt.

De två senaste böckerna om Artemis Fowl finns också med på bordet ovan. De böckerna kan väl närmast beskrivas som action fantasy. Riktigt, riktigt bra! Men börja med första boken i serien som heter enbart Artemis Fowl om ni inte läst dem innan.

Istället för ensam finns en recension av i ett tidigare inlägg.

Dolda djup är första boken i en ny serie av Ann Cleeves. Den tidigare serien som började med Svart som natten fick hon pris för. Den här boken är inte riktigt lika bra som hennes tidigare, men ändå väl värd att läsa.

Den sista boken Nostradamus försvunna profetior är en spännande bok i stil med Da Vinci koden. Väl värd att läsa och perfekt för en dag på stranden.

Vad har ni läst den senaste tiden?

Vad är kvalitet eller surt sa räven om rönnbären...

Lyssnade just på en podcast som pratade om hur du kan hantera de tillfällen när det känns som du aldrig kommer att lyckas. Ett intressant ämne som jag nog återkommer till, men det som triggade det här inlägget var starten på diskussionen. Det visade sig nämligen att en av dem som pratade hade sett enormt mycket reklam för Twilight och tyckte det var knäckande att någon som inte ens skrev bra kunde lyckas. Han hade INTE läst böckerna. Faktum är att det har jag och de är inte dåligt skrivna. De är faktiskt riktigt bra.

Den här diskussionen fick mig att fundera på vad som egentligen är hög kvalitet när det gäller böcker för vi har alla olika smak. Varje bok riktar sig till en viss målgrupp och skrivs i ett visst sammanhang. Det är det som gör att vissa klassiker upplevs som rätt tråkiga idag. De kommenterar företeelser i samtiden som kanske inte alls finns idag och då blir resultatet milt sagt blekt. Det är också så att sättet att skriva har ändrat sig. Förr var det vanligt med den allvetande berättaren och de hade mycket förklaringar. Riktlinjen var snarare Tell, don´t show medan det idag är Show, don´t tell. Det finns naturligtvis ändå klassiker som trots dessa hinder lyckas nå fram och tala till oss idag.

Det är också så att vi har olika smak när det gäller genrer. Vissa hatar böcker där något inte är helt realistiskt medan jag gillar den typen av böcker. Jag läser en bok som en analogi över det som finns i världen och inte som något definitivt. Det gör att alla gillar inte böcker om t.ex. vampyrer.

Olika böcker talar också till oss baserat på vilken plats vi befinner oss i i livet. Det gör att trots att jag under en viss period slukade Guy de Maupassant, en annan slukade John Steinbeck och vid en tredje slukade Richard Bach knappt läser dessa författare idag. Istället är det andra jag gillar som talar mer till mig nu.

Så kvalitet är enligt min uppfattning subjektivt även om det finns vissa saker du kan peka på om du vill argumentera för din egna uppfattning. Ändå hör jag och läser ofta uttalanden om att någon författare är dålig och inte borde bli utgiven. T.ex. skrivs det mycket om att Camilla Läckberg skriver dåligt. Det gör hon inte. Hennes första bok är av naturliga skäl sämre skriven än efterföljande. Du kan se en förbättring, vilket jag tycker är en fördel att du kan se en författare fortsätta utvecklas. Hon skriver i en specifik genre och om du inte gillar den så gillar du inte hennes böcker. Låt bli att läs dem då. Sanningen är ju den att ingen som säljer i större mängder är dålig för då skulle ingen köpa deras böcker. Det finns andra författare inom samma genre som jag upplever som dåliga p.g.a. att jag inte gillar huvudpersonen och inte tycker att intrigerna är trovärdiga. Därför läser jag dem inte längre, men det finns andra som gillar dem och för dem är då samma bok bra.

Frågan är om dessa negativa uttalanden om författare som säljer mycket snarare är ett tecken på Surt sa räven om rönnbären än ett tecken på att de håller låg kvalitet för det är häpnadsväckande ofta uttalandena fälls av aspirerande författare som ännu inte fått något utgivet. Så jag tycker nog att vi alla ska låta bli att klaga på författare som blivit utgivna och fokusera på att göra våra egna böcker så bra som möjligt.

Vad tcker ni?

Våga misslyckas

Det var onsdagskväll och jag fann mig högt uppe på en häst. Det kändes osäkert när jag kortade stiglädren för att fötterna skulle kunna vila bekvämt i stigbyglarna. Kort som jag är hade jag tvingats länga dem betydligt för att kunna komma upp. Nu var det dags att rida. Vi skrittade försiktigt fram längs spåret tills det var dags för trav.

”Nu i början ska ni rida lätt”, förklarade ridläraren. ”Det innebär att ni reser er upp i stigbyglarna och sätter er ner i sadeln i takt med hästens rörelser.”
Det lät enkelt och jag klämde åt med skänklarna för att få min häst att trava. Det var inte svårt utan gick som en dans. Däremot skakade jag så att huvudet höll på att falla av. Javisst, resa sig var det för att det inte skulle skumpa. Jag tog spjärn för att resa mig, men insåg snart att det var omöjligt med den längd på stiglädren som jag hade.
”Du måste korta stiglädren”, hojtade ridläraren och det insåg jag med. Men hur skulle jag få stopp på hästen där jag krampaktigt höll mig fast i sadeln för att inte skumpa. Efter två varv lyckades jag dra i ena tygeln tillräckligt för att stanna. Resultatet kunde summeras i en dråplig syn för de talrika åskådarna till denna övning samt två sönderslagna händer.

Vad har nu denna historia gemensamt med att våga misslyckas? Eller för den delen med idéer och entreprenörskap? Kanske mer än vad du tror. Att kunna rida har varit min dröm sedan jag var en hästälskande tioåring. Jag började inte då för jag tyckte jag var för gammal att börja rida! Därför börjar jag istället 26 år senare. Det är alltför ofta rädslan för vad andra ska tycka och rädslan för att misslyckas hindrar oss att testa våra idéer. Idéer är nog bra, men de får sitt värde först när de brukas. För att lyckas utvecklas, skapa nya affärer, fullfölja våra drömmar måste vi våga misslyckas. Allting av värde innebär att ta risker och finns risker kan vi också misslyckas. Därför måste vi våga misslyckas. Ju fler misslyckande, ju fler försök har vi gjort och desto större chans har vi att slutligen lyckas.

Det är därför jag är tillbaka på onsdag och försöker trava igen. Men tro mig, denna gång ska jag kolla stiglädrens längd innan jag börjar …

(Krönika 2005)

Recension: Istället för ensam

Jag kom hem från DuoDitos Bokscen med ett recensionsexemplar av Istället för ensam av Teresa Jörgensen i handen. Min tanke var att spara den till helgen, men jag kunde naturligtvis inte låta bli att glutta i den på väg hem. Det slutade med att jag läste hela boken utom sista kapitlet innan jag lyckades släcka och det sista kapitlet läste jag innan frukost. Behöver kanske inte säga att den var svår att lägga ifrån sig… ;-)

Istället för ensam är en bok som griper tag och som finns kvar i tankarna länge efter att jag väl lyckats lägga ifrån mig boken. Den handlar om Sara och Kevin som är 12 år, går i samma klass och som trots att de på ytan upplevs som väldigt olika har en mörk hemlighet gemensam. Så fort någon säger att det är en bok med människor med problem brukar jag dra öronen åt mig. Jag gillar nämligen inte tröstlösa böcker. Det var först när jag hörde Teresa berätta om boken som jag blev nyfiken och jag insåg snart när jag började läsa boken att det här är ingen eländesbok. Det handlar i och för sig om Sara och Kevin som har ett svårt problem och det är inte löst i slutet, men situationen blir bättre och det är en bok full med hopp. Den är skriven med ett språk som passar målgruppen (som jag bedömer är mellanstadiet upp till högstadiet), dialogerna är realistiska och beskrivningarna förflyttar mig tillbaka till min egen skoltid. Skolmiljön känns väldigt verklig och situationen med lärare och kompisar som inte ser vad som finns framför dem är skrämmande välbekant. Jag rekommenderar den starkt till alla ungdomar i mellanstadie- och högstadieåldern både för att berättelsen griper tag i dig och för att den är relevant för alla även om du inte har samma problem som just Sara och Kevin.

När jag sedan tittar vidare på formen snarare än innehållet är omslagsbilden bra och fångar min uppmärksamhet direkt. Baksidestexten är också bra om jag bortser från sista stycket. DuoDito som förlag vänder sig i första hand till vuxna läsare, men den här boken är så bra att jag hoppas att ungdomar hittar den. Jag är rädd att det sista stycket som säger: ”En bok för barn men också för vuxna. Alla som på något sätt jobbar med barn bör läsa den!” riskerar att få ungdomarna att ställa tillbaka den i hyllan och det vore jättesynd! Vuxna behöver också läsa den. Den är så pass bra skriven och med ett så angeläget innehåll att den är lämplig för t.ex. lärare och andra som arbetar med barn. Det kan kanske få dem att se mer än vad de gör idag. Det budskapet borde man kunna få fram utan att det står på boken. På så sätt kan man nå båda målgrupperna. En annan sak som stör är trycket av fotografierna inuti boken som kunde vara bättre. Jag är inte heller förtjust i de mjuka pärmarna. De gör att boken väldigt snabbt blir ful och känns mer kurslitteratur än riktig bok. Men det är små saker i sammanhanget.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det är en väldigt bra bok som är en bra present till barn och ungdomar i mellanstadie- och högstadieåldern.

Vinnaren av kämpa för sin dröm...

Insåg att jag missat att publicera vinnaren av Desirées novelltävling som jag var jury i (Lugn vinnaren vet och alla som finns på 1av3 vet... ;-) )

Vinnaren av Kämpa för sin dröm blev Havets lockelse av Elisabeth Ivarsson! :-)

Desirées motivering:
- Att kämpa för sin dröm är ingen lek. Det vet Jazmin. Hon har längtat, rymt hemifrån, tjatat. Dessutom hade hon försökt lära sig allt om fiske. Och när dagen kom var hon redo. När möjligheten låg framför henne ryckte hon in. Redo att slåss mot vädrets makter och för sin dröm. Det här handlar om Jazmin, men också om alla andra som hoppas och längtar. Men det behövs mer än hopp. Det visste Jazmin - vet du?

Min motivering:
- Havets lockelse är inte bara en novell som gör mig glad och får mig att tro på möjligheten att få sina drömmar uppfyllda. Det är också en novell som pekar på vad som krävs för att lyckas. Du måste skaffa dig kunskaperna för att lyckas på samma sätt som Jazmin tar reda på allt hon kan om fiske och sälja fiskarna. Du måste också vägra att ge upp trots att andra motarbetar dig på samma sätt som Jazmin vägrar ge upp trots att alla säger till henne att en chica inte kan bli fiskare. Och slutligen du måste göra något på samma sätt som Jazmin tar tag i situationen och räddar fiskarna när stormen är på väg. Utan någon av dessa nyckelkomponenter hade hon aldrig lyckats uppfylla sin dröm.



Vinnarnovellen och omdömena hittar ni här.

det är en mycket bra novell så gå in och läs! :-)