Karl var borta. Anna suckade. Hon kunde förstå om han blev besviken över att hon inte var hemma, men någon gång måste hon kunna göra något för sin egen skull. Om det var det och inte bara var lättare än att säga nej till Miranda. Hon förträngde snabbt tanken. Miranda tittade frågande på henne.
”Det var Karl.”
Anna gick beslutsamt fram till henne. Hon fick inte visa sig svag.
”Hur har Peter fått tag på fotografiet?”
”Jag vet inte. Har du sett vad det står på baksidan?”
Anna vände på fotografiet. Skrivet med blyerts stod:
Kl. 10 1999-01-14
Hon stirrade på texten. Vad betydde ett klockslag och ett två år gammalt datum på ett fotografi som föreställde deras gamla gömställe?
”Det var då Peter försvann”, sa Miranda. ”Jag har inte tänkt på det innan, men det här är rocken han hade på sig när han gick på morgonen.”
Hon vände på den. Baksidan var alldeles grå av intorkad lera.
”Han måste ha varit hemma och lämnat den.”
Anna lyfte på ena ärmen. Den var stel av brunt smuts. Fingret gled in i ett hål i ärmen. Det var litet och runt. De trevande fingrarna fann utgångshålet. Insikten kom som ett blixtnedslag. Det var inte bara smuts på ärmen. Det var blod. Hon ryckte till och tappade taget.
”Men jag förstår inte… Vad betyder det här?”
’Och vad har det här med mig att göra’, tillade hon tyst för sig själv.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
tisdag, mars 31, 2009
Plats 293 och stigande!
Min bok rör sig fortfarande uppåt i Bok-SM.
i bloggande stund plats 293!
Är du också nyfiken att läsa Kedjor känns bara när du rör dig? Gå till:http://www.kapitel1.se./eva-holmquist/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig
i bloggande stund plats 293!
Är du också nyfiken att läsa Kedjor känns bara när du rör dig? Gå till:http://www.kapitel1.se./eva-holmquist/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig
lördag, mars 28, 2009
Bra dag!
Har en riktigt bra dag idag (som egentligen började redan igår).
Fick en jättebukett tulpaner igår som nu står och lyser på mitt köksbord. Avslutade kvällen igår med en konsert med Bob Dylan som jag tyckte var bra (även om många andra sågat den). Mina förväntningar var inte jättehöga för jag hade bilden av de gamla svartvita filmerna där han sjunger Blowing in the wind falskt till akustisk gitarr så jag blev jättepositivt överraskad. Sen är det kul att ha varit på konsert med en legend (sch tala inte om för Dylan att jag kallat honom legend... ;-) ). Idag har jag äntligen fått tummen ur och rensat ur frysen och ordnat så lunchlådor finns på en hylla, bröd på en annan etc. Jag har också lyckats fånga den korta stunden solsken och suttit ute och njutit. Och sist, men inte minst dottern har tävlat i dressyr i dag och lyckades kvala till nationell tävling. Fantastisk! :-)
Fick en jättebukett tulpaner igår som nu står och lyser på mitt köksbord. Avslutade kvällen igår med en konsert med Bob Dylan som jag tyckte var bra (även om många andra sågat den). Mina förväntningar var inte jättehöga för jag hade bilden av de gamla svartvita filmerna där han sjunger Blowing in the wind falskt till akustisk gitarr så jag blev jättepositivt överraskad. Sen är det kul att ha varit på konsert med en legend (sch tala inte om för Dylan att jag kallat honom legend... ;-) ). Idag har jag äntligen fått tummen ur och rensat ur frysen och ordnat så lunchlådor finns på en hylla, bröd på en annan etc. Jag har också lyckats fånga den korta stunden solsken och suttit ute och njutit. Och sist, men inte minst dottern har tävlat i dressyr i dag och lyckades kvala till nationell tävling. Fantastisk! :-)
En reva i tyget 14
Han såg den rosa post-it lappen så fort han kom in i köket. Bara några rader hade hon bekymrat sig om att skriva.
Hej Karl!
Miranda ringde och behövde hjälp.
Jag ringer i kväll.
Anna
En vag olustkänsla spred sig inombords. Det var något som var fel.
”Får vi mat snart?”
Det var Moa som frågade igen.
”Jag är också hungrig”, sa Lisa. ”Vi har inte ätit sedan klockan ett. Kan vi få pizza till kvällsmat?”
”Vi kan dela på en Vesuvio.”
”Ok. Men jag måste ringa mamma först.”
Flickorna sprang ner till TVn igen medan Karl slet upp mobiltelefonen ur fickan. Han trummade på bordet. Efter en evighet hörde han hennes röst.
”Vad menar du med att åka iväg på det här sättet?”
Karl skrek rätt in i luren.
”Men, snälla Karl, lugna ner dig.”
”Här överger du flickorna och mig utan ett vettigt ord till förklaring och så säger du till mig att lugna ner mig!”
”Du behöver väl inte skrika åt mig. Jag har inte övergivit er. Flickorna klarade sig alldeles utmärkt under de få timmarna de var själva. Miranda behövde hjälp…”
”Vem fan är Miranda?”
”Skrik inte, Karl. Miranda var min bästis när vi gick på högstadiet.”
”Bästis? Du har aldrig pratat om henne tidigare.”
”Nej, vi tappade kontakten när jag flyttade från stan. Det finns ett fotografi på henne och mig i mitt gamla fotoalbum. Det måste du ha sett. Snälla, Karl. Det tar säkert bara någon dag.”
”Någon dag! Det här är ju vår semester. Kan vi inte tillbringa den tillsammans?”
”Såklart vi kan. Så fort jag har hjälpt…”
Karl tryckte bort henne. Han och flickorna fick väl fira semester själva då. Det här hittade hon säkert bara på för att straffa honom för att han åkt iväg idag. Hon skulle allt få se att de klarade sig utmärkt själva.
”Moa och Lisa, kom upp så åker vi och köper pizza.”
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Hej Karl!
Miranda ringde och behövde hjälp.
Jag ringer i kväll.
Anna
En vag olustkänsla spred sig inombords. Det var något som var fel.
”Får vi mat snart?”
Det var Moa som frågade igen.
”Jag är också hungrig”, sa Lisa. ”Vi har inte ätit sedan klockan ett. Kan vi få pizza till kvällsmat?”
”Vi kan dela på en Vesuvio.”
”Ok. Men jag måste ringa mamma först.”
Flickorna sprang ner till TVn igen medan Karl slet upp mobiltelefonen ur fickan. Han trummade på bordet. Efter en evighet hörde han hennes röst.
”Vad menar du med att åka iväg på det här sättet?”
Karl skrek rätt in i luren.
”Men, snälla Karl, lugna ner dig.”
”Här överger du flickorna och mig utan ett vettigt ord till förklaring och så säger du till mig att lugna ner mig!”
”Du behöver väl inte skrika åt mig. Jag har inte övergivit er. Flickorna klarade sig alldeles utmärkt under de få timmarna de var själva. Miranda behövde hjälp…”
”Vem fan är Miranda?”
”Skrik inte, Karl. Miranda var min bästis när vi gick på högstadiet.”
”Bästis? Du har aldrig pratat om henne tidigare.”
”Nej, vi tappade kontakten när jag flyttade från stan. Det finns ett fotografi på henne och mig i mitt gamla fotoalbum. Det måste du ha sett. Snälla, Karl. Det tar säkert bara någon dag.”
”Någon dag! Det här är ju vår semester. Kan vi inte tillbringa den tillsammans?”
”Såklart vi kan. Så fort jag har hjälpt…”
Karl tryckte bort henne. Han och flickorna fick väl fira semester själva då. Det här hittade hon säkert bara på för att straffa honom för att han åkt iväg idag. Hon skulle allt få se att de klarade sig utmärkt själva.
”Moa och Lisa, kom upp så åker vi och köper pizza.”
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
onsdag, mars 25, 2009
Intressanta författarskap på Bok-SM
Finns en massa intressanta författarskap på Bok-SM. Risken är att man fastnar där och aldrig tar sig ut.
Vi har
Cornelias bok som jag följt medan den blev till: De första sekunderna på bålet är värst som nu ligger på 63e plats!
Min kollega Jonas Bergmans bok: Scratch
En ungdomsbok jag gillar väldigt mycket: För alltid Ella
Roberts bok: Liket på logen
Dessutom en hel mängd andra jag hört om och blivit nyfiken på, men inte hunnit läsa i sin helhet ännu. Jag får nog ägna en hel del av helgen till läsande. Synd att man inte har mer än tre man får rekommendera. Fast jag tror att jag ska be sonen rekommendera de jag vill rekommendera som inte ryms inom min kvot.
Länk till Bok-SM om ni vill läsa: www.kapitel1.se
Vi har
Cornelias bok som jag följt medan den blev till: De första sekunderna på bålet är värst som nu ligger på 63e plats!
Min kollega Jonas Bergmans bok: Scratch
En ungdomsbok jag gillar väldigt mycket: För alltid Ella
Roberts bok: Liket på logen
Dessutom en hel mängd andra jag hört om och blivit nyfiken på, men inte hunnit läsa i sin helhet ännu. Jag får nog ägna en hel del av helgen till läsande. Synd att man inte har mer än tre man får rekommendera. Fast jag tror att jag ska be sonen rekommendera de jag vill rekommendera som inte ryms inom min kvot.
Länk till Bok-SM om ni vill läsa: www.kapitel1.se
En reva i tyget 13
Karl parkerade bilen på garageuppfarten. Skönt att komma hem. Nu var gräset nyklippt hos mamma och pappa i alla fall. Det vore skönt om man kunde övertala dem att flytta till en lägenhet, men varje gång han försökte föra det på tal blev mamma ledsen. Det var inte lätt att sköta en trädgård på distans. Ingen av föräldrarna klarade av att göra något själva längre trots att de ville ha allt i topptrim.
’Vi kanske skulle fira första semesterdagen med att hyra en rolig film och ha lite chips till. Det skulle barnen gilla. Undrar vad Anna har planerat för kvällsmat?’ funderade han.
”Hej”, hojtade han när han kom in genom dörren.
”Hej, pappa.” Det var Moa som kom uppspringande. ”Jag är jättehungrig. När får vi mat?”
”Jag vet inte. Vad säger mamma?”
”Mamma har åkt iväg. Det finns en lapp till dig på matbordet.”
Hade Anna åkt iväg på deras första semesterdag tillsammans? Nog för att hon varit irriterad när han åkte iväg, men det var väl inget skäl. Vart kunde hon ha åkt? Hon hade aldrig åkt iväg utan att säga till innan.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
’Vi kanske skulle fira första semesterdagen med att hyra en rolig film och ha lite chips till. Det skulle barnen gilla. Undrar vad Anna har planerat för kvällsmat?’ funderade han.
”Hej”, hojtade han när han kom in genom dörren.
”Hej, pappa.” Det var Moa som kom uppspringande. ”Jag är jättehungrig. När får vi mat?”
”Jag vet inte. Vad säger mamma?”
”Mamma har åkt iväg. Det finns en lapp till dig på matbordet.”
Hade Anna åkt iväg på deras första semesterdag tillsammans? Nog för att hon varit irriterad när han åkte iväg, men det var väl inget skäl. Vart kunde hon ha åkt? Hon hade aldrig åkt iväg utan att säga till innan.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
tisdag, mars 24, 2009
Uppåt i Bok-SM
Kedjor rör sig uppåt i Bok-SM även om det är långt till toppen... :-)
För närvarande ligger jag på 361 plats så det krävs många rekommendationer innan jag kommer med bland topp fem. Å andra sidan ska ju alla ha chans genom lektörsnomineringarna. Kul är i alla fall att flera verkar gilla min bok. Vi får se hur jag gör när tävlingen är över.
Är du också nyfiken att läsa Kedjor känns bara när du rör dig? Gå till:http://www.kapitel1.se./eva-holmquist/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig
För närvarande ligger jag på 361 plats så det krävs många rekommendationer innan jag kommer med bland topp fem. Å andra sidan ska ju alla ha chans genom lektörsnomineringarna. Kul är i alla fall att flera verkar gilla min bok. Vi får se hur jag gör när tävlingen är över.
Är du också nyfiken att läsa Kedjor känns bara när du rör dig? Gå till:http://www.kapitel1.se./eva-holmquist/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig
måndag, mars 23, 2009
En reva i tyget 12
Åter i gästrummet stack Miranda ner handen i rockens högerficka. När hon drog upp handen höll hon i en hopvikt lapp. Anna tog emot den. Vad var det för ett förfärligt meddelande som kunde få Miranda att gråtande bryta ihop?
Det var ingen vanlig lapp utan ett fotografi. När hon vecklat upp det fick hon syn på vad det föreställde. Det var ett förfallet hus. En gång hade det varit målat i gult, men nu var i stort sett all färg bortsliten. Fönstren gapade tomma med några skärvor kvar vid karmarna. Dörren som en gång hade varit vit stod halvöppen in mot mörkret innanför. Halvmeterhögt gräs blandat med tistlar och brännässlor växte överallt framför huset. Inte riktigt överallt förresten. De växte inte längs en smal upptrampad stig som gick förbi dammen och rakt mot dörren.
Regnet hade överraskat dem när de var långt inne i skogen på jakt efter liljekonvaljer. Helt plötsligt hade himlen öppnat sig och de kunde knappt se händerna framför sig. Åskan mullrade över deras huvuden. Trots att skogen var tät där de var blev de ändå dyblöta på några sekunder. Anna visste att hon skulle varit jätterädd om hon hade varit ensam, men nu när de var två var det snarast spännande.
”Vi måste ta oss hem”, skrek Miranda i hennes öra.
”Ja”, skrek hon tillbaka.
De började springa tillbaka mot villabebyggelsen där de kunde söka skydd. Efteråt hade de inte kunnat förstå hur de kunde göra ett sådant misstag, men någonstans på vägen svängde de fel och kom på en stig ner mot sjön. Utan förvarning dök sjöns gråa vatten upp nedanför dem. Stigen stupade tvärbrant nerför branten.
”Vänta, Miranda.” Anna skrek så högt hon kunde för att överösta himmelens bombardemang över dem. ”Vi har kommit fel.”
Äntligen stannade Miranda. De hade diskuterat vilken väg som var bäst att ta en stund och till slut enats om stigen som löpte iväg åt vänster. Kläderna var klistrade längs kroppen och håret hängde stripigt i ansiktet.
”Vad som helst för att slippa undan regnet”, sa Miranda.
Just då kom de in i en övervuxen trädgård. Gräset, tistlarna och brännässlorna växte halvmeterhöga och de tvekade en stund innan de sprang fram mot det förfallna huset. Då hade det inte funnits någon upptrampad stig utan de hade bränt sig på sina bara ben. Trots det var de glada när de sluppit undan regnet. I flera timmar hade de gått runt och tittat på allt skräp som låg överallt. I ett av rummen hade en hög med fuktskadade Starlet funnits. Vissa av dem var sönderrivna, men de var tillräckligt hela för att de skulle kunna läsa i dem. Alltmedan regnet slog mot takfönstret läste de kärlekshistoria efter kärlekshistoria. När regnet hade slutat bestämde de sig för att gå hem. Just när de steg ut genom dörren vände Miranda sig mot Anna. Ögonen sken av undertryckt spänning.
”Det här ska vara vår egen hemliga tillflyktsort, eller hur?”
Anna nickade instämmande.
”Vi ska aldrig avslöja att huset finns för någon annan.”
”Det är bara vår hemlighet.”
Sedan hade de sprungit hem och kalasat på varm choklad med vispgrädde och nygräddade bullar.
Det förfallna huset hade alltsedan dess varit deras hemliga ställe. Ända tills de var sexton år och Anna flyttade från stan. Fortfarande gav det henne panikkänslor. Hur hade Peter fått tag på bilden och varför hade han det i sin rockficka? Just då ringde mobilen.
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Det var ingen vanlig lapp utan ett fotografi. När hon vecklat upp det fick hon syn på vad det föreställde. Det var ett förfallet hus. En gång hade det varit målat i gult, men nu var i stort sett all färg bortsliten. Fönstren gapade tomma med några skärvor kvar vid karmarna. Dörren som en gång hade varit vit stod halvöppen in mot mörkret innanför. Halvmeterhögt gräs blandat med tistlar och brännässlor växte överallt framför huset. Inte riktigt överallt förresten. De växte inte längs en smal upptrampad stig som gick förbi dammen och rakt mot dörren.
Regnet hade överraskat dem när de var långt inne i skogen på jakt efter liljekonvaljer. Helt plötsligt hade himlen öppnat sig och de kunde knappt se händerna framför sig. Åskan mullrade över deras huvuden. Trots att skogen var tät där de var blev de ändå dyblöta på några sekunder. Anna visste att hon skulle varit jätterädd om hon hade varit ensam, men nu när de var två var det snarast spännande.
”Vi måste ta oss hem”, skrek Miranda i hennes öra.
”Ja”, skrek hon tillbaka.
De började springa tillbaka mot villabebyggelsen där de kunde söka skydd. Efteråt hade de inte kunnat förstå hur de kunde göra ett sådant misstag, men någonstans på vägen svängde de fel och kom på en stig ner mot sjön. Utan förvarning dök sjöns gråa vatten upp nedanför dem. Stigen stupade tvärbrant nerför branten.
”Vänta, Miranda.” Anna skrek så högt hon kunde för att överösta himmelens bombardemang över dem. ”Vi har kommit fel.”
Äntligen stannade Miranda. De hade diskuterat vilken väg som var bäst att ta en stund och till slut enats om stigen som löpte iväg åt vänster. Kläderna var klistrade längs kroppen och håret hängde stripigt i ansiktet.
”Vad som helst för att slippa undan regnet”, sa Miranda.
Just då kom de in i en övervuxen trädgård. Gräset, tistlarna och brännässlorna växte halvmeterhöga och de tvekade en stund innan de sprang fram mot det förfallna huset. Då hade det inte funnits någon upptrampad stig utan de hade bränt sig på sina bara ben. Trots det var de glada när de sluppit undan regnet. I flera timmar hade de gått runt och tittat på allt skräp som låg överallt. I ett av rummen hade en hög med fuktskadade Starlet funnits. Vissa av dem var sönderrivna, men de var tillräckligt hela för att de skulle kunna läsa i dem. Alltmedan regnet slog mot takfönstret läste de kärlekshistoria efter kärlekshistoria. När regnet hade slutat bestämde de sig för att gå hem. Just när de steg ut genom dörren vände Miranda sig mot Anna. Ögonen sken av undertryckt spänning.
”Det här ska vara vår egen hemliga tillflyktsort, eller hur?”
Anna nickade instämmande.
”Vi ska aldrig avslöja att huset finns för någon annan.”
”Det är bara vår hemlighet.”
Sedan hade de sprungit hem och kalasat på varm choklad med vispgrädde och nygräddade bullar.
Det förfallna huset hade alltsedan dess varit deras hemliga ställe. Ända tills de var sexton år och Anna flyttade från stan. Fortfarande gav det henne panikkänslor. Hur hade Peter fått tag på bilden och varför hade han det i sin rockficka? Just då ringde mobilen.
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
söndag, mars 22, 2009
SYSteam-kollega söker stöd i Bok-SM
I fredags dök ett mail upp på jobbet med ovanstående titel. Det visade sig att det var fler på jobbet som också är med i Bok-SM.
Jättekul!
Kolla gärna in Jonas Bergmans bidrag också...
Direktlänk till bokens prolog:
http://www.kapitel1.se/jonas-bergman/scratch/prolog
Jättekul!
Kolla gärna in Jonas Bergmans bidrag också...
Direktlänk till bokens prolog:
http://www.kapitel1.se/jonas-bergman/scratch/prolog
lördag, mars 21, 2009
Bokomslag
Nu har jag fixat till ett bokomslag till Kedjor känns bara när du rör dig!
Vad tycker ni om det?
torsdag, mars 19, 2009
Kommentarer i Bok-SM
Det gick mycket snabbare att få kommentarer i bok SM än vad jag trodde. Jag la upp den i går och redan i dag på morgonen hade flera kommenterat. Det gör mig väldigt glada med alla positiva ord.
Som t.ex. Annika som skriver:
Låter som en väldigt spännande intrig! Hade jag stått i en bokhandel och läst den här baksidestexten skulle jag med stor sannolikhet köpa boken. Din berättelsen tror jag kommer att sticka ut.
Eller Jonas som skriver:
Jag tycker mycket om ditt språk som är poetiskt och målande. Exempel är till exempel när Lola känner sig självlysande, eller när det beskrivs att stora lamporna brukar släckas och man titta på de små istället.
och
Gillar även titeln skarpt. Det var den som fick mig att börja läsa boken. :)
Det är kul att möta läsare!
Baksidestexten som Annika fastnade för låter så här:
Lola är lycklig nu när hon och Pellas ska bilda familj, men inget blir som hon tänkt sig.
Först bestämmer hennes far att hon ska gifta sig med Tammas. Sedan upptäcker Pellas att skeppet inte är en gud som alla tror. Trots alla varningar vägrar han att hålla tyst med upptäckten. När sedan Mela, hennes väninna, vill att alla ska kunna bli kapten börjar Lola tro att alla försöker stoppa giftemålet.
Det blir en snårig väg till lyckan för Lola och hennes vänner.
Kedjor känns bara när du rör dig är en berättelse som handlar om kampen att få göra vad du själv vill och inte vad andra bestämmer åt dig. Den utspelar sig i ett slutet samhälle där inget oliktänkande tillåts, men där olika individer börjar kämpa för det som de tycker är rätt. Vi får följa en grupp ungdomar från det tillfälle då det första motståndet börjar visa sig tills samhället utvecklar sig till en demokrati.
Är du också nyfiken att läsa Kedjor känns bara när du rör dig? Gå till:
http://www.kapitel1.se./eva-holmquist/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig
Som t.ex. Annika som skriver:
Låter som en väldigt spännande intrig! Hade jag stått i en bokhandel och läst den här baksidestexten skulle jag med stor sannolikhet köpa boken. Din berättelsen tror jag kommer att sticka ut.
Eller Jonas som skriver:
Jag tycker mycket om ditt språk som är poetiskt och målande. Exempel är till exempel när Lola känner sig självlysande, eller när det beskrivs att stora lamporna brukar släckas och man titta på de små istället.
och
Gillar även titeln skarpt. Det var den som fick mig att börja läsa boken. :)
Det är kul att möta läsare!
Baksidestexten som Annika fastnade för låter så här:
Lola är lycklig nu när hon och Pellas ska bilda familj, men inget blir som hon tänkt sig.
Först bestämmer hennes far att hon ska gifta sig med Tammas. Sedan upptäcker Pellas att skeppet inte är en gud som alla tror. Trots alla varningar vägrar han att hålla tyst med upptäckten. När sedan Mela, hennes väninna, vill att alla ska kunna bli kapten börjar Lola tro att alla försöker stoppa giftemålet.
Det blir en snårig väg till lyckan för Lola och hennes vänner.
Kedjor känns bara när du rör dig är en berättelse som handlar om kampen att få göra vad du själv vill och inte vad andra bestämmer åt dig. Den utspelar sig i ett slutet samhälle där inget oliktänkande tillåts, men där olika individer börjar kämpa för det som de tycker är rätt. Vi får följa en grupp ungdomar från det tillfälle då det första motståndet börjar visa sig tills samhället utvecklar sig till en demokrati.
Är du också nyfiken att läsa Kedjor känns bara när du rör dig? Gå till:
http://www.kapitel1.se./eva-holmquist/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig
En reva i tyget 11
’Det här hade hänt i februari’, tänkte Anna. Nu var det början på juli. Peters besök kunde inte vara anledningen till att Miranda ringde. Hon satt tyst och väntade.
”Jag har försökt undvika att tänka på honom”, sa Miranda till sist. ”Ändå har det hela tiden legat i bakhuvudet. Alla frågor har dykt upp med jämna mellanrum även om jag försökt ignorera dem. Om han älskade mig skulle han inte bara ha gett sig iväg igen resonerade jag. Gästrummet har jag undvikit. Det har stått som jag lämnade det när jag gick för att öppna.”
Miranda drack upp det sista i kaffemuggen och reste sig.
”Idag tänkte jag att jag skulle ta tag i det. Röja ut allt i garderoben och kunna gå vidare. Första dagen på semestern passar ju bra till sånt.”
Miranda log självironiskt.
”Om du bara bestämmer dig så försvinner problemen. Det är väl likt mig, eller hur? Men jag hittade något. Kom med så ska jag visa dig.”
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
”Jag har försökt undvika att tänka på honom”, sa Miranda till sist. ”Ändå har det hela tiden legat i bakhuvudet. Alla frågor har dykt upp med jämna mellanrum även om jag försökt ignorera dem. Om han älskade mig skulle han inte bara ha gett sig iväg igen resonerade jag. Gästrummet har jag undvikit. Det har stått som jag lämnade det när jag gick för att öppna.”
Miranda drack upp det sista i kaffemuggen och reste sig.
”Idag tänkte jag att jag skulle ta tag i det. Röja ut allt i garderoben och kunna gå vidare. Första dagen på semestern passar ju bra till sånt.”
Miranda log självironiskt.
”Om du bara bestämmer dig så försvinner problemen. Det är väl likt mig, eller hur? Men jag hittade något. Kom med så ska jag visa dig.”
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
En reva i tyget 10
Just den dagen hade Miranda bestämt sig för att städa ur en av garderoberna. Det var gamla kläder som hon bara slängt in i garderoben när hon flyttade in. Den var alldeles proppfull av kläder och kassar med gamla skor. Om hon fick ordning där skulle hon kunna förvara täcken och kuddar där så hon slapp gå upp på vinden varje gång hon fick gäster. Inte för att hon brukade ha det, men i alla fall. Det var en gråkall dag med en sån där fuktig kyla som tränger genom hur mycket kläder man än tar på sig. Med andra ord en utmärkt dag för att städa garderober. Hon hade tagit fram svarta plastsäckar att lägga kläder i för att sedan skänka till Myrorna. Luften i garderoben var kvav och fylld av doften av damm. Hon började med tröjorna som låg i byrån. Den första tröjan Miranda råkade få tag på var den röda tröjan som hon hade gett Peter i julklapp alldeles innan han försvann. Hon kände ett stygn av smärta i bröstet. Hur kunde han bara försvinna så där? De hade varit lyckliga. Hade de inte? Just då ringde det på dörren. Hon ryckte till.
När dörren öppnades stod Peter utanför.
”Kommer du nu?”
Hon fick inte fram ett ord till utan stod som bedövad.
”Miranda.”
Rösten var knappt hörbar.
”Var har du varit? Inte ett enda ord har jag hört från dig på två hela år!”
Rösten bröts. Hon tog tag i dörren för att smälla igen den framför hans ansikte. Peter tog desperat ett kliv framåt och grep tag i dörren.
”Snälla, om du bara visste skulle du förstå. Jag ville aldrig att det skulle bli så här.”
”Ok.”
Hon la armarna över bröstet.
”Jag lyssnar. Förklara så att jag förstår.”
Peter öppnade munnen, men stängde den lika snabbt igen. Han slog ner blicken.
”Jag kan inte förklara. Inte än. Jag…”
”Du kan inte bara stolpa in här efter två år utan ett ord till förklaring”, avbröt hon. ”Du har varit borta i två år! Kan du åtminstone inte förklara var du varit?”
Han såg allvarligt på henne. Hans blick var fast och stadig. Rösten lugn.
”Nej, jag kan inte förklara. Inte var jag varit eller varför jag var tvungen att ge mig av så brådstörtat. Jag förstår om du inte kan förlåta mig, men jag ville se att du mådde bra.”
Miranda drog efter andan. Hon förstod inte hur han kunde utsätta henne för det här. Samtidigt… Hon älskade honom fortfarande. Nu när han stod här framför henne så visste hon att hon aldrig glömt honom. Inte heller hade hon slutat hoppas på att han skulle komma tillbaka.
”Det är bättre om vi pratar inomhus.”
Hon slog upp dörren på vid gavel och gick åt sidan för att släppa in honom. Förvånat märkte hon att han stod kvar på samma plats. Han såg ledsen ut.
”Jag kan inte stanna.”
Då var det som om något brast.
”Gå då”, skrek hon åt honom, ”och kom aldrig tillbaks!”
Hon slängde igen dörren, sjönk ner i en hög på golvet och brast i gråt. Gruset knastrade, en motor startade och en bil for iväg. Han hade försvunnit igen.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
När dörren öppnades stod Peter utanför.
”Kommer du nu?”
Hon fick inte fram ett ord till utan stod som bedövad.
”Miranda.”
Rösten var knappt hörbar.
”Var har du varit? Inte ett enda ord har jag hört från dig på två hela år!”
Rösten bröts. Hon tog tag i dörren för att smälla igen den framför hans ansikte. Peter tog desperat ett kliv framåt och grep tag i dörren.
”Snälla, om du bara visste skulle du förstå. Jag ville aldrig att det skulle bli så här.”
”Ok.”
Hon la armarna över bröstet.
”Jag lyssnar. Förklara så att jag förstår.”
Peter öppnade munnen, men stängde den lika snabbt igen. Han slog ner blicken.
”Jag kan inte förklara. Inte än. Jag…”
”Du kan inte bara stolpa in här efter två år utan ett ord till förklaring”, avbröt hon. ”Du har varit borta i två år! Kan du åtminstone inte förklara var du varit?”
Han såg allvarligt på henne. Hans blick var fast och stadig. Rösten lugn.
”Nej, jag kan inte förklara. Inte var jag varit eller varför jag var tvungen att ge mig av så brådstörtat. Jag förstår om du inte kan förlåta mig, men jag ville se att du mådde bra.”
Miranda drog efter andan. Hon förstod inte hur han kunde utsätta henne för det här. Samtidigt… Hon älskade honom fortfarande. Nu när han stod här framför henne så visste hon att hon aldrig glömt honom. Inte heller hade hon slutat hoppas på att han skulle komma tillbaka.
”Det är bättre om vi pratar inomhus.”
Hon slog upp dörren på vid gavel och gick åt sidan för att släppa in honom. Förvånat märkte hon att han stod kvar på samma plats. Han såg ledsen ut.
”Jag kan inte stanna.”
Då var det som om något brast.
”Gå då”, skrek hon åt honom, ”och kom aldrig tillbaks!”
Hon slängde igen dörren, sjönk ner i en hög på golvet och brast i gråt. Gruset knastrade, en motor startade och en bil for iväg. Han hade försvunnit igen.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
En reva i tyget 9
En kort stund senare satt de bänkade vid det runda furubordet i köket med varsin mugg kaffe framför sig. Miranda var tyst en lång stund innan hon började berätta.
”Jag trodde att det var ett äktenskap instiftat i himmelen”, började hon. ”Ingen kunde älska varandra lika mycket som vi. Vi var jämt tillsammans och aldrig att vi grälade om något. Det var så jag trodde att det skulle vara. Allting var som vanligt den där torsdagen i januari. Det var morgon och vi satt och åt frukost. Efteråt tänkte jag att Peter hade varit väldigt tyst den morgonen, men då märkte jag inget ovanligt. Jag pratade bara på om vad jag skulle göra under dagen.”
Hon satt tyst en stund.
”Han åkte tydligen aldrig till jobbet den dagen. Han bara försvann utan ett ord. Jag antar att äktenskapet inte var så bra som jag inbillade mig. Polisen påstod att han försvunnit frivilligt. Jag vet inte om de ens brydde sig om att efterlysa honom.”
Hon såg vädjande på Anna.
”Han sa inget om att något var fel. Jag var lycklig och jag trodde att han var det också. Två år var han borta och aldrig att jag fick ens den minsta lapp från honom. Efter ett tag vande jag mig vid att han var borta. När mamma och pappa gick bort sålde jag vår lägenhet och flyttade hit.”
Hon tystnade igen.
”Men varför försvann han? Har du inte hört något alls från honom?”
”Jo, jag har hört ifrån honom.”
Miranda suckade.
”Det var en söndag i februari.”
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
”Jag trodde att det var ett äktenskap instiftat i himmelen”, började hon. ”Ingen kunde älska varandra lika mycket som vi. Vi var jämt tillsammans och aldrig att vi grälade om något. Det var så jag trodde att det skulle vara. Allting var som vanligt den där torsdagen i januari. Det var morgon och vi satt och åt frukost. Efteråt tänkte jag att Peter hade varit väldigt tyst den morgonen, men då märkte jag inget ovanligt. Jag pratade bara på om vad jag skulle göra under dagen.”
Hon satt tyst en stund.
”Han åkte tydligen aldrig till jobbet den dagen. Han bara försvann utan ett ord. Jag antar att äktenskapet inte var så bra som jag inbillade mig. Polisen påstod att han försvunnit frivilligt. Jag vet inte om de ens brydde sig om att efterlysa honom.”
Hon såg vädjande på Anna.
”Han sa inget om att något var fel. Jag var lycklig och jag trodde att han var det också. Två år var han borta och aldrig att jag fick ens den minsta lapp från honom. Efter ett tag vande jag mig vid att han var borta. När mamma och pappa gick bort sålde jag vår lägenhet och flyttade hit.”
Hon tystnade igen.
”Men varför försvann han? Har du inte hört något alls från honom?”
”Jo, jag har hört ifrån honom.”
Miranda suckade.
”Det var en söndag i februari.”
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
onsdag, mars 18, 2009
Kedjor känns bara när du rör dig är med i Bok-SM
Nu har jag lagt upp Kedjor känns bara när du rör dig på kapitel 1 så nu är den med i Bok-SM.
Det är en ungdomsbok som jag bedömer är lämplig för åldrarna 12 till 15 år. Det är en berättelse som handlar om kampen att få göra vad du själv vill och inte vad andra bestämmer åt dig. Den utspelar sig i ett slutet samhälle där inget oliktänkande tillåts, men där olika individer börjar kämpa för det som de tycker är rätt. Vi får följa en grupp ungdomar från det tillfälle då det första motståndet börjar visa sig tills samhället utvecklar sig till en demokrati.
Läs och om ni gillar den rekommendera den!
Länk: http://www.kapitel1.se./eva-holmquist/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig
Det är en ungdomsbok som jag bedömer är lämplig för åldrarna 12 till 15 år. Det är en berättelse som handlar om kampen att få göra vad du själv vill och inte vad andra bestämmer åt dig. Den utspelar sig i ett slutet samhälle där inget oliktänkande tillåts, men där olika individer börjar kämpa för det som de tycker är rätt. Vi får följa en grupp ungdomar från det tillfälle då det första motståndet börjar visa sig tills samhället utvecklar sig till en demokrati.
Läs och om ni gillar den rekommendera den!
Länk: http://www.kapitel1.se./eva-holmquist/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig
tisdag, mars 17, 2009
Nya inskick
Nu har jag börjat skicka in den slutliga lösningen. Det är bara så frustrerande med all väntan. Kedjor är det fortfarande ett förlag som jag inte fått svar från och det är om någon dag ett halvår sedan jag skickade in manuset. Skulle behöva få fler idéer om förlag som ger ut den typen av bok som Den slutliga lösningen är; ungdomsbok med fantasy/science fiction inslag.
Någon som har några idéer?
Någon som har några idéer?
måndag, mars 16, 2009
En reva i tyget 8
Miranda gick före Anna in i huset. Allting var sig likt från deras gemensamma barndom. Vissa saker var nya, men det var inte mycket. Det var som att plötsligt vara 15 år igen. Miranda ledde henne in i gästrummet där Anna brukat ligga när hon sov över. Nu stod här bara en grön bäddsoffa vid ena väggen. Garderobsdörren var öppen och svarta plastsäckar låg framme på golvet. En röd tröja låg slängd i ett hörn. På en galge på garderobsdörren hängde en herrock. Anna stirrade förvånat på den. Vems kunde den vara? Det var definitivt inte Mirandas fars rock. Den var alldeles för ungdomlig och modern i snittet för det. Miranda såg blicken.
”Det är Peters rock”, sa hon.
”Peters?”
”Ja, min mans.”
Hon undvek att titta på Anna. Var Miranda gift? Hon hade inte sett några tecken på att någon mer bodde här och av någon anledning hade hon aldrig trott att Miranda skulle gifta sig. När övriga tjejer hade förälskat sig än i den ena och än i den andra hade Miranda bara fnyst. Pojkar var bara fånigt. Vad skulle man med dem till? Miranda hade alltid gett intryck att vara sig själv nog.
”Det är en lång historia”, sa Miranda. ”Kom med in i köket så ska jag berätta.”
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
”Det är Peters rock”, sa hon.
”Peters?”
”Ja, min mans.”
Hon undvek att titta på Anna. Var Miranda gift? Hon hade inte sett några tecken på att någon mer bodde här och av någon anledning hade hon aldrig trott att Miranda skulle gifta sig. När övriga tjejer hade förälskat sig än i den ena och än i den andra hade Miranda bara fnyst. Pojkar var bara fånigt. Vad skulle man med dem till? Miranda hade alltid gett intryck att vara sig själv nog.
”Det är en lång historia”, sa Miranda. ”Kom med in i köket så ska jag berätta.”
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
söndag, mars 15, 2009
En reva i tyget 7
Det första som Anna la märke till var Mirandas ögon. En lugn, stadig blick. Blicken hos en kvinna som visste vad hon ville. De var fortfarande röda och blanka. Då måste hon ha gråtit. Ändå var det inte likt Miranda att gråta. Något måste ha hänt.
Vad hade hon gett sig in på? Men högt sa hon:
”Att vi inte har träffats förr. Vi som var sådana bästisar.”
”Men nu blir det äntligen av”, svarade Miranda och ett glitter av ljus tändes i ögonen. ”Nu blir det äntligen av.”
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Vad hade hon gett sig in på? Men högt sa hon:
”Att vi inte har träffats förr. Vi som var sådana bästisar.”
”Men nu blir det äntligen av”, svarade Miranda och ett glitter av ljus tändes i ögonen. ”Nu blir det äntligen av.”
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
lördag, mars 14, 2009
Den slutliga lösningen klar!
Nu har jag slutfört den slutliga lösningen så att jag är nöjd med den. Det blev drygt 186000 tecken inklusive blanksteg så det blir inget BokSM, men jag har skrivit ett följebrev så i veckan ska jag skriva ut ett antal exemplar för att skicka iväg. Det gäller bara att bestämma sig för lämpligt förlag. Någon som har tips om förlag som ger ut ungdomsböcker med magiska inslag?
En reva i tyget 6
Miranda satt vid fönstret på andra våningen när Anna steg ur bilen. Hon följde den slanka gestalten med blicken. Det ljusa håret var lika långt som det varit sist de hade setts. Den ljusblå sommarklänningen följde benen. Anna hade aldrig varit mycket för jeans. Hon kom i alla fall.
I flera timmar hade Miranda suttit här vid fönstret och väntat. Så fort hon hade lagt på luren hade tvivlet kommit. ’Menade hon ja eller missförstod jag henne? Hon kanske inte alls kommer. Vad ska jag göra då?’
Hon hade dragits till fönstret som barn till godis. Sedan hade hon suttit kvar oförmögen att göra något annat än att se hur solen sakta förflyttade sig över himlen medan hon väntade i hopp om att bästisen från tonåren hade hört hennes bön.
Från fönstret kunde hon se ut över uppfartsvägen och den övre delen av trädgården. I trädgården kröp murrevan ner över murkanten, blågullen sträckte stolt på sina ljusblåa blommor medan malvan skirt blommade i rosa. Hon mindes hur hela familjen hade varit med när de hade satt perennerna i den övre trädgården.
Det hade varit en varm sommardag med luften lika stillastående som den lilla dammen vid det förfallna huset nere vid sjön.
”Helt fel tid att sätta perenner”, hade pappa muttrat då han hade grävt ner de nyinköpta plantorna.
Efteråt hade de stått och beundrat de vackra plantorna och försökt föreställa sig hur trädgården skulle komma att se ut när plantorna var färdigvuxna.
Nu äntligen kom Anna.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
I flera timmar hade Miranda suttit här vid fönstret och väntat. Så fort hon hade lagt på luren hade tvivlet kommit. ’Menade hon ja eller missförstod jag henne? Hon kanske inte alls kommer. Vad ska jag göra då?’
Hon hade dragits till fönstret som barn till godis. Sedan hade hon suttit kvar oförmögen att göra något annat än att se hur solen sakta förflyttade sig över himlen medan hon väntade i hopp om att bästisen från tonåren hade hört hennes bön.
Från fönstret kunde hon se ut över uppfartsvägen och den övre delen av trädgården. I trädgården kröp murrevan ner över murkanten, blågullen sträckte stolt på sina ljusblåa blommor medan malvan skirt blommade i rosa. Hon mindes hur hela familjen hade varit med när de hade satt perennerna i den övre trädgården.
Det hade varit en varm sommardag med luften lika stillastående som den lilla dammen vid det förfallna huset nere vid sjön.
”Helt fel tid att sätta perenner”, hade pappa muttrat då han hade grävt ner de nyinköpta plantorna.
Efteråt hade de stått och beundrat de vackra plantorna och försökt föreställa sig hur trädgården skulle komma att se ut när plantorna var färdigvuxna.
Nu äntligen kom Anna.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
fredag, mars 13, 2009
En reva i tyget 5
Klockan hade hunnit bli fem innan Anna äntligen var framme. Allt var sig likt. Där hukade Johannas hus bakom häcken och där stack Lenas uppkäftiga hus fram sin nuna. Där låg skolan uppe på kullen och där vid bryggan låg Mirandas gamla eka prydligt fastbunden som den gjort så länge hon kunde minnas. Den glänste röd i solen. Det var som att återvända till barndomen.
’Varför har jag inte besökt min barndomstrakt tidigare?’ Fast egentligen visste hon svaret.
En kort stund senare bromsade hon in på Mirandas uppfartsväg. Dröjande tittade hon sig omkring. Allt såg ut som när Mirandas föräldrar levde. Hon hade inte ens ändrat vilka perenner som frodades i trädgårdslanden.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
’Varför har jag inte besökt min barndomstrakt tidigare?’ Fast egentligen visste hon svaret.
En kort stund senare bromsade hon in på Mirandas uppfartsväg. Dröjande tittade hon sig omkring. Allt såg ut som när Mirandas föräldrar levde. Hon hade inte ens ändrat vilka perenner som frodades i trädgårdslanden.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
tisdag, mars 10, 2009
Hotellsrumsarbete
I går kväll jobbade jag en lång stund på hotellrummet. Jag lyckades slutföra Magiker t.o.m. kapitel 7. Den känns som jag vill ha den nu. Sen får vi se om någon annan tycker om den. Ska försöka få till återstående kapitel ikväll, men det är först nu jag kommit upp på hotellrummet då vi var några stycken från kursen som jag gick ut och åt tillsammans. Vi får se hur länge jag orkar.
Imorse vid frukosten tyckte jag att jag såg Gabriel från Heroes. Vid en andra titt var de inte särskilt lika. Är det bra eller dåligt med livlig fantasi?
Imorse vid frukosten tyckte jag att jag såg Gabriel från Heroes. Vid en andra titt var de inte särskilt lika. Är det bra eller dåligt med livlig fantasi?
måndag, mars 09, 2009
Tågresa som ger inspiration
Åkte tåg i går ( i en timma längre än tänkt på grund av tågförseningar). Det är otroligt vad mycket inspiration jag får av att åka tåg. Massor med idéer som sprudlar. Tyvärr klarar jag inte av att skriva samtidigt som jag åker tåg på grund av åksjukan så när jag väl kommit upp till Stockholm och fått i mig tomatsoppa med vitlöksbröd (suveränt gott!) så satte jag mig och försökte skriva ner allt som runnit upp i skallen. En hel del kom fram även om jag tappade en del på vägen. Jag fick till och med till en arbetstitel på den hittillsvarande Boken.
söndag, mars 08, 2009
En reva i tyget 4
Fem minuter senare stod hon halvt bedövad med en tyst telefonlur i handen. På något sätt hade Miranda fått henne att lova att komma ikväll. Vad hon skulle hjälpa till med hade hon inte fått veta. Inte heller vad som hade fått den vanligtvis behärskade Miranda att brista ut i gråt. För Miranda existerade tydligen inte möjligheten att man inte ville göra som hon föreslog.
Nu var det bråttom. Kläder och necessär snabbt ner i en väska. Mobilen i fickan. Bilnyckeln.
”Moa och Lisa. Jag ska åka till en väninna. Säg till pappa att det ligger en lapp på köksbordet.”
Karl skulle bli förbannad, men det sket hon ärligt talat i. Han hade ägnat första semesterdagen åt sina föräldrar och för en gångs skull tänkte hon göra vad hon själv ville. Dörren slogs igen och Anna hade gett sig iväg. Kvar i huset fanns två barn och en lapp med en kort förklaring.
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Nu var det bråttom. Kläder och necessär snabbt ner i en väska. Mobilen i fickan. Bilnyckeln.
”Moa och Lisa. Jag ska åka till en väninna. Säg till pappa att det ligger en lapp på köksbordet.”
Karl skulle bli förbannad, men det sket hon ärligt talat i. Han hade ägnat första semesterdagen åt sina föräldrar och för en gångs skull tänkte hon göra vad hon själv ville. Dörren slogs igen och Anna hade gett sig iväg. Kvar i huset fanns två barn och en lapp med en kort förklaring.
* * *
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Äntligen vår!
Igår hittade jag de första snödropparna i min trädgård så nu är det äntligen vår! De här första vårblommorna är så fantastiska eftersom vi varit så svältfödda under hela långa vintern.
lördag, mars 07, 2009
En reva i tyget 3
”Det var längesen.”
Hon möttes av en ny snyftning. Något måste ha hänt som bringat henne totalt ur fattningen.
”Är allt ok?”
”Nej, det är inte alls ok. Jag behöver din hjälp.”
Hon kunde höra hur den gamla bestämda rösten var tillbaka även om den fortfarande var något dämpad.
”Javisst, ska jag hjälpa dig. Om jag kan”, svarade hon.
Med Miranda var det bäst att vara försiktig. Annars befann man sig helt plötsligt på rektorns expedition utan att veta hur det gått till.
Hon såg ryggen med den mörka långa flätan svängande i farten framför sig när Miranda med bestämda steg försvann bakom skåpraden. Hon rörde sig inte en millimeter. Det här tänkte hon definitivt inte vara med på. Det dröjde en kort stund innan Miranda var tillbaka med munnen hopknipen som ett streck.
”Kom nu då. Vi måste göra det med en gång.”
Anna kände hur viljan sviktade när Mirandas blick mötte hennes.
”Jag vill inte göra det i alla fall.”
Hon hatade när rösten blev osäker.
”Ingen kommer att få reda på det. Kom, nu går vi.”
Anna tänkte: ’Varför måste jag göra det när jag inte vill?’ Ändå sa hon inget mer när hon tveksamt följde efter henne.
Det hade inte dröjt många timmar innan de båda hade stått inne på rektorns rum. Miranda blek och trotsig medan stormen rasade kring dem. Anna hade däremot huvudet nersjunket mot knäna. Hon hade tittat ner i golvet för att slippa möta rektorns rasande blick. Ja, med Miranda var det definitivt bäst att vara försiktig.
Med ett ryck återfördes hon till nutiden.
”Jag visste att du skulle ställa upp. Kan du komma ikväll?”
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Hon möttes av en ny snyftning. Något måste ha hänt som bringat henne totalt ur fattningen.
”Är allt ok?”
”Nej, det är inte alls ok. Jag behöver din hjälp.”
Hon kunde höra hur den gamla bestämda rösten var tillbaka även om den fortfarande var något dämpad.
”Javisst, ska jag hjälpa dig. Om jag kan”, svarade hon.
Med Miranda var det bäst att vara försiktig. Annars befann man sig helt plötsligt på rektorns expedition utan att veta hur det gått till.
Hon såg ryggen med den mörka långa flätan svängande i farten framför sig när Miranda med bestämda steg försvann bakom skåpraden. Hon rörde sig inte en millimeter. Det här tänkte hon definitivt inte vara med på. Det dröjde en kort stund innan Miranda var tillbaka med munnen hopknipen som ett streck.
”Kom nu då. Vi måste göra det med en gång.”
Anna kände hur viljan sviktade när Mirandas blick mötte hennes.
”Jag vill inte göra det i alla fall.”
Hon hatade när rösten blev osäker.
”Ingen kommer att få reda på det. Kom, nu går vi.”
Anna tänkte: ’Varför måste jag göra det när jag inte vill?’ Ändå sa hon inget mer när hon tveksamt följde efter henne.
Det hade inte dröjt många timmar innan de båda hade stått inne på rektorns rum. Miranda blek och trotsig medan stormen rasade kring dem. Anna hade däremot huvudet nersjunket mot knäna. Hon hade tittat ner i golvet för att slippa möta rektorns rasande blick. Ja, med Miranda var det definitivt bäst att vara försiktig.
Med ett ryck återfördes hon till nutiden.
”Jag visste att du skulle ställa upp. Kan du komma ikväll?”
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
fredag, mars 06, 2009
En reva i tyget 2
Handen stannade i luften med melittafiltret dinglande mellan pekfingret och tummen. Tvehågsen tittade hon ut i hallen.
”Jag tar det”, hojtade Lisa nerifrån trappan.
Märkligt att hon skulle känna sig illa berörd av en ringande telefon. Spänt lyssnande stod hon med melittafiltret krampaktigt slutet mellan fingrarna. Hon kunde höra lågmälda röster, men inga ord.
”Mamma, Lisa säger att det är till dig”, ropade Moa.
”Ok, jag tar det här uppe.”
När hon lyft luren hörde hon först bara flämtande snyftningar.
”Hallå”, ropade hon förskräckt in i luren. ”Vem är det?”
”Det, det är Mi- Miranda.”
Det tog bara en sekund innan hon kände igen rösten på sin bästa vän i tonåren. De hade inte setts sedan den varma sommardag de hade slutat nian. Hon kom ihåg hur alla tjejerna hade stått och gråtit. Ja, alla utom Miranda förstås. De hade alla sagt att de måste träffas snart igen. Varje år skulle de minsann ha en återförening. Det hade snart gått 20 år och de hade inte träffats sedan dess.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
”Jag tar det”, hojtade Lisa nerifrån trappan.
Märkligt att hon skulle känna sig illa berörd av en ringande telefon. Spänt lyssnande stod hon med melittafiltret krampaktigt slutet mellan fingrarna. Hon kunde höra lågmälda röster, men inga ord.
”Mamma, Lisa säger att det är till dig”, ropade Moa.
”Ok, jag tar det här uppe.”
När hon lyft luren hörde hon först bara flämtande snyftningar.
”Hallå”, ropade hon förskräckt in i luren. ”Vem är det?”
”Det, det är Mi- Miranda.”
Det tog bara en sekund innan hon kände igen rösten på sin bästa vän i tonåren. De hade inte setts sedan den varma sommardag de hade slutat nian. Hon kom ihåg hur alla tjejerna hade stått och gråtit. Ja, alla utom Miranda förstås. De hade alla sagt att de måste träffas snart igen. Varje år skulle de minsann ha en återförening. Det hade snart gått 20 år och de hade inte träffats sedan dess.
Utdrag ur En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Utbildning i Stockholm
Nästa vecka ska jag vara på tredagars utbildning i Stockholm. Ska bli kul och intressant. Utbildningen handlar om Processinförande som jag arbetat med i många år så jag hoppas på att fylla på min verktygslåda och utbyta erfarenheter med människor som arbetar med samma sak som jag. Dessutom hoppas jag att på kvällarna kunna skriva klart Den slutliga lösningen som en trevlig bieffekt. Sedan kanske jag kan återvända till Skriv boken igen. Jag tnkte helt enkelt fortsätta där jag slutade.
torsdag, mars 05, 2009
En reva i tyget 1
Efteråt påstod Anna alltid att hela historien började den där dagen då regnet öste ner som om huset täcktes av ett vattenfall. Hon stod i vardagsrummet och tittade ut över staden. Hela dalen var täckt av en mjölkaktig dimma. Det var knappt att man kunde se huset nedanför trots att det bara var några meter dit. Hon var rastlös och ändå kunde hon inte förmå sig till att ta sig för något. Den här morgonen var livet definitivt inte roligt. Hon suckade tungt. Vilken början på semestern.
Karl hade åkt iväg till sina föräldrar tidigt på morgonen och barnen satt framför datorn därnere. Det var märkligt att de inte kunde hitta på något annat att göra. Troligen var det allt de sysslat med när de varit ensamma på dagarna under sommarlovet. Och Karl som alltid skulle åka till sina föräldrar så fort de viftade med lillfingret. Det här var ju deras semester. Hon suckade igen, vände ryggen till det tröstlösa skådespelet utanför fönstret och gick ut i köket för att sätta på en kopp kaffe. Då ringde telefonen.
Ja så börjar En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
Karl hade åkt iväg till sina föräldrar tidigt på morgonen och barnen satt framför datorn därnere. Det var märkligt att de inte kunde hitta på något annat att göra. Troligen var det allt de sysslat med när de varit ensamma på dagarna under sommarlovet. Och Karl som alltid skulle åka till sina föräldrar så fort de viftade med lillfingret. Det här var ju deras semester. Hon suckade igen, vände ryggen till det tröstlösa skådespelet utanför fönstret och gick ut i köket för att sätta på en kopp kaffe. Då ringde telefonen.
Ja så börjar En reva i tyget (säljs via http://www.vulkan.se/). De kommande veckorna kommer ni att få lite följetong från boken. Välkomna med kommentarer!
söndag, mars 01, 2009
Magiker och Bok-SM
Är osäker på om Magiker verkligen blir 200 000 tecken. Nu gör jag så att jag arbetar igenom ett kapitel i taget tills jag blir nöjd och sedan får vi se hur lång den blir. Det viktiga är att jag blir nöjd med slutresultatet och inte att den blir tillräckligt lång för Bok-SM.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)