Rösta i nutidsnovellen!

Min novell Lera på blanka skor har blivit utsedd som wildcard i nutidsnovellen. De två wildcard som får flest röster kommmer med i nutidsnovellantologin. Gå till Läs och rösta på din favorit bland våra wildcards.

Du kan också rösta på vem som ska bli Nutidsnovellmästare på Vem blir årets Nutidsnovellmästare?

Så gå in och läs och rösta!

Vad ska jag kalla bifigurerna?

Ibland upplever jag att det är besvärligt att bestämma sig för vad jag ska kalla bifigurerna. Som exempel: I FFAV finns det ett avsnitt i berättelsen där huvudpersonen tas tillfånga av vakter. Det är en grupp av vakter och det finns knappast någon anledning för dem att presentera sig för huvudpersonen, men framförallt en av dessa vakter tar en lite större roll och jag måste kalla honom något. Jag kan inte bara kalla honom vakten för då kan han blandas ihop med övriga. En av vakterna är inte heller så bra för det är flera händelser där han är inblandad och jag vill att det ska vara tydligt att det är samma vakt. Namn är inte särskilt realistiskt, eftersom det inte finns någon anledning för honom att presentera sig för sina fångar. Eventuellt skulle man kunna höra det när någon av de andra säger något till honom. I nuläget har jag kopplat en beskrivning för att identifiera honom, men det känns väldigt klumpigt. Typ vakten med röda jackan.

Någon som har några idéer? Hur behandlar du dina bifigurer som måste omnämnas, men har en så pass liten roll att de inte har något namn?

Tacksam för idéer... :-)

Efterfrågas feedback på min twitterberättelse

Som ni säkert sett har jag påbörjat en twitterberättelse som ni får tweet efter tweet om ni följer mig på twitter. Det är något av ett experiment och därför vill jag väldigt gärna ha feedback.

Varför hag jag då valt att skriva på det här sättet?
Att skriva handlar mycket om att lyckas suga in läsaren i berättelsen så du inte vill lägga den ifrån dig utan tänker bara ett kapitel till ända tills den är slut. För att åstadkomma det måste du skapa spänning, men också gestalta vad som händer för annars blir det inte intressant. Berättelsen jag valt att skriva som twitter är en lite absurd berättelse som är kul att skriva (och förhoppningsvis att läsa). Nu när jag skriver den på twitter gäller det att varje tweet driver beättelsen framåt ett steg samtidigt som den håller spänningen vid liv. Det här måste jag åstadkomma med få ord. Det gäller alltså att få en ekonomi i skrivandet. inte helt lätt... ;-)

Min förhoppning är att berättelsen ska var kul och givande att läsa. samtidigt är det ett experiment, eftersom jag aldrig skrivit i så små snuttar. Jag tar därför gärna emot synpunkter.

Så nu när vi kommit en bit på väg...
Vad tycker ni om Jag vill inte rädda världen?
Fungerar det att få en berättelse i så här små doser?
Vad tycker ni om takten jag publicerar berättelsen i?
Jag har valt att lägga upp det som kommit ut av berättelsen här på en sida på min blogg. Är det bra eller helt onödigt?
Jag är jättetacksam även för alla andra synpunkter ni kan tänkas ha... :-)

Vad ska första meningen åstadkomma?

Jag har tittat på ett antal exempel på första meningar i böcker och nu är det dags att fundera hur en bra första mening ska vara. Den där meningen har så mycket som den ska åstadkomma. Den ska:
- Fånga intresset hos läsaren
- Få läsaren att vilja läsa vidare
- Ställa frågor till läsaren som han/hon vill få besvarade
- Antyda genre
- Gärna introducera huvudpersonen och hans/hennes dilemmma

Det är inte lätt att åstadkomma allt det med en enda mening!
Vad säger du? Vad ska en första mening åstadkomma? Håller du med om mina punkter ovan? Och hur gör du för att lyckas med första meningen?

Hur genomför jag redigeringen av första draften?

Som jag sagt tidigare har jag just påbörjat redigeringen av FFAV. Det var den berättelse som jag påbörjade för NaNoWriMo och sedan fortsatte att skriva på tills den var klar (drygt 100 000 ord). Den här första draften får ingen annan läsa, eftersom den är skriven i ett flöde och min farhåga var att den inte ens skulle hålla ihop. Det gör den, men jag ville ändå förbättra den innan jag låter någon annan läsa den och ge kommentarer. Det jag tänkte berätta om idag är just vad jag gör under den här första redigeringen för att få fram draft 2 som jag kan släppa till en förstaläsare.

Mitt första steg är att låta berättelsen vila för att kunna se på den med fräscha ögon. Därefter har jag läst igenom hela boken och delat upp den i scener. Det här gör jag dels för att få en översiktlig bild av vad som inte fungerar i boken och vad som fungerar. Scenerna lägger jag sedan in i en storygrid. Det gör att jag lättare kan se hur boken är uppbyggd, scener som saknas och behov av att flytta om i berättelsen. Det innebär att jag nu koncentrerar mig på de stora dragen i boken och vad som behöver göras där. Som exempel är det början som jag vet inte fungerar i sitt nuvarande skick och därför funderar på om jag ska skriva om den eller helt enkelt stryka början och låta scen 2 bli den nya starten. Ett annat exempel är att jag tror jag bör möblera om när i tiden två olika problem blir lösta.

När problemen med de stora dragen i berättelsen är lösta går jag in på gestalterna. Här gäller det mycket att se om de är konsekventa, ge dem mer kött och blod och försöka ge dem varsin distinkt röst. När jag känner mig någorlunda nöjd med dem går jag in på beskrivningar och se var mer beskrivning behövs eller mindre för att få upp tempot.

Först nu går jag in på formuleringar, uppbyggnad av meningar etc. Det är här jag läser högt och justerar. Försöker formulera om det som inte känns tillräckligt fräscht. Rensar bort adverb och alla dessa onödiga ord som jag har en viss tendens att strö över mina texter. Dessutom försöker jag hitta de ålderdomliga ord som jag använder, men ingen annan vettig människa.

Sedan är texten klar för att läsas av en förstaläsare och få en bild av vad någon annan tycker om berättelsen. Tills dess är det en lång väg... :-)

Novelltävling: Att kämpa för sin dröm!

Vill påminna om novelltävlingen som jag är jury för: Attt kämpa för sin dröm.
Novellen ska vara inne senast 10 maj så ni har lite tid kvar att få ihop den. Skriv en novell som passar för de stunder så det känns som om det är omöjligt att lyckas. En novell som får mig att känna: Ja, jag kan också lyckas! och beslutsamt gå tillbaks till skrivbordet och fortsätta kämpa. Kort sagt en novell som väcker entusiasm.

Din uppgift är att skriva en novell på temat: att kämpa för sin dröm. Novellen ska vara på runt 1000 ord, dvs ca 3 A4-sidor.

Jury: Desirée Fredlund och och Eva Holmquist

Deadline: 10 maj. Skicka in din novell till: skog.bo@hotmail.com. Skriv Novelltävling i rubrikraden.

Pris: Ett bokpaket bestående av böcker som Desirée och hennes skrivarvänner skrivit.

- Desirées Skrivinspirationsbok som handlar just om att kämpa för sin dröm, kommer i maj på förlag Duodito. Desirées blogg
- Helena Dahlstrands Älskade ungar. Förlag Duodito.
- Sanna Juhlins Memento Mori - minns att du ska dö. Förlag Ord Text Mening Sannas blogg
- Ronnie Lundins Ivar Hamarsman - Rikaste mannen på Fårö. Förlag Boklyan. Ronnies blogg
- Maria Engelwinges debutroman En shot till tack som kommer ut i maj. Förlag Ord Text Mening. Marias blogg

LYCKA TILL!!!

Intressant diskussion om förlagens framtid

Det pågår en intressant diskussion om förlagens framtid på debutantbloggen, se Hur ska förlagen överleva i en orolig framtid?

Första meningar igen...

Förra gången hade jag förstameningar tagna från äldre böcker. Den här gången blir det enbart från böcker skrivna på 2000-talet. Vi får se om ni ser någon skillnad... ;-)

I första boken kan man säga att det finns två första meningar. En i förordet och sedan en när boken egentligen börjar. Är själv inte jätteförtjust i förord och prologer, men vi får se hur författaren lyckas här...

Det kändes som om jag var fånge i en fruktansvärd mardröm, en sådan där man måste springa tills lungorna sprängs men ändå inte kan röra sig tillräckligt fort.

Jag var nittionio komma nio procent säker på att jag drömde.

Min favorit här är definitivt det andra alternativet. Det som börjar där boken egentligen börjar. Den meningen får mig att le. Den gör mig nyfiken på varför hon tror att hon drömmer och om det verkligen är en dröm medan den andra känns mer som något jag läst tidigare. Berättelsen berättas i första person och vi är där med personen. Förordet ger tankarna att det är någon form av skräck och jag misstänker att ni inte blir alltför förvånade när jag talar om att det är början på Stephanie Meyers När jag hör din röst (andra delen i Twilightsagan som förresten är riktigt bra).

Carlstens fästning tronade högst upp på Marstrandsön över det salta västerhavet.

Den här boken börjar på ett helt annat sätt med en ganska anonym beskrivning av platsen. Jag är själv inte jätteförtjust i den här början även om jag tycker väldigt mycket om boken. Början ger definitivt intryck av att berättelsen kommer att utspelas i tredjeperson. Än vet vi inte vilket avstånd berättaren kommer att ha till det som berättas. Boken är själakistan av Ann Rosman.

Vilken av ovanstående tycker ni bäst om och vad tycker ni om förord?

Följ min twitterberättelse

Har tänkt starta en twitter berättelse som skapas samtidigt som ni kan följa den via twitter. Inläggen lägger jag sedan upp på en separat sida på den här bloggen så att om man missat början kan gå tillbaka och läsa. Berättelsens titel är Jag vill inte rädda världen! och handlar om en kvinna som utan förvarning blir utsedd att rädda världen från ett fruktansvärt hot. För att lyckas med det får hon också krafter som hon varken vill ha eller bemästrar, men när hon väl blivit utsedd är det ingen annan som kan ta uppgiften så hennes val är att antingen försöka rädda världen trots att hon inte alls har lust eller också strunta i alltihop. Kommer hon att anta utmaningen och lyckas hantera sina nya krafter i tid samtidigt som hon måste dölja sin uppgift för sin familj?
Följ berättelsen via mitt twitterkonto: @evaholmquist med #Villinte

Novelltävling

Har hastigt och lustigt blivit jury i Desirées novelltävling, se http://desireefredlund.blogspot.com/2011/04/min-egen-noveltavling-har-startat.html och http://1av3.se/profiles/blogs/novelltaevling-3?xg_source=activity

Din uppgift blir att skriva en novell på temat: att kämpa för sin dröm. Novellen ska vara på runt 1000 ord, dvs ca 3 A4-sidor.

Jury: Desirée Fredlund och och Eva Holmquist

Deadline: 10 maj. Skicka in din novell till: skog.bo@hotmail.com. Skriv Novelltävling i rubrikraden.

Pris: Ett bokpaket bestående av böcker som Desirée och hennes skrivarvänner skrivit.

- Desirées Skrivinspirationsbok som handlar just om att kämpa för sin dröm, kommer i maj på förlag Duodito. Desirées blogg
- Helena Dahlstrands Älskade ungar. Förlag Duodito.
- Sanna Juhlins Memento Mori - minns att du ska dö. Förlag Ord Text Mening Sannas blogg
- Ronnie Lundins Ivar Hamarsman - Rikaste mannen på Fårö. Förlag Boklyan. Ronnies blogg
- Maria Engelwinges debutroman En shot till tack som kommer ut i maj. Förlag Ord Text Mening. Marias blogg

LYCKA TILL!!!

Jag är väldigt nyfiken på era bidrag så glöm inte att skicka in! :-)

Första meningen...

Första meningen i en bok är viktig för att läsaren ska läsa vidare. Det är i alla fall vad de flesta säger. Själv brottas jag lite med det för tillfället eftersom jag vet att början på FFAV inte är bra, har en annan idé om början som jag inte heller är helt förtjust i och inte riktigt vet hur jag ska komma vidare där. Av den anledningen tänkte jag ägna några bloggposter åt första meningen.

Jag minns så väl dagen, mor gifte sig.
Det är väl knappast någon som inte känner igen meningen som den första i romanen Mor gifter sig av Moa Martinson. Titeln finns ju till och med där. Vad säger oss då meningen? Ja, vi har ju de mest uppenbara sakerna och det är att det är en berättelse som är skriven i första person och att det för denna person är en omvälvande händelse att hennes mor gifter sig som troligen på något sätt kommer att forma hennes liv. Vi ser också att det är en historia där huvudpersonen berättar om sitt liv. Jag skulle dra slutsatsen att det troligen är en realistisk berättelse och troligen en arbetarberättelse skriven från ett kvinnoperspektiv även om jag där kan färgas av att jag läst Moa Martinson. Vi vet i alla fall att berättarens mor är i den situation att hon kan gifta sig. Med andra ord är hon antingen ogift eller skild. Och det är väl det som gär att jag drar slutsatsen att det är frågan om kvinnlig arbetarlitteratur.

I skymningen en mycket het dag i början av juli lämnade en ung man sin kammare, som han hyrde vid S-gränd, steg ut på gatan, och började långsamt och nästan obeslutsamt gå bort mot K-bron.
I denna mening är nästan det första jag slås av S-gränd och K-bron och att mannen benämns ung man. Det här känns som början på en berättelse som är lite mer på avstånd än vad som är brukligt nu förtiden. Den här historien berättas inte av en berättare som deltar i historien utan av en berättare som iakttar. I en modern roman är ofta gränder och broar namngivna och sällan namngivna med bokstäver. Början ger därför ett mer ålderdomligt intryck. Jag hade inte känt igen meningen som den första i Brott och straff av Dostojevskij.

Året 1866, kännetecknades av en märklig händelse, ett gåtfullt och oförklarligt fenomen, vilken alla utan tvivel ännu har i minne.
Även den här meningen hör tydligt ihop med en äldre bok. Däremot ger det inte samma intryck av att att höra till en realistisk berättelse som de andra. Den här meningen pekar på inledningar av fantastiska händelser. Som ni säkert har gissat är det också första meningen i en science fiction berättelse av jules Verne, En världsomsegling under havet. Även den här historien ger intryck av att berättas av en allvetande berättare även om vi skulle kunna ha fel. Det är kanske huvudpersonen som ger oss den här informationen.

Det här var tre meningar som kommer från böcker som inte är samtidigare. I nästa blogginlägg om första meningar kommer jag att titta på meningar från samtidiga böcker. Vad tycker du förresten? Får någon av meningarna dig att läsa vidare? Och vad anser du är viktiga komponenter i en bra första mening?

Var kommer idéerna från?

Har vid flera tillfällen hört personer fråga sig hur författare får sina idéer. Oftast kommer sig frågan från personer som inte skriver själva, men eftersom den är så vanlig tyckte jag att det är intressant att diskutera kring den.

Problemet för min del har aldrig varit brist på idéer och när jag pratar med andra som skriver upplever jag att det är samma sak för deras del. Däremot kan det vara svårt att få tiden att utveckla alla idéer som flödar, men det är en helt annan fråga som vi kan titta på en annan gång. För alla dessa idéer som poppar in i huvudet måste ju komma någonstans ifrån, eller...

En del tror att idéerna kommer från Gud och/eller ett väsen utanför dig själv medan andra mer anser att de kommer från dem själva. Jag är av den åsikten att idéerna triggas av stimulans utifrån, men skapas av oss själva. Det gör att jag är intresserad av vad det är som triggar mig. Här tror jag vi alla är olika.

En stimulans som vi alla drar ifrån är naturligtvis livet självt. Bara det att vi lever och interagerar med andra ger oss idéer. En annan stor stimulans för min personliga del är vetenskapliga upptäckter, t.ex. att placebo effekten också kan fungera så att om en läkare övertygar oss om att vi har en viss sjukdom kan vi utveckla alla symptom och också dö av den sjukdomen. Historien är också en stor inspirationskälla med händelser, kultur och hur människor levt för länge sedan. Platser kan också inspirera och ge idéer. Etc etc etc För källan till idéer känns oändlig.

Ofta för min del föds idéerna i kombinationen av två eller fler saker. Det gör att ju fler olika intryck jag ger mig själv desto fler idéer får jag. Vi behöver alltså inte bara ge tid för att skriva för att bli en bra författare utan också ge tid för nya intryck, kunskap och erfarenheter. Vi måste fylla på...

Hur gör ni för att fylla på källan med idéer?

Intervju med Eva Holmquist - en helt vanlig författar wannabee

Hej!
Jag har gjort intervjuer med olika personer som har något av intresse att berätta för oss som gillar att skriva. Nu är det dags att prata medd en helt vanlig författar wannabee, dvs mig själv... ;-)
Så Eva, hur kom det sig att du började skriva?

Egentligen har jag alltid skrivit. Min första bok består bara av en mängd ord för det var innan jag lärt mig skriva så jag skrev de ord jag lärt mig i den ordning jag tyckte det blev snyggt. Av förrståeliga skäl har jag aldrig skickat in den till ett förlag. Nästa försök var på lågstadiet då jag och några kompisar skrev en berättelse och ritade till om en flicka som rymde hemifrån. Den var inte många sidor, men vi var väldigt stolta över den. Därefter blev det en mängd "böcker" varav många hängdes upp på Bokträdet i skolan. Jag tror att många av oss som kriver har mängder av dessa tunna böcker liggande i kartonger hemma. Någon gång har jag tänkt läsa igenom dem igen. I vilket fall senare blev det spridda dikter och kortare berättelser och påbörjade romaner, men det blev inget som jag själv tyclte var helt färdigt. Det var först runt 2000 då jag inspirerad av en berättelse jag hittat på till sonens födelsedag skrev Anders och draken medan kursdeltagarna höll på med en övning. Den var den första berättelse jag faktiskt skickade in till ett förlag även om den aldrig blev accepterad. Efter det skrev jag Hästar på vift åt min dotter som ville ha böcker som hon kunde läsa själv och som handlade om det hon var intresserad av, dvs hästar. Efter det har jag fortsatt att skriva...

Det låter som om du har mycket gemensamt med många andra författar wannabees. Detaljerna skiljer sig, men det är ändå i stort samma resa. Hur många och vilka böcker har du slutfört så att det är enligt din mening i publiceringsbart skick?

Det är Anders och draken som är tänkt att vara en bilderbok. Hästar på vift är en bok för flickor i åldrarna 8 till 12 år som gillar hästar och är utgiven på ett litet förlag som heter HLT. Därefter kom En revia i tyget som är en spänningsroman som du kan köpa på vulkan.se. Därefter har vi Kedjor känns bara när du rör dig som är en science fiction berättelse för ungdomar. Den utspelar sig på ett flergenerationsskepp och handlar om kampen att få göra vad du själv vill och inte vad andra bestämmer åt dig. Den utspelar sig i ett slutet samhälle där inget oliktänkande tillåts, men där olika individer börjar kämpa för det som de tycker är rätt. Den senaste boken som jag slutfört heter Den slutliga lösningen och kan karakteriseras som antingen science fiction eller urban fantasy. Det är också en ungdomsbok som handlar om Lewis som fötts med magiska krafter i en tid då all magi straffas med döden. Den är för närvarande utskickad och jag väntar svar från förlag.

Det låter som om du skriver en helt del science fiction/fantasy. Hur kommer det sig?

Mycket av de frågeställningar jag vill utforska kan bli tydligare pm du placerar dem i ett annat samhälle än där vi lever. Som i Kedjor är det just att en liten grupp av människor tillbringat så lång tid på rymdskeppet som gjort att samhället blivit så stelt som det blivit. Hade den utspelats på jorden idag hade du inte kunnat undvika kontakter med omvärlden. Här finns inte den möjligheten och det gör därför konflikten allvarligare och risken större. Jag tror att genren delvis styrs av de teman som du vill utveckla och mina teman är lättare att utforska i en värld som kan ses som en analogi till vår.

Intressant. Det här med teman och om de har en koppling till genre är något som jag ska titta närmare på. V får avsluta för den här gången, men jag återkommer gärna för att fortsätta vid ett senare tillfälle.
Tack för intervjun!

Tack själv! :-)