Gör du en outline innan du skriver berättelsen?

Det finns många författare som gör en detaljerad outline innan de skriver berättelsen, dvs scen för scen beskrivning, och det finns också många som råder dig att göra det för att berättelsen ska bli så bra som möjligt. Själv gör jag inte det, vilket inte innebär att jag struntar i outline helt och hållet.

De gånger då jag försökt börja med en detaljerad outline för att skriva berättelsen sedan har jag utan undantag fastnat på vägen. Jag blir helt enkelt uttråkad när alltför mycket är bestämt i förväg. Det där magiska uppstår inte heller på samma sätt. Av den anledningen har jag slutat att försöka skriva en outline i förväg.

Trots det använder jag outline, men jag gör det inte innan jag skrivit berättelsen. Jag har i grova drag använt två arbetssätt vid de tillfällen då jag slutfört berättelsen. I det ena fallet skriver jag scener som inte nldvändigtvis måste komma i ordning. Dessa scener kan jag flytta omkring och komplettera med andra scener tills jag har en fullständig berättelse. I det här fallet har jag använt outline för att få ett grepp om ordningen mellan de olika scenerna och den övergripande strukturen. Det har i sin tur gjort att jag gjort förändringar för att berättelsen ska bli bättre. När jag varit nöjd med helheten har jag sedan gått in och redgerat boken från början till slut för att finslipa. I det andra arbetssättet har jag flödesskrivet hela berättelsen från början till slut. Därefter har jag gått igenom scen för scen och gjort en outline. Även i det här fallet är outlinen ett verktyg för att se den övergripande strukturen för att kunna se och göra nödvändiga förändringar.

För min del fungerar det här sättet att använda en outline på väldigt bra. Hur gör ni? Använder ni outline och i så fall gör ni det innan berättelsen skrivs eller senare?

Drakhornet som podcast

Oskar Källner har släppt sin bok Drakhornet som gratis podcast, se http://debutantbloggen.wordpress.com/2011/03/14/ar-jag-forst-i-sverige/. Det är vanligt i USA, men ännu så länge inte så vanligt i Sverige. Som jag tidigare sagt gillar jag podcast skarpt och laddade därför ner och prenumerade på Drakhornet så fort jag såg att han lagt ut den.

Det är en mycket välskriven ungdomsfantasy som utspelar sig i Kilsbergen tidigt 1800-tal. Än så länge har jag provlyssnat på de två första kapitlena och de är spännande med högt tempo. Oskar avslöjar lagom små bitar av bakgrundshistorien löpande och jag ser verkligen fram mot nästa kapitel. Om ni känner någon som gillar ungdomsfantasy skulle jag definitivt köpa boken till dem. Det är den värd! :-)

Hedersomnämnande i nutidsnovellen

Blev jätteglad när jag såg att jag fått ett hedersomnämnande för min novell Lera på blanka skor! :-)

Juryns motivering: Med fina penseldrag, stämningsmättad inramning och med utsökt temabehandling i impressionistisk anda skriver Eva Holmquist i Lera på blanka skor om ett av livets svåraste ögonblick.

Novellen var ett bidrag till nutidsnovellen, se http://www.duodito.se/nutidsnovellen.html, februari månads tema "Bilder av ett ögonblick" inspirerat av Impessionismen. Under dagen har ni chansen att lämna in ett bidrag till mars månads tema "Den nya världen" inspirerat av Renässansen och imorgon kommer april månads tema finnas utlagt.

Vad är svårt?

En kollega sa vid lunchen häromdagen att han inte förstod hur författare kunde komma upp med en hel handling i en bok. Jag kommenterade inte vad han sa då, men uttalandet har hängt i skallen sedan dess. Jag upplever nämligen inte det som svårt. Berättelsen spelas upp i huvudet och det är bara att hänga med. Det som kan vara svårt är att förmedla den där berättelsen du har i huvudet så att läsaren blir engagerad i karaktärerna och i berättelsen. Det är så tydligt däruppe i huvudet. Jag ser, hör och känner allt, men att sedan uttrycka det i ord på ett sätt som ger läsaren samma upplevelse är inte alltid lätt. Du måste välja vilka ord som fungerar bäst för att förmedla helheten.

Vad tycker ni? Vad är det som är svårt?

Ryggproblem...

Har inte kunnat skriva på vad som känns som en evighet, men i realiteten är 1,5 vecka. Det är ryggen som spökar igen. Alltför många timmar i bilen och framför datorn gjorde att hela ryggen låste sig och det är verkligen inte lätt att få något vettigt gjort då så det blev till att klara av jobbet och låta det fysiska skrivandet vila (även om man kan tänka en hel del på WIP (Work In Progress) är det inte samma sak). Inser mer och mer ju äldre jag blir hur viktigt det är att sköta om kroppen för att du ska kunna göra det du vill. Eftersom jag har ett jobb som innebär många timmar framför datorn är det inte helt optimalt att skriva böcker på fritiden, men det är det jag vill göra så jag måste se till att bygga upp styrkan för att minska ryggproblemen!

Hur gör ni för att se till att inte kroppsliga åkommor sätter krokben för det ni vill göra?

Intervju Mattias Johnsson (författare hamnskiftarserien)

Hej Mattias!
Du skriver ungdomsfantasy och kom i höstas ut med andra delen av Agata Wäderby och hamnskiftarna Speglarnas herre. Hur kom det sig att du började skriva ungdomsfantasy?

Egentligen var det väl så att jag bestämde mig för att se om jag skulle kunna skriva en roman överhuvudtaget. När det väl var beslutat valde jag mellan en handfull olika koncept och valet föll på en idé som jag hade skissat ner efter en mardröm några år tidigare - dvs. hamnskiftarkonceptet. Att den färdiga produkten kan beskrivas som fantasy och som primärt riktad till ungdomar är nog att betrakta som sekundärt; valet styrdes mer av lust och inspiration än av en uttänkt idé om genre och målgrupp. Tror jag ...

Lite av ett lyckokast då med tanke på att du inte bara lyckades skriva en roman utan också fick den utgiven... :-)
Jag gillar själv att läsa ungdomsböcker med inriktning mot science fiction och fantasy och det blir ofta den typen av böcker jag skriver. Hur är det för din del? Läser du mycket ungdomsböcker själv?

Jag läser faktiskt väldigt lite och när det väl händer läser jag sällan färdigt den bok jag har påbörjat. Kanske är det en slags yrkesskada men oavsett orsak blir jag så himla skrivsugen när jag sjunker ner i läsfåtöljen att jag genast hoppar upp och sätter mig vid datorn eller skissblocket i stället. Det ska dock sägas att de fåtaliga böcker som verkligen fångar mig och får mig att glömma skrivsuget för en stund ofta är ungdomsböcker, gärna med någon form av fantastiska inslag.

Då låter det som om du är väldigt produktiv... ;-)
Skriver du i fler genrer eller är det främst ungdomsböcker?

Ja, hehe ... Jag är nog mer producent än konsument i alla fall. Vad gäller genrer och målgrupper är det framför allt fantastik (saga/fantasy/sf) för barn och unga som dyker upp på skärmen när jag skriver. Jag tycker om att arbeta med symbolik och metaforer och om man har den läggningen brukar man förpassas till de facken, oavsett hur man själv ser på sina berättelser. Men jag är inte kräsfingrad. Bland de koncept som jag för tillfället jobbar på finns även en relationsroman och en mjukkokt deckare, båda primärt lämpade för vuxna läsare. Personligen tror jag inte att man som författare måste vara särskilt medveten om sådant som genretillhörighet och eventuella läsares ålder - sådana etiketter kan man gott överlämna åt andra att klistra på respektive textstycke.

Jag tror att många författare oftast skriver om samma underliggande tema och sättet man har att utforska det temat gör att det uppfattas som en viss genre. Det klokaste är nog att koncentrera sig på att skriva berättelsen du har i huvudet. Genre och åldersgrupp får man fundera på när det är dags att marknadsföra boken, vilket leder till min nästa fråga. Behöver du tänka annorlunda när det gäller att marknadsföra en bok som är riktad till ungdomar än när det gäller vuxenböcker? Och hur har ni valt att marknadsföra hamnskiftarserien?

De delar av marknadsföringen som jag har inblick i har mest med själva "paketeringen" att göra (omslagsbild, baksidestext med mera) och där sker förstås en anpassning till den målgrupp som man har valt att satsa lite (eller mycket) extra på. I övrigt är Järnringen ett litet förlag med begränsade resurser så huvudfokus för marknadsföringen är nog att få så många (och så bra) recensioner som möjligt. För barn-/ungdomsböcker siktar man kanske primärt på andra media än när det gäller vuxenlitteratur, både vad gäller papperstidningar/tv och webben ... Eller, kanske inte ... Den verkliga utmaningen är ju att få butikerna att göra plats för böckerna i sina hyllor och de litar nog mest på etablerade tyckare i de stora dagstidningarna oavsett genre och målgrupp. Det är knepigt det där med marknadsföring. Jag är glad att det finns andra som är duktiga på den biten och som dessutom tycker att det är roligt att syssla med marknadsföring och sälj. :-)

Ja, det är tur att man som författare kan få hjälp av dem som kan de bitarna bättre... ;-)
När jag pratat med olika författare känns det som om alla har olika sätt att arbeta. Kan du kortfattat beskriva hur det går till när du skriver en bok från att du får första idén tills den är färdig att skickas till förlaget?

Nej, men långfattat. :-)

Jag börjar alltid med att bestämma vad boken ska handla om, vad den liksom ska säga till läsaren, oftast i form av ett huvudtema och ett eller två underteman. Därefter funderar jag på vilken sorts händelser/scener som behövs för att utveckla och uttrycka dessa teman samtidigt som jag försöker bestämma mig för vilken form av dramatisk struktur berättelsen ska följa (hur dynamisk den ska vara, hur många spänningstoppar/vändningar den ska innehålla etc.). Funderationerna kan pågå ganska länge innan jag sätter mig ner och skissar fram en kapitelstruktur, där varje kapitel innehåller 2-3 scener som alla är relaterade till något eller ett par av bokens teman och som sorteras utifrån den dramatiska struktur jag har valt.

Kapitelstrukturen vilar och knådas försiktigt under några veckor innan jag ger mig i kast med nästa steg - nämligen att skriva en kortversion av boken där varje kapitel formuleras på cirka en halv A4. I detta skede får jag en tydlig indikation på hur berättelsen hänger ihop och hur händelseutvecklingen interagerar med karaktärerna. Vanligtvis skickar jag iväg kortromanen till några av mina vänner för att få lite nya perspektiv på projektet och (om inte annat) försäkra mig om att jag är på rätt väg.

Själva skrivandet gör jag alltid från start till mål, men rörelsen framåt är mer lik en tango än ett sprinterlopp. Jag skriver kapitel 1 och bearbetar det några vändor innan jag går vidare; jag skriver kapitel 2, läser kapitel 1 och 2 och bearbetar båda; jag skriver kapitel 3, läser 1-3 och bearbetar dem ... Och så vidare. När hela härligheten ligger framför mig blir det någon månads vila innan jag och ett par lektörer/vänner får glädjen att premiärläsa - en alltid lika underbar och förskräckande upplevelse. Eget grubblande och diskussioner med lektörerna ligger till grund för de bearbetningsvändor som avslutar processen. Det gäller att slipa på temanas utveckling/uttryck, karaktärernas personlighetsutveckling, den dramatiska strukturens flöde och inte minst på språket.

När jag känner att jag inte kan komma längre på egen hand är det dags att skicka in den till förlaget för korrektur och en redaktörs granskande blick.

Intressant... :-)
Du har med andra ord en oerhört detaljerad outline som grund för din berättelse. Planerar du din värld lika detaljerat innan du börjar skriva eller växer den fram successivt`?

Mja, det beror på vad jag skriver. När det gäller hamnskiftarserien är de fantastiska inslagen av en utpräglat metaforisk/symbolisk karaktär, så där kan lite vad som helst hända. Handlingen och dess underliggande teman kommer i första rummet och världen modelleras för att uttrycka dessa så väl som möjligt.

I andra fall spelar världen och framför allt dess sociala strukturer en mer framträdande roll och då är det förstås oerhört viktigt att ha koll på det mesta (relationer mellan och inom släkter/ätter, relationernas historiska utveckling och inte minst huvudpersonernas kopplingar till världen i stort). Men det handlar aldrig om någon detaljplanering, snarare om att fastställa ett antal grundläggande principer för den sociala ordningen i respektive värld. I det avseendet har jag förstås stor nytta av min bakgrund som beteendevetare men även som rollspelskonstruktör - rollspelsvärldar är ofta oerhört rika och (på sina egna villkor) realistiska.

Låter spännande!
Börjar bli dags att avrunda intervjun så jag har bara en fråga till. När får vi se tredje boken i hamnskiftarserien?

Ja du, det vet jag inte riktigt ... Boken (som med stor sannolikhet kommer att heta STORMSTEG) är alldeles snart mogen för att gå till korrekturläsning så i det avseendet är den i princip färdig. Men sedan är det ju upp till förlaget att bestämma när det är dags att trycka den och öppna för försäljning. Min gissning är att det senare kommer att inträffa efter sommaren, kanske i slutet av augusti. Du får helt enkelt hålla ett öga på min hamnskiftarblogg - där kommer jag att offentliggöra lanseringsdatumet så snart det är fastställt. :-)

Det ska jag… :-)
Tack för intervjun!
Jag hoppas att jag får återkomma vid ett senare tillfälle och ställa de frågor vi inte hann med.
Lycka till med dina böcker!

Att bygga en värld

Varje gång vi skriver en berättelse måste vi skapa en värld som berättelsen utspelar sig i. Det gäller oavsett om det är en realistisk berättelse då det handlar om den plats som berättelsen utspelar sig och de fantastiska där fysiska lagar och annat kan vara helt annorlunda. När jag var liten brukade jag rita kartor över rummet (säkerligen inspirerat av det där barnprogrammet där några barn och deras barnvakt åkte iväg på fantastiska resor i fantasin) där de olika möblerna var olika öar och länder. Jag har alltid tyckt att det är spännande att skapa den där världen och komma fram till hur fysik, biologi, samhällsstruktur etc fungerar. Samtidigt blir det aldrig någon berättelse skriven om jag fördjupar mig alltför länge i den delen. Jag brukar göra som så att att jag tänker ut tillräckligt mycket för att ha en bild av hur det fungerar och hur det ser ut och sedan komplettera alltefter jag skriver första draft. Sedan när första draft är skriven går jag tillbaka och tightar upp världen och justerar för att bättre passa temat i berättelsen ofta behöver jag också tydliggöra olika aspekter, t.ex. genom att rita mer detaljerade kartor och annat. Därefter går jag in och börjar skriva andra draften. Jag börjar komma till det stadie för Förlora för att vinna nu då jag går tillbaka och läser första draften och sedan dyker ner i världen igen. Det ska bli spännande! :-)

Hur gör ni när ni skapar världen? Skapar ni allt från början eller gör ni mer som jag?

Översättning av första kapitlet av Kedjor

The Writing Show som är en podcast jag följer har en Slush Pile workshop där de läser ett första kapitel och ger feedback på hur väl man lyckats fånga läsarna och om man gett tillräckligt alt för mycket bakgrundsinformation. Hon ger väldigt bra kommentarer så det är väldigt givande att lyssna till. Tyvärr måste texten vara på engelska och jag skriver ju mina böcker på svenska.

När det gäller Kedjor känner jag definitivt att den typen av feedback vore värdefullt för jag vill inte ge för mycket information för tidigt, vilket gör att vissa läsare har reagerat över att det dröjer ett tag innan de förstår att karaktärerna befinner sig på ett rymdskepp. Eftersom karaktärerna inte själva vet det vill jag helst inte trumpeta ut det för mycket utan att läsaren gradvis ska förstå det. En del läsare som också läst bara en liten del av berättelsen har också reagerat på en av huvudpersonernas mål som styrs av vad som är möjligt i det samhälle hon lever. Jag vill ju inte heller trumpeta ut exakt hur samhället ser ut det första jag gör utan har försökt visa samhället successivt. Det här gör att jag hemskt gärna vill ha hennes synpunkter på om jag har gett för lite bakgrundsinformation

Svårigheten är naturligtvis att jag för att få feedback måste översätta min egen text. Det är svårt för jag befinner mig en smula för nära texten. Optimalt hade varit att skriva om texten på engelska med samma andemening, men det lyckas jag inte med för jag kan inte riktigt släppa ursprunsgtexten (som jag jobbat väldigt mycket med). Risken är att engelskan blir stolpig och att det av den anledningen bllir oläsbart, men jag gör ett försök så får vi se om det blir tillräckligt läsbart för att jag ska skicka in den...

Öppet spår Vasaloppet

Har ägnat helgen åt öppet spår i Mora. Tja, inte enbart. Jag kunde passa på att hälsa på släkten i Borlänge när jag ändå åkte nästgårds (vilket det egentligen inte är med tanke på att det tar 1,5 timme mellan Mora och Borlänge men ändå... ;-) ). Det var en trevlig helg så jag var väldigt glad för att jag fick till den delen.

Öppet spår var också en trevlig upplevelse. Det var bra väder och jag frös inte förrän alldeles i slutet. Ja, det var inte jag som åkte utan K och jag utnyttjade den fantastiska uppfinningen att få SMS vid passeringen av de olika kontrollerna så jag hade koll på hur det gick. Det var en fantastisk känsla att stå där vid målet och se åkarna som åkt nio mil spurta in i mål (ja, de flesta gjorde faktiskt det). Runt om stod alla hejande anhöriga och flera köpte segerkransar, gick in på upploppet och hängde kransen över sina nära och käras halsar.

Man såg verkligen skillnad på inställning hos löparna. Vissa stakade för fullt för att få en så bra tid som möjligt medan andra lugnt lät sig bekransas och ställde sig sedan för att bli fotograferade. På upploppet!!! Som tur var för alla övriga fanns det gått om plats att passera. Speakern ropade löpande ut glada tillrop till dem som gick i mål och namngav också vissa av dem som passerade med hemmaklubb och allt. I en annan högtalare hojtade de meddelande till olika personer som de letade efter. Det blev riktiga historier där. Först var det ett meddelande från sonen som ropade efter sin mamma. Efter en stund kom ett meddelande där mamman ringt in och de ropade då efter sonen för att han skulle återvända till träffpunkten. Det fanns många berättelser som bara väntade på att bli skrivna... ;-)